Glosa eller Långtorps hytta

Kategori: Masugn

Koordinater: 58.943877, 14.993588

Information om Glosa eller Långtorps hytta

GLOSA eller LÅNGTORPS HYTTA

 LÄNK: HYTTOR / MASUGNAR I SUNDBO HÄRAD OCH LERBÄCKS SOCKEN

LÄNK: RIKSANTIKVARIEÄMBETETS FORNSÖK

Bergsmanshytta

Anlagd  1640

Nedlagd 1723

Ev. medeltida hytta på samma plats

Från Bertil Waldéns böcker om Skyllbergs bruk 1947 sid.

Glosa eller Långstorps hytta eller Långshyttan, uppbyggd 1640 av bergsmän, kan möjligen tänkas ha varit belägen på den plats, där Skyllbergs medeltida hytta en gång stod. Den uppfördes på Klysna ägor strax intill Långstorps stångjärnshammare, vilken enligt Lars Ekstrands uppgift I 769 även kallades Glosa hammare och låg vid »Glosa häll». (Möjligen var hällen tillfinnandes i den fors, som här bildades i Klysnaån. Det är också tänkbart, att med Glosa häll avses den mot ån brant stupande bergknalle, varå Långsbergs disponentbostad var uppförd.) Den uppdämda Klysnaåns vatten drev förutom hyttan även en liten strax nedanför denna belägen kvarn, som på 1640-talet revs för att bereda plats för stångjärnshammaren. Ån utgjorde gränsskillnad mellan dels Snavlunda och Lerbäcks socknar, dels även Klysna och Långstorps hemman, varför platsen för hyttan är att söka på östra stranden. Det forna hyttbleket kan lokaliseras till området invid bron över fördämningen, och ravinen mellan detta område och Gamla bruket utgöres till stor del av slaggvarp.

Hyttan drevs till 1671, då den måste nedläggas »för Kohllösa», d. v. s. brist på kolved. En ansökan från det »klena» hyttlaget att i stället få bli inbrukare i Esperuds kronomasugn, vars iståndsättande vid denna tidpunkt var aktuellt, beviljades vid ett bergsting den I februari I673. Då emellertid kronomasugnen kort därefter definitivt nedlades, sökte sig några till Rönnes hyttlag, under det att andra enbart ägnade sig åt gruvarbete och sålde malm till andra bergsmän. Vid mitten av 1670-talet slog man sig samman med Estabo hyttlag i avsikt att gemensamt iståndsätta Glosa hytta. Det rådde man emellertid ej med, och man vädjade förgäves till Bergskollegium om såväl frihet från tionde som understöd till »all redskap, beljor, jul och rennors bekostnad». Det var alltjämt ont om skog, men man hoppades kunna anskaffa erforderligt bränsle från Kumla häradsallmänning

Under senare hälften av 1680-talet var emellertid hyttan av allt att döma åter i gång. Hyttlaget hämtade malm från Degernäs gruva och androg vid ett bergsting 1688 sina bekymmer över Anton von Boijs framfart därstädes.

Vid ett bergs- och gruvting i Rökulla den 25 maj 1689 klagade Glosa hyttlag över att »herrskapet på Lerbäcks bruk» lade embargo på allt vatten för Långstorps hammares räkning. Rätten resolverade, att hyttlaget finge försöka blåsa »när det är som mest med vatten». Till yttermera visso avlät bergmästaren Erik Sneckenberg den 28 december s. å. en skrivelse med skarpa förebråelser mot Gglosae Massvgns Bärgsmän» för att de tagit

sig friheten att framföra material i avsikt att ånyo börja blåsa. Utan att inhämta vederbörligt tillstånd eller utverka förnyat privilegium hade hyttlaget Återuppbyggt sin ödelagda masugn. Detta sågs ej med blida ögon av fru Sara De Geer, vars hammare »näst dherhoos» led men av »Wattnlösa» Såvida bergsmännen ej kunde komma överens med Nådig Frun angående blåsning vid nästa vårflodstid, så finge de finna sig i att omedelbart stoppa all materialtillförsel.

Man kom tydligen överens, tv den 12 maj 1690 träffades ett avtal rörande regleringen av vattenrillgången för hyttan och hammaren. Avtalet förnyades 1714 av brukspatron Louis De Geer. Å hyttlagets vägnar undertecknade vid detta senare tillfälle hyttfogden Nils Persson i Ödeskärr samt sexton inbrukare, bosatta i Esperud, Falla, Klysna, Linnefors, Långstorp, Ödeskärr och Östersjö.

I samband med en process angående en av nyssnämnde brukspatron omkr. 1730 uppförd halldamm vid Klysna meddelades, att en äldre damm betjänat Glosa hyttlag, »som nu är ödelagt»; »sedan Glosa masugn är vorden därifrån transporterad eller ock utdömd», hade dammen uteslutande tagits i anspråk för Långstorps hammares räkning. »Långstorps eller den sa kallade Glose Masugns uppflyttande på hemmanet Hyttans mark» omtalas i en av överstelöjtnant Joh. Dan. Burenstam 1831 verkställd utredning rörande Skyllbergs bruksprivilegier. Rönneshytte bristfälliga masugn ombyggdes 1723. Av allt att döma har Glosa hytta utdömts och raserats vid denna tidpunkt; att masugnen »är vorden därifrån transporterad», får väl tolkas sa, att material från densamma kommit till användning vid Rönneshyttans ombyggnad.

Glosa hytta ägde alltså bestånd 1640 -1723.

Från: Eva Skyllberg i Altas över Sveriges Bergslag /Lerbäcks Bergslag – sid.157

Skyllbergs hytta är en av de fyra hyttorna i Lerbäcks bergslag som omnämns under medeltiden. År 1346 omnämns ”skyoldaegborg” hytta i ett upplåtelsebrev fru nå Magnus Eriksson till nunnorna i Riseberga kloster ”mansiones dictas hytto jn rønde amo et  skyoldaegborg ”, d.v.s. Rönne och Skyllberg i Lerbäcks socken och Åmme i Hammars socken (Waldén 1947:22). Även byn Emme i Lerbäcks socken hal skriftliga belägg för en medeltida hytta, ”heemashyttha” år 1456 (DMS). Var der äldsta hyttan i Skyllberg legat är något osäkert men Waldén anger att den möjligen kan ha legat vid platsen för den senare Glosa hytta, RAA 445. Waldén nämner att en hytta  Skyllberg med namnet Glosa eller Lågstorps hytta eller Långshyttan uppfördes år 1640 (Waldén 1947:129). En hytta med namn Långshyttan omnämns år 1644 (Carlberg 1879:246). Denna hytta var nedlagd frid tidpunkten får den första karteringen och redovisas där inte i det äldre kartmaterialet men Waldén anger att den legat vid RAÄ445. Att hyttan verkligen legat vid RAÄ 445 antyds även av att hammaren kallades för Glosan, se nedan.

Ytterligare en hytta har funnits inom Skyllbergs gränser, Esperuds kronomasugn, som uppfördes år 1616 (Waldén 1947:178). Hyttan har legat på platsen för Skyllbergs kvarn och senare såg (se karta i Waldén 1949). Denna plats motsvaras av RAÄ 444. På 1809 års karta redovisas kvarn, såg och brygghus redovisas längs ån ungefär vid RAÄ 444. Under 1830-talet fanns ansenliga slaggvarp vid bäcken (Waldén 1947:179). Idag har lokalen huvudsakligen karaktären av en slaggförekomst. Om anläggningarna invid bäcken, vattenrännan och stenskoningarna hör till hyttan eller de senare anlagda kvarnen eller sågen är osäkert

 

 

 



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Peter Lundquist
Redaktör peter.lundquist@telia.com