Domarvik

Kategori: Torp

Domarvik är omnämnt som mindre oskattlagt äldre torp i beskrivningen från 1780. Torpet brukades under huvudgården.

Koordinater: 58.164046, 16.300400

Information om Domarvik

Domarvik är omnämnt som mindre oskattlagt äldre torp i beskrivningen från 1780. Torpet brukades under huvudgården.Torpet Domarevik upptas till 6 tunnland åker och 2 tunnland äng i beskrivningen upprättad 1873.

Namnet Domarvik behöver inte ha med domare att göra, utan det forna namnet lär ha varit ”Domsevik”. Dock tillhörde det lagmannen Karl Ulrik Silfversparre på 1700-talet. Torpet beboddes och brukades fram till år 1952.

Boningshuset, ladugården, uthuslängan, magasinet och jordkällaren är ursprungliga. Byggnadsåret för boningshuset är inte känt, men under en bjälke på vinden hittade den siste arrendatorn en auktionsräkning utställd på Domarvik 1682. Byggnaden kan mycket väl ha en så hög ålder. Husets storlek och det brutna taket är ovanligt för den tiden. Huset är uppfört i liggande timmer. Det är en parstuga med två rum skilda åt av en förstuga, en enorm murstock som gav plats åt två öppna spisar, och bakomliggande kammare. Järnspisel installerades någon gång under 1920-talet.

Uthuslängan mittemot ladugården har använts som hönshus och redskapsbod.

Karl och Nanny Pettersson med barnen Sera, Karl och Stina kom till Domarvik 1922 och då planterade Karl körsbärsträdet framför stugan. Framför huset var en grusgård och landsvägen passerade förbi intill gaveln. Källaren var liten och dålig. Ett gammalt svinhus fanns nedanför kullen. Hönshuset och logen fanns. I ladugården fanns plats för en häst, tre kor och ett ungdjur. Djuren leddes ner till sjön för att vattnas. Karl utökade marken från sju till nio tunnland åker.

De hade en stor häst som hette Brunte. När de tre barnen var ensamma hemma hände det en gång att hästen tryckte ner staketet och gick in på havrelyckan. Stina gick in till hästen som reste sig på bakbenen. Syskonen ropade till henne att låta hästen vara. Men Stina hängde sig i Bruntes lugg och det var han inte van vid så hon fick ut hästen. Barnen reste upp staketet och när föräldrarna kom hem gick Brunte i sin hage och betade.

Sedan nya vägen var byggd började det att komma mjölkbil. Hörde man att mjölkbilen signalerade i förväg så visste man att det var dags att sätta på kaffepannan.

Stina, f 1914 i Västra Ed, gifte sig med Josef Karlsson, f 1900 i Hannäs, 1935 och 1938 tog de över arrendet efter Stinas föräldrar och de drev lantbruket till 1953. Då var logen och ladugården med plats för en häst, fyra kor och en kviga, magasinet och källaren nybyggda. Samtidigt hade vatten och avlopp dragits in i boningshuset och i ladugården.

Josef arbetade borta mycket och under krigsåren 1940-44 var han inkallad. Lantbrukare kunde få en månads permission då och då för att arbeta hemma på gården. Stina hade då stor hjälp av grannen Hjalmar Karlsson i Björka. När Josef var inkallad slog Hjalmar höet. Stina undrade hur hon skulle klara att få höet uppsatt, men framåt kvällen kom Josef cyklande hem, han hade fått några dagars ledigt. De trälade till elva om kvällarna och när Josef cyklade tillbaka var allt hö uppsatt i såtar och hässjor.
Arbetstiden varade från fem på morgonen till nio, tio, elva på kvällen.

Lantbrukare led aldrig någon nöd under kriget. Det var sämre för dem som bodde i städerna. En släkting till Stina hade fått ett paket från Amerika. Hon blev så glad när hon fick byta till sig en hemgjord korv och en fläskbit mot ett halvt kilo kaffe, ett kilo risgryn och en påse nötter.

Det var nödår ett år. Skörden var dålig och det var svårt med foder till djuren. Det året slog Josef, tillsammans med Gottfrid Samuelsson i Sjöända, fräken i sjön vid Nystad. I Sjöända fick de korna att äta fräken. Men korna i Domarvik var nog mer bortskämda, de åt inte fräken, så det var ogjort arbete.

När dottern Lilly fyllde fem år 1940 fick hon en trehjuling i födelsedagspresent. Det var så storslaget att det fick lov att fotograferas ute på gårdsplanen. En annan gång skulle hela familjen fotograferas hos en fotograf. Då cyklade de enkom för att fotografera sig till Valdemarsvik och tillbaka.

Domarvik är sedan 1953 hembygdsgård. Ladugården är numera inredd som serverings- och samlingslokal.

Boningshuset
är 12,5 m långt, 6,2 m brett och 2,4 m högt, av rödfärgat timmer under tak av tegel på brädor inrett till kök och två kammare med inbyggd förstuga samt oinredd vind.
Logen
var 11,9 m lång, 6 m bred och 4,3 m hög, av stolpar och rödfärgade brädor under tak av stickor.
Ladugården
var 8 m lång, 5 m bred och 3 m hög, av rödfärgat timmer under tak av stickor på brädor.
Uthuslängan
är 6,8 m lång, 5,6 m bred och 3 m hög, av stolpar och rödfärgade brädor under sticktak, innehållande vedskjul, lider och hönshus.
Svinhuset
var av rödfärgat timmer under brädtak.
Källaren
är 3,9 m lång och 3 m bred invändigt av cement under grästak.
Det finns två grunder efter tidigare källare. Den äldsta är 3,3 m lång och 2,6 m bred och den senare är 3,6 m lång och 3,1 m bred.

Ditflyttade och nybyggda byggnader:
Telebarack
Vagnslider
Sveden
Smedja


Bilder och dokument från Domarvik

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Göte Edstrand