Nissaryds Skans

Kategori: Fornlämning, Fornminne

Nissaryds skans är ett minne från tiden när Sverige och Danmark ständigt låg i fejd med varandra. Kung Gustav Vasa gav order att en befästningsanläggning skulle byggas i Nissaryd som värn mot Danska infall i bygden. Exakt när vet vi inte men på 1540-talet förstärktes den. Anläggningen är en 60 x 60 m. stor så kallad skans, eller redutt på fackspråk. Formen är kvadratisk och gjorde det möjligt för försvararna att skjuta åt alla håll. Jordvallen är 12-15 m. bred och 1,5-2 hög på insidan men har naturligtvis varit betydligt högre.
Utanför vallarna är på vissa ställen en fördjupning liknande en vallgrav. Här har jord tagits för att bygga vallarna. En del ”experter” vill hävda att det är en vallgrav och att vattenytan i Nissan varit högre. Men i så fall hade åkrarna i Nissaryds by varit en stor sjö. Något annat vatten har inte kunnat stanna kvar i denna sandjord.
Några fasta byggnader finns det inga rester av men troligen har här funnits enkla brädskjul med tak.
Platsen är strategiskt väl vald där den gamla härvägen Nissastigen, från Halmstad till Jönköping, går fram mellan ån Nissan och en sank, på den tiden, oframkomlig mosse.

Koordinater: 57.024329, 13.338936

Information om Nissaryds Skans

Nissaryds skans är ett minne från tiden när Sverige och Danmark ständigt låg i fejd med varandra. Kung Gustav Vasa gav order att en befästningsanläggning skulle byggas i Nissaryd som värn mot Danska infall i bygden. Exakt när vet vi inte men på 1540-talet förstärktes den. Anläggningen är en 60 x 60 m. stor så kallad skans, eller redutt på fackspråk. Formen är kvadratisk och gjorde det möjligt för försvararna att skjuta åt alla håll. Jordvallen är 12-15 m. bred och 1,5-2 hög på insidan men har naturligtvis varit betydligt högre. Utanför vallarna är på vissa ställen en fördjupning liknande en vallgrav. Här har jord tagits för att bygga vallarna. En del experter vill hävda att det är en vallgrav och att vattenytan i Nissan varit högre. Men i så fall hade åkrarna i Nissaryds by varit en stor sjö. Något annat vatten har inte kunnat stanna kvar i denna sandjord.
Några fasta byggnader finns det inga rester av men troligen har här funnits enkla brädskjul med tak.
Platsen är strategiskt väl vald där den gamla härvägen Nissastigen, från Halmstad till Jönköping, går fram mellan ån Nissan och en sank, på den tiden, oframkomlig mosse.
Långaryds socken tillhör Västbo härad och ligger i det gamla smålandet Finnveden. Den första riktigt daterade stridigheten här är från år 1123 när Norske kungen Sigurd Jorsalafar (Jerusalemsfararen) skulle omvända de halsstarriga Finnvedingarna till kristendomen. Ett löfte som han gett vid Kristi grav.
Sedan pågick strider under åren framåt. Ömsom danska trupper på väg norrut, ömsom svenska på väg söderut. För bygdens befolkning var det lika svårt vilka som drog fram här.

Ironiskt nog användes den nyförstärkta skansen första gången mot Gustav Vasa när Långarydsborna deltog i den så kallade Dackefejden. En av orsakerna till Dackefejden var att Gustav Vasa förbjöd gränshandel med oxar och stutar mellan Småland och de då danska landskapen Halland, Skåne och Blekinge.
Efter en tid fick upprorsmakarna ge upp och några av ledarna fördes till Jönköping för rättegång och avrättning.
Sommaren 1544 kom den ekonomiska efterräkningen för att bönderna i Östbo och Västbo deltagit i upproret. De ålades att på hösten lämna 700 fullvuxna, höstgödda oxar i soningsböter. Oxarna skulle levereras på kronans gård i Mogård som enligt uppgift hösten 1544 flöt under oxblod. Det var ett oerhört kännbart straff då oxarna oftast var bondens ende dragare.
Vi tror att skällsordet eländig vase, som ofta används här i trakten om den som är lat och saktfärdig, tillkom vid denna tid. Gustav Vasas knektar som visade översittarfasoner och ingenting gjorde var mycket illa sedda i denna bygden.

År 1563 försökte danskarna tränga in vid Knystahall. Svenskarna, det vill säga bygdens folk, byggde bråtar och förde rent gerillakrig men efter en vecka nådde fienden Nissaryds skans. Här lyckades Långarydsborna delvis hålla tillbaka danskarnas tross och proviantförsörjning under augusti, september och oktober månader. Först i november kom kung Eriks trupper till hjälp. Skansen hade visat sitt stora värde som försvarsanläggning. Samtidigt hade Långarydsborna visat sin tapperhet och stora skicklighet i att använda armborst och mynningsladdare. Danskarnas manfall var stort i försöken att komma förbi skansen.
Men kriget varade i sju år och förödelsen i bygden blev oerhört stor. 6 kyrkor, 12 prästgårdar och 431 bondgårdar och byar hade bränts ner.

Under Kalmarkrigets första år 1611 angrep danskarna på nytt. De kom som vanligt in vid Knystahall och drog norrut längst Nissastigen. Återigen visade sig Nissaryds skans vara strategiskt väl förlagd. Den danska hären hade svårt att komma förbi den. Kanoner var uppsatta på vallarna och förstärkte försvaret, kanske mest ur psykologisk synpunkt. Många kanonkulor är hittade i åkrarna på båda sidor av Nissan.
Men danskarna kom så småningom förbi och även detta krig förrödde bygden. Det faktum att kronan år 1612 fick avskriva all skatt för 254 bönder och 13 torpare i Västbo då intet mera fanns att ta talar sitt tydliga språk.

År 1644 drog danska trupper åter in i Långaryd. Nissaryds skans var även nu ett svårforcerat pass, men slutligen måste svenskarna ge sig och danskarna fick då fritt fram norrut. Man brände, plundrade och dödade efter känt mönster.
Sverige besegrade dock Danmark och vid freden i Brömsebro 1645 blev Halland svenskt på 30 år. Efter ytterligare stridigheter mellan länderna kom så freden i Roskilde 1654. Halland blev definitivt svenskt och riksgränsen flyttade ut i havet.

Även efter detta förekom det stridigheter mellan länderna men för den här bygdens befolkning började en tid av återuppbyggnad och lite fredligare sysselsättningar. Skansen hade tjänat ut och står i dag som minnesmärke över de många svåra år som bygdens befolkning fick genomlida för kungars och stormäns begär efter makt.

Det var inte bara stridande trupper som drog fram på Nissastigen och förbi Nissaryds skans. Flera ståtliga kungliga sällskap har passerat.
År 1522 färdades prinsessan Kristine av Holstein-Gottorp Nissastigen fram på väg norrut till Nyköping för att förmälas med hertig Karl, sedermera kung Karl IX. Över 100 hästar ingick i följet. Sex drog brudens guldsmidda kaross, fodrad med damast och dynor av gyllentyg.

År 1619 reste Gustav II Adolf med följe förbi skansen på väg mot Halmstad för ett möte med danske kungen Kristian IV. Det berättas att när han kom till Sverige-Danmarksgränsen vid Knystahall i Rydö steg han ur vagnen och ridande passerade han gränsen och mötte det danska mottagningsföljet.

År 1654 färdades den abdikerade drottningen Kristina Nissastigen söderut på väg till Rom. Hon övernattade i Långaryds Prästgård där Ambjörn Lindelius var prost. Som tack för visad gästfrihet skänkte hon ett jordområde Drottningabetet som ännu finns kvar.

Skansen vårdas av Nissaryds byalag.
Varje Midsommardag klockan 10 hålls här gudstjänst med kyrkkaffe om vädret tillåter.

NISSARYDS VERTEIDIGUNGSANLAGE liegt strategisch günstig,da sie den Weg zwischen dem Fluss und den Sumpfgebieten im Westen versperrt. Sie wurde im 16.Jahrhundert errichtet und sollte dänische Anfälle von der Provinz Halland aus verhindern. Im Jahre 1658 Wurde Halland ein Teil Schwedens und seitdem wird die verteidigungsanlage nicht mehr verwendet.

THE NISSARYD REDOUBT is situated in a strategically advantageous place, where it was able to block the passage between the river and the fen to the west. It was built in the 16-th century to stop Danish attacks from the province of Halland. After 1658, when Halland became a part of Sweden, the redoubt fell into disuse.


Bilder och dokument från Nissaryds Skans

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Birgitta Holmén