Arkhyttan

Kategori: By

Koordinater: 60.441618, 15.890322

Information om Arkhyttan

Efrekehyttan, som är byns ursprungliga namn nämns första gången 1539 som en järnhytta under Bispberg. Efreke är ett lågtyskt mansnamn, kanske namnet på den som grundade hyttan, antingen han var tysk eller svensk. Hyttdriften har medeltida anor, men slumpen har gjort att inga handlingar före 1539 har något att berätta om byn och verksamheten där.

Ortsnamnet skrevs redan 1648 9/10 i domboken som ”Ärkhyttan”, det dialektala uttalet, som tydligen har en lång användningstid.

1539 ägdes Arkhyttan av två bergsmän, Peder Andersson och Mats. Om den senare vet vi inte mera än just hans förnamn, men Peder var säkert en av det dåtida Skedvis dominerande personer. Han ägde förutom Arkhyttan även gården Backa (nu Kullbacken) och Nygården (nu byn Nygårdarna). Inte förrän 1605 var arvsskiftet efter honom klart, det stadsfästes då i domboken 1605 5/8. Två söner bodde kvar i Arkhyttan, Knut och Göran Persson, en dotter var gift på Nyberget. De övriga barnen hade bosatt sig utsocknes. Sonen Knut Persson var vid tiden för första Älvsborgs lösen 1571 Skedvis rikaste man, och hans förmögenhet skattades till 1187½ mark, i hyvudsak bestående av järn, koppar och silver. Brodern Göran förekommer inte i skattelängderna före 1575.

Tyvärr har det inte säkert gått att fastställa, hur senare tiders Arkhyttegårdar och deras innevånare relaterar sig till dessa stormän. När geometriska jordeboken uppgjordes 1647 fanns tre skattebönder i byn, var och en ägare till mer än en gård. De hette Carl Olofsson, Göran Olofsson och Per Knutsson, alla säkert på något sätt befryntade med Peder Andersson.

Järnhyttan blåstes tydligen ännu 1619, enligt detta års ”årliga ränta”, då Arkhyttan räntade 2½ fat järn. Därtill fanns en smideshammare. 1644 rapporterades att samtliga hyttor i socknen var nedlagda ”för skoglösa skuldh”. ”Uthi like måtto äre ödelagda Effrike hammare och Giutarhytte hammar när hyttorna ödeladhes”.

Fallen i Arkhytteån nyttjades länge därefter till drift av kvarnar och skvaltor. Här fanns ”Pällsa” gården Pelles kvarn, brukad även av till exempel Piparbofolket, vidare Bonnis kvarn med ägare i flera Anstagårdar, Husby husbehovskvarn, Skinnars kvarn, med flera. Den sista kvarnen nedlades så sent som 1965, men de flesta försvann kring sekelskiftet eller i samband med kraftstationsbygget 1917-18.

Vattenströmmen har drivit andra småindustrier i byn. Före 1850 var ett garveri igång här, anlagt av Murar Anders Persson, och 1855 startade färgaren A E Starnberg med stort motstånd från byborna ett färgeri vid strömmen. Starnberg var baptist, och det kanske var den främsta anledningen till att han inte var önskvärd i byn. Rörelsen fortlevde dock och utvidgades, särskilt sedan färgaren Leander Ericsson tagit över. Ur hans rörelse växte senare Bergå, Hemslöjdens Ullspinneri AB, fram. På grund av dålig lönsamhet nedlades driften där under 1980-talet.

Arkhyttan genomgick storskifte 1826-27 och laga skifte 1867-71.


Bilder och dokument från Arkhyttan

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Griggus Per
Föreningsredaktör för Stora Skedvi hembygdsförening. Om du har information om, eller bilder från, Stora Skedvi är du mycket välkommen att ringa till mig på telefon 070-523 19 08, eller skriva till mig på adressen griggusper@slaktforskarhuset.se.