Dansbanan vid Lerdala..(Verle Mg)

Kategori: Loge, Nykterhetsloge

Koordinater: 58.049726, 12.308692

Information om Dansbanan vid Lerdala..(Verle Mg)

Öppen år 1930 till 1938.

 

Tragedin i Lerdala – Av Everth Högabo

Lördagen den 5 juli 1932

Som vanligt var ett 30-tal ungdomar samlade vid dansbanan i Lerdala. Bland dem Gustav Alfredsson från Bråtaslätt. Ett fåtal ”utsocknes”. En av dem var Elof Andersson från Skepplanda. Allt lugnt och stilla som vanligt, aldrig bråk. Ibland en eller annan pojke som hade ”fått lite för mycke i hatten”. Även detta rätt ovanligt.

SÅ HÄNDER DET. Hastigt uppstår ett bråk mellan Gustav och Elof. Helt oförklarligt drar Gustav upp en kniv och tilldelar Elof ett hugg. Panik. I all hast förs Elof in i en bil (Gustav Johanssons taxi) i ilfart till lasarettet i Alingsås. Dansen upphör och ungdomarna skingras.

Söndagen den 6 juli

Händelsen har spridits i socknen. Alla är förvånade. Gustav var inte känd för att vara vare sig slagskämpe eller bruka ”starkt”. Han sades vara lugn och tystlåten, snarast en tillbakadragen person. Mot kvällen sprids ett rykte: Elof skulle ha avlidit. Det når även Bråtaslätt och Gustav. Vad skulle hända nu? Dråp eller mord? Gustav grips av förtvivlan. På kvällen tar han ett hagelgevär och tar sitt liv.

Silferschiöld hade inskrivet i arrendekontrakten att arrendatorn ej fick förvara eller inneha skjutvapen i bostaden. Detta ställde till problem 1940, då hemvärnet bildades i Hålanda!)

Måndagen den 7 juli

Min far Otto och jag var vid pass halv åtta ute på en åker, kyrkvaktmästare Johan Magnusson i Långetorp kommer rusande i en väldig fart och berättar vad som hänt i Bråtaslätt. Så ställer han frågan: ”Ska de ske själaringning klockan tio? Han är ju självspilling!” Tio år tidigare hade en bonde tagit livet av sig. Då ringde man inte. Det var tradition! Far och han resonerade länge om det. Far var oerhört traditionsbunden. Svaret blev: ”Åk till Ivar Persson i Föstorp, den andre kyrkvärden, och fråga vad han anser. Så rättar vi oss efter det”. Tydligen följde han traditionen. Ingen själaringning. Jag vet att far bittert ångrade att han inte sade: Ring”. Detta väckte uppståndelse bland oss ungdomar.

Tisdagen den 8 juli

Det rådde ovanligt stark värmebölja just då. Detta innebar att ett lik snarast behövde jordas. Grav öppnades och stoftet av Gustav nedsänktes. Utan sedvanlig klockringning. Jord östes ned så att bara 2 kdm av locket syntes. Vi ungdomar ”rasade” på nytt. De äldre var splittrade.

Lördagen den 12 juli

Jordfästning. med närvarande: präst, klockare, föräldrarna Fredrik och Johanna Andersson, ett par grannar och ungdomar. En mycket enkel akt. Ej heller nu klockringning. Man kunde bara ana hur föräldrarna skulle känna det, utöver sorgen.

Vi ungdomar ”rasade”  anna Andersson, ett par grannatfa en gång till – d kan bar ana hur föräldrarna skulle känna det.nnatr och ungdomar. i en väldig. Om något sådant skulle inträffa en gång till – då gäller inga traditioner.

Kommunalstämma

Någon tid senare avhölls en kommunalstämma med förslag att dansbanan i Lerdala skulle bort. Tydligen förelåg en rätt kraftig diskussion för eller emot förslaget. Jag tror att en del ungdomar, som var närvarande och hade rösträtt vid stämman avgjorde resultatet. Ett inlägg som min far ofta återkom till återges här. Det var Pontus Hultqvist på Espet som framförde detta: ”För ett par månader sedan var det en galning i Göteborg som sprang upp på en spårvagn och sköt ihjäl föraren. Sedan sprang han till Slottskogen och tog livet av sig med dynamit. Togs alla spårvagnar i Göteborg bort efter detta? På Lerdala knivskars i hastigt mod en annan pojke. I förtvivlan tog han sedan sitt liv. Vad finns det för anledning att riva dansbanan – ungdomens enda nöje i socknen?” Kanske bet detta på stämmodeltagarna. Så vitt jag vet fick dansbanan ligga kvar tillsvidare. Men det togs ett annat beslut: För att få tillträde till Lerdala, förmodligen även Vällingkullen, skulle vederbörande ha fyllt arton år eller ha en myndig målsman i sällskap. Förmyndare sa man. Jag själv råkade ut för detta några år senare.

På Lerdala avhölls varje sommar en s.k. ”Bonnafest”! Det var Bondeförbundet och Svenska Landsbygdens Ungdomsförbund (SLU) som anordnade en sommarfest med någon riksdagsman som talare. Genom en särskild minnesbild vet jag att en sådan avhölls 1930. Men även 1935, då vi var sex ungdomar, tre flickor och tre pojkar (jag var en av dem), som under Gustav Persson i Ljungereds ledning sjöng några sånger. Vällingkullen fanns redan då, men var olämplig som festplats. Nästa år var festen flyttad till Änghagen. Jag skulle tro att 1935 var sista året då dansbanan låg kvar.

Ett annat minne dyker upp då och då som rör Lerdala. Året är 1929. Även detta är en Bonnafest. En rejäl regnskur hade passerat över festplatsen. Lera hade följt med skorna upp på dansbanan, som blivit såphal. Jonne från Gustavslyckan och min faster Signe Johansson i Grimsäng dansade hambo. Båda var mycket skickliga dansare. Så flög fötterna plötsligt undan för båda två och de slog rejält i golvet. Båda fick hjälpas av banan och för deras del var dansen slut.

Regnskuren, ja den klarade jag genom att krypa under bordet där kaffe serverades.

Evert Högabo



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Åke Karlsson
Åke Karlsson Bygdebandsredaktör för Hålanda hembygdsförening. Om du har information om, eller bilder från, Hålanda är du mycket välkommen att ringa till mig på telefon 0520-668384, eller skriva till mig på adressen akmt43@gmail.com