Marberg..

Kategori: By

Koordinater: 58.041822, 12.400846

Information om Marberg..

Marberg skogsby i Risveden där gårdarna hade säregna namn som : ”Kalle på Marberg”, ”Spinnrockemakarns” och ”Bränna”.

 

Marberget

Omfattade tidigare 4 st torp på kronomark.

Ägare:           Johan Emil Karlsson f 4/8 1891

Hustru:          Ada Sofia Johansson f 23/10 1889

Ägare:           August Andersson f 1854

Ägare:           Bernhard Andersson, d 1934

Ägare:           Johan Albert Bernhardsson f 1/8 1883

Hustru:          Anna Paulina Alfredsson f 17/2 1889

 

Marberg, Marberget, Backa 1:3 i S:t Peder akt 102.

Bo Björklund  ”Risveden, en västsvensk obygds historia” Del 3.

bo.bjorklund@risveden.com  Hövägen 9c  446 32 Älvängen  0303-74 98 78.

I del 3 sid. 171 finns en bild på Karl Bernhardsson Marberg (västra). På sid. 170 visar Marberg (östra) tror jag. Från början av 1930-talet till slutet av 1950-talet brukades det stället, som ligger mellan Hagen och Bränna, av Anna och Albin Bernhardsson. Albin, född 1883-08-01, var bror till Karl. En annan broder var Ernst Bernhardsson i Hyndered ner mot Kvarnabo.

Anna, född 1889-02-17, var moster till min mor och dotter till smeden Alfred Andersson i Skaggata. Anna och Albin arbetade flera år i Göteborg och Jonsered innan de fått ihop pengar så att de kunde överta Marberg 1934/35.

Det var ett ytterst slitsamt liv de levde. Det fanns ingen bilväg längre än till Hagen. Därifrån bars det, kördes på kärra eller vid tyngre saker med häst. Kom man till fots var det en genväg från Rösåsen direkt mot mossen. För att gå över den måste man känna till var de bärande stenarna låg. Anna brukade möta så att man inte skulle trampa fel.

Första gången jag minns ett besök var 1943 när Albin fyllde 60 år den1 augusti. Då åkte jag med min mormor Ida från Göteborg/Olskroken till Kvarnabo. Därifrån gick vi längs landsvägen mot Skepplanda. Efter Hundsjön, där det fanns iglar sades det, svängde vi av mot Rösåsen. Sedan blev det skogsvägen mot och över mossen till Marberg.

60-årskalaset var livat. De flesta från trakten var där. Mat och dricka så mycket man kunde få. (Märkligt för en stadspojke under krigsåren). Jag sprang många gånger till källaren under huset för att hämta öl. Se´n fick jag vispa grädde till tårtorna. Det var inte så lätt i värmen. Jag fick sitta i källaren där det var litet kallare. Orken tog visst slut så att mormor fick vispa det sista.

Stället hade 4 mjölkkor, 5 får, 15 – 20 höns och gris. Även kalvar fanns säkert. Sommartid gick korna på bete i skogen. På morgonen efter mjölkning fick man driva ut dem i skogen. Det var några kilometer innan man släppte skällkon. Med henne i spetsen betade sig ”flocken” hem till Marberg och kvällsmjölkningen.

På de små åkrarna skördades havre och hö. Efter torkning bars säd och hö hem till ladan. Det var rejäla balar och 2 personer hjälpte till att lyfta upp balen på Albins rygg.

Huset hade ingen elektricitet utan belysningen var fotogenlampor. Vad som skulle göras fick göras i dagsljus. Hur man kunde försörja sig var svårt att förstå. Det jag upplevt var att Albin en gång i veckan gick till Kvarnabo. Då hade han med sig smör och ägg som såldes och handlade hem vad som behövdes. Han gjorde säkert också arbete hos grannarna som gav några kronor. Ungdjur, får och ull kan också utgjort inkomstkällor. I yngre år hjälpte säkert Anna till med tjänster åt andra. Tyvärr fick hon problem med sin höft och för att bli fri från smärtorna stelopererades höften på 40-talet på Sahlgrenska i Göteborg.

Kontakten med släkten i Skaggata höll man genom brev och besöken skedde genom att gå de 7 – 8 kilometrarna genom skogen förbi Holmevattnet. Ett par gånger gick jag tillsammans med Albin, men de sista gångerna i mitten på 50-talet gick jag ensam. Det var en viss spänning för det gällde ju att hålla kursen. Man hade ingen att fråga om vägen. Även om jag passerade Karl Hansas hus visste jag där var aldrig någon hemma när någon okänd kom förbi.

Vid ett par besök på 50-talet ”träffade” jag Karl Hansa. På vägen till och från Kvarnabo brukade han komma in på Marberg och få en kopp kaffe. När han upptäckte att jag var där blev han tyst, avslutade kaffedrickandet och gick vidare.

1957/58 sålde Anna och Albin Marberg till Karl Id och flyttade till Skaggata. Där bodde de i den stuga som senare flyttades sin nuvarande plats vid sågen.

När jag nu 50-60 år senare tänker tillbaka på besöken på Marberg är det många episoder som fladdrar förbi. Förhållanden som idag skulle anses miserabla var då vanliga.

Den som vet mycket mer om Marberg är Evert Karlsson  Kungsallén 9  466 95 Sollebrunn.

Tel. 0322 – 450 48  ; 0730 – 31 04 55. Han var med på torpvandringen den 30 juli 2013 och bodde på grannfastigheten Hagen under50 – 60-talen.

 

Historik.

I Linnar Linnarssons bok Risveden 1961 beskriver han hur det ofta gick till när skogarna i Risveden befolkades med små torp. Sid. 124 – 127. Bo Björklund berättar hur det startade på Marberg 1813 då Börje Johansson och Johanna Larsdotter bröt mark och bosatte sig där.

Det finns minst 3 ”lägenheter” med namnet Marberg. I kyrkböckerna 1880 – 1890 kallas fastigheten för ”Mareberget”. Då bodde Bernhard Andersson och Karolina Andersdotter där med sina 7 barn.

Lägenheten var torp på allmänning och uppodlad skogsmark tillhörig fastigheten Backa.

Anders Börjesson undertecknade 1891 ett arrendekontrakt på marken. Det löpte på 45 år till en kostnad av 15:- kr/år. En ”inlösenförrättning” på fastigheten ½ mt. Backa 1:3 – 1:9 gjordes år 1933. Anders Andersson blev då lagfaren ägare av Marberg. Marberg köptes sedan av Anna och Albin Bernhardsson.

 


Bilder och dokument från Marberg..

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Åke Karlsson
Åke Karlsson Bygdebandsredaktör för Hålanda hembygdsförening. Om du har information om, eller bilder från, Hålanda är du mycket välkommen att ringa till mig på telefon 0520-668384, eller skriva till mig på adressen akmt43@gmail.com