Wadstena

Kategori: By

Byn Wadstena på Skäggenäshalvön består av två jordbruksfastigheter (gårdar) och ett stort antal fritidshus och bostadshus.

Koordinater: 56.797498, 16.359758

Information om Wadstena

Namnet Wadstena anses hänsyfta på att sjötransporter skett härifrån och till Öland (jämför staden Vadstena varifrån överfart av sjön Vättern skett). Första gången byn – eller som det då var fråga om gården – är belagd i skrift är 1478. Ägare var då nunneklostret i Kalmar.
Vid reformationen 1527 drog Gustav Vasa in en mycket stor del av kyrkans gårdar till Kronan. Så skedde också med Wadstena gård eller som den ofta kallades Skäggenäs gård. Den kom fortsättningsvis att användas som ”avelsgård” i betydelsen försörjningsgård till Kalmar slott och dess besättning.
År 1603 donerade kung Karl IX Wadstena med flera gårdar till änkan efter Knut Kijl. Den senare hade gjort kungen stora tjänster, av vilka en del var av minst sagt tvivelaktig karaktär.
Gården kom sedan att ägas av olika adelsmän och släkter innan den 1683 åter drogs in till Kronan vid Karl XI:s reduktion. Den gjordes till rusthåll för Smålands kavalleri och såldes till en privatperson.
År 1725 anlades ett saltbruk på Wadstenas marker. Det blev emellertid inte så långvarigt utan fick läggas ner. Bättre gick det för Skäggenäs varv, som stod färdigt 1750. Här byggdes sedan allt efter konjunkturens svängningar fartyg och båtar. Verksamheten upphörde först på 1880-talet.
Ungefär samtidigt inköptes gården Wadstena nr 1 av Oskar Sjönell, vars släkt innehaft den intill sent 1900-tal
Wadstena nr 2 (Turenäs) hade redan på 1700-talet skiljts från nr 1 och har sedan innehafts av ett stort antal ägare.
Till Wadstena hör ett antal holmar och skär och dessa är enligt källan Ryssby Socken Galgbänken, Geteryggen, Höge holm, Jutholmen, Rönneholmarna, Sillegarnsholmen, Själgrundet, Slätholmen, Talleholmen, Tärnö och Törneholmen.

Någon kyrklig folkbokföring före 1780 för Ryssby socken finns inte bevarad och fram till 1810-talet är den bristfällig. Wadstena var sedan 1690-talet rusthåll och skulle hålla häst och ryttare för Smålands Husarregemente (tidigare Smålands Ryttare). Regementet genomgick med olika tidsintervall generalmönstring, och i protokollen från dessa framgår vem eller vilka som var rusthållare och därmed ägare.
Enligt 1692 år generalmönsterrulla ägdes Wadstena då av inspektoren Hans Kartman, som tydligen köpt egendomen av Kronan efter reduktionen. På grund av krigshandlingar (stora nordiska kriget) skedde sedan ingen generalmönstring av regementet förrän 1724. Rusthållare/ägare var då kaptenen och sedermera majoren Wulfklou. Nästa generalmönstring skedde 1740. Tydligen hade Wadstena då delats upp i två gårdar. Den ena ägdes av fru Anna Catharina Kartman (dotter eller annan släkting till inspektoren Kartman) och den andra av amtmannen David Sidou. Den senare kan vara den von Sydov, som försökte få till stånd ett saltbruk på Wadstenas ägor. Fyra år senare (1744) skedde en ny generalmönstring. David Sidou stod då som ensam ägare till hela rusthållet. Därefter finns ingen generalmönsterrulla bevarad förrän från 1783 års mönstring. Halva rusthållet ägdes då av major Hindrik Ulfklou och den andra av jungfru Charlotta Reimes. Nästa rulla är från 1798. Halva rusthållet ägdes då av major Berg von Linde på Björnö och den andra av jägmästare Peter Donner. De var fortfarande rusthållare 1824 enligt det årets generlamönsterrulla. Nästa generalmöstring skedde redan 1827. Halva rusthållet ägdes då av majoren och greven Carl Posse (gift med Berg von Lindes dotter) och den andra av bonden Lars Jonsson. Nästa bevarade generalmönsterrulla är från 1856. Greve Posse på Björnö stod fortfarande kvar som ägare av halva rusthållet Wadstena. Den andra halvan (Wadstena B) ägdes av bonden Olaus Larsson, son till förre ägaren. Enligt 1875 år generalmönsterrulla ägdes ena halvan av rusthållet av greve Posses dotter Henrietta Posse och den andra halvan av bonden Per Olsson (Olaus Larssons son ). Den senare stod kvar som ägare till halva rusthållet även vid mönstringarna 1878 och 1884. Han gjorde något år senare konkurs (förbyggde sig enligt uppgift), lämnade familjen och emigrerade till ”N. Amerika”. Vid generalmönstringen 1878 ägdes halva rusthållet av AB A.R. Carlberg, men 1884 var gården (Wadstena A) såld till en J. Andersson.

Före 1890 köptes Wadstena A av J.A. Svensson från Näversjö i Bäckebo socken. Han arrenderade ut gården till sin son Oskar Sjönell. Denne köpte efterhand ut sin far och syskon och blev ensamägare till gården. Som sådan stod han kvar till in på 1940-talet. Gården kom sedan att ägas av hans döttrar och deras män till sent 1900-tal.

Wadstena B (Turenäs) köptes 1887 av Aron Nilsson , Han dog 1893, men tydligen drev hans änka gården till 1903, då den köptes av kaptenen vid Kalmar Regemente Thure Andersson. Det var han som gav gården namnet Turenäs.. Från 1909 blev Emil Karlsson ägare, och han var kvar till 1927 då Turenäs köptes av Karl August Åberg. Näste ägare, John Ivar Samiuelsson, tillträdde 1835. Han i sin tur sålde gården 1938 till Anton Per Emauel Petersson, som 1943 sålde den till Nore Jonsson (Jareklint). Senare blev Jareklints dotter Marianne och hennes man Rolf Lindgren ägare till Turenäs. Efter Rolf Lindgrens död sålde Marianne gården.


Bilder och dokument från Wadstena

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Ingemar Alriksson