Västra Å hytta

Kategori: Masugn

Koordinater: 58.996086, 15.027394

Information om Västra Å hytta

Bergsmanshytta

VÄSTRA Å HYTTA

Uppförd  1643

Nedblåst 1847

LÄNK: HYTTOR / MASUGNAR I SUNBDO HÄRAD OCH LERBÄCKS SOCKEN

LÄNK: RIKSANTIKVARIEÄMBETETS FORNSÖK

Länk: bygdeband / Sundbohäradsgruppens arbete

Från Bertil Waldéns böcker om Skyllbergs bruk 1947 sid. 131:

1643 (1644 enligt Sahlstedts Lerbäcksbeskrivning av år 1825) anlades en bergsmän tillhörig hytta på skatteägor vid Västra Å, där det fanns god tillgång på skog och ström från skogssjöar. Malm hämtades från Kassmyra och Espe gruvor. Den gamla och urblåsta masugnen ombyggdes 1684, då hyttlaget för sin stora omkostnads skull ansökte om någon frihet från tionde. På 1680-talet började hyttlaget bryta på Ormhults gruvbacke samt gjorde ett misslyckat försök att jämte ett par andra hyttlag bryta i Skåle gruvor. En torpare vid namn Per Andersson hade 1697 blivit avhyst från sitt torp vid Rävhult.  Vid bergsting d.å. vädjade Å hyttlag, att Per måtte få kvarbo på torpet. Han hade nämligen uppsikt över hyttlagets gruvredskap och var till stor nytta, emedan hyttlaget bodde sa långt från gruvan. Av denna upplysning vågar man måhända draga den slutsatsen, att antagligen Kassmyra eller Ormhults gruva eller båda lågo i närheten av Rävhult.

1705 byggdes for Västra Å hyttas ”conservation” en hålldamm via Södra Dovrasjön och 40 dlr sm:s vite utsattes ”att ingen må understå sig därå  någon åverkan göra”. Hyttan tillverkade 1760  400 á500 skepp per år och erlade i tionde 12 lisp per blåsningsdygn. Enligt övermasmästaren J. C. Garneys till I778 års bergskommission ingivna berättelse nyttjades vid hyttan malm från Blåbärs, Kassmyre, Espe, Tabergs, Skärve, Kolkärrs, Nyckelhults, Åmme och Garpa gruvor.

Vid en av bergmästaren Erik Bergensköld 1781 verkställd besiktning befanns att masugnen 1777 ombyggts nästan helt av sten med fyra varv mulltimmer upptill. Den befann sig med alla tillbehör i fullkomligt stånd. Hjulet drevs med underfall av ström från sjön Tibon, där det fanns en hålldamm; ännu en damm, med fördämning av stena fanns vid hyttan. Varje år, då blåsning förekoms betalades till åborna i Karintorp 30 dlr kmt för genom uppdämningen vållade skador. Hyttlaget hade egen, klen skog på torr och mager mark, men man klarade sig dock tack vare tillgång till Norra Nyckelhults skog. Året förut hade man blåst i över hundra dygn, men tackjärnet hade blivit sa ”elakt” att brukspatron Burén å Skyllberg blott kunnat använda en liten del därav. Hyttlaget skyllde ifrån sig på ”mindre insikt och förfarenhet”, som ådalagts av vaktaren, Anders Andersson i Munktorp. Andra menade att Olof Andersson i Norra Nyckelhult, som ställde och vaktat till gångs, bar skulden, då han avrått hyttlaget att nyttja tabergsmalm. Bergmästaren uppmanade hyttlaget att införskaffa noramalm, särskilt från Åsbobergs ”mycket godkända gruva”, och brukspatron Burén erbjöd sig att förskottera pengar till malminköpet. Hyttlaget, till vilket hörde bl. a. Västra Å och Kulls gårdar samt Karintorps by, var indelat i fyrtiåtta byggningsdelar, vilka innehades av fyrtionio intressenter.

Västra Å masugn drevs ännu vid 1840-talets ingång hyttlaget som vid årtiondets mitt ombildades till ett bolag med brukspatron C. F. Gjöbel som huvudintressent. Den siste hyttfogden var bergsmannen C D Pehrsson i Kull. 1847 nedblåstes hyttan efter mer än två hundra års verksamhet. Obetydliga lämningar av varphögar och dambyggnader kunna alltjämt iakttagas vid Västra Å. Ett annat minne av den gamla masugnen utgör en i densamma gjuten spiselhäll med texten: THEN TV HERRE WÄLSIGNAR THEN VARDER WÄLSIGAT – ANNO I742.



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Peter Lundquist
Redaktör peter.lundquist@telia.com