Långetorps lanthandel..

Kategori: Affär

Koordinater: 58.040596, 12.280898

Information om Långetorps lanthandel..

Långetorp:

Anders Larsson                  1860 – 1870

  1. E. Lundmark 1870 –

Johan Algot Magnussons affär: August, (åkte runt och sålde underkläder), var far till Johan

Johan                                                        1927 – 1975???

 

Berättelsen börjar med ett foto över Långetorp taget 1926. Detta finns i ”Everth Högabos berättelsepärm”

 

ETT MÄRKLIGT OCH TRAGISKT KVINNOÖDE: – Av Everth Högabo

Denna berättelse är om MATHILDA Sofia Börgesdotter. Född den 18 mars 1842 på Skår Frälsegård i Norra Skepplanda. I dag ofta kallad för ”Ryra”.

Fader var Börje Andersson(1798-1870).Moder var Börta Carls- dotter (1806-1868).

Fadern var bonde, men tillika gästgivare på samma gård. Han var den siste, som drev denna verksamhet där. Märkligt nog omnämns detta inte i Skepplanda sockenbok.

Mathilda hade tre äldre syskon: Anders och Carolina, båda döda
i 32 årsåldern, samt Johanna (Sneppa-Johanna) om vilken jag har
berättat i ett särskilt avsnitt.          ’         J ö

Det har berättats, att hemmet skulle ha varit mycket burget. Mathilda ingick äktenskap den 24 febr 1863 med ”Mörk”-Anders Lars­son från Erska socken. Han var född den 2 juni 1838 och var av den sk ”Mörkasläkten”, en välkänd handlandelsläkt, från Erska området. Brodern, ”Mörka-Johannes” var storhandlare i Sollebrunn

Båda kontrahenterna var inriktade på affärsverksamhet och sökte
efter lämplig plats för detta. Dessförinnan begåvade med en son i december 1863: Karl Ludvig Bruzelian.

AFFÄRSVERKSAMHETEN TOG SIN BÖRJAN.

Platsen de letade efter syntes bli 1/8 mtl Stommen 1:3; i Hålanda. Ägare var Johannes Andersson, som tillsammans med jordbruket drev affärsrörelse i mindre omfattning. Köpet skedde 1865. Johannes flyttade c:a 5oo meter norrut, där han på nytt fortsatte sin verksamhet (nu Stommen 1:7).

Om paret ägnade sig åt jordbruket förmäler inte historien. Affärsverksamheten fick nog gå före. Troligen var det en person,

som hette JA Lundmark, som skötte det. Åtta år senare anges han som ”gårdsföreståndare”.

Affären skulle gått mycket bra första början. Men nya planer var på gång.

PECKADONG

Makarna Larsson försökte nu utöka sina inkomster i den nya affärslokalen. Mathilda hade viss erfarenhet från hemmet i Skår där fadern drev gästgiveri. Någon form av utskänkning kunde

nu vara en lämplig form.

Jag citerar nu min fader Otto: ”Det var inte tillåtet att sälja rent brännvin. Men om man blandade 5o% av detta med 5o% vin gick den an. Denna dryck kallades för PECKADONG. Det förekom på många andra ställen. Den fick en strykande åtgång. Både sockenbor och utsocknes inmundigade denna. För en del blev det ett visst förfång.

En bonde råkade riktigt illa ut. Ibland när notan lades fram kunde den vara ”lite saltad”. En bonde, Apelåsen från Ale Skövde hade suttit och pokulerat en natt. När han fick notan, satt han en lång stund och synade. Så körde han handen i rockfickan och tog upp några korkar, som han lade på bordet och sade:Detta har jag druckit, detta ska jag betala. Inte ett öre mer”. Så blev det också.

Far fortsätter: ”Pappa Karl-Johan körde ofta forlass till och från Göteborg för Larssons. En gång fick han köra till Skara. En nätt tripp på 16 mil tur och retur och med 3 eller 4 övernatt­ningar på vägen. Vad han hade i lasten vet jag inte.” Jag tror det var så här, Anders Larsson hade genom sin släkt i Erska, goda förbindelser med bl a Skaraborg. Där fanns flera brännvins- bryggerier på den här tiden. Kanske gick det att få in­köpa billigare sprit där? I alla fall blomstrade affärerna till s­vidare Men stugan var för trång.

STORBYGGE

Det gamla huset var för litet. Fyllde inte ändamålet för den ut­vidgade verksamheten. Det måste byggas nytt och större. Åter citerar jag far: ”fru Larsson satte sig ner och planerade, ritade och BESTÄMDE. Det blev ett praktbygge. Yttermått 15×24 alnar.(9.o x 6.5 meter: min ant.)Förutom ett rymligt kök med farstu och inbyggt skafferi tillkom sängkammare, ”pigkammare”, stor hall med uppgång till vinden, finrum samt på norra gaveln

kontor och affärslokal, avskilda med en tvärgående, lång korridor. På vinden två gästrum, som sedan blev tre. Dyrbara kakelugnar i alla rummen och fina tapeter. Särskilt beställda dörrar med fina lås och beslag. Tre entréer, en på långsidan mot gården, köksingången, och två västerut. Fina dubbeldörrar till alla tre. Över varje entré en utskuren relief i trä. Taktegel inköptes från ”Steka ” i Agnes­berg. Därpå en mycket fin möblering. Allt blev väldigt dyrt.” Så långt min far. Detta bygge kom senare att få en viss betydelse. Åter far: ”Byggmästare var Pehr Christoffersson i Boljen. Han släppte till allt trävirke. Så skulle då räkningen för bygget göras upp. Då befanns det att Pehr tillbringat för mycket tid med att inmundiga Peckadong. Han var nu skyldig Larsson pengar. Detta kom att gräma Pehr till den milda grad livet ut, att om han nå­gon gång i framtiden måste passera förbi denna gård skedde det i vida cirklar.”

Huset kvarstod i stort sett i oförändrat skick intill 1958, då dåvarande ägarna Helga och Eric Carlsson gjord en genomgri­pande renovering och modernisering,.

Men tiderna skulle komma att ändras för paret Larsson En bit in på 1870-talet började så inkomster och utgifter komma i stor obalans. Allt vändes så plötsligt. Vad kunde detta bero på?

Det alltför dyrbara husbygget släpade rejält efter med ett an­tal resterande och stora räkningar.

Strax före 1870 hade flera nya handelsbodar etablerats i Hålanda. I Sandåker hade det gamla garveriet invid bron blivit affär. Vem det var till en början är inte helt klarlagt. En ”Bengtsson”? På Stommen drev alltjämt Johannes Andersson en liten lanthandel. I Verled Anders Andersson (ej att förväxla med en senare ägare med samma namn, fd bonden i Höga Mellangård). Uppe vid Skaggata hade Augusta Skogsberg etablerat sig.(Senare Mauritsberg.) Så nog hade konkurrensen hårdnat rejält.

Prästen i Höga, Anders Christian Ehnerbom skulle ha ingripit mot utskänkningen av peckdongförsäljningen.

Mathildas alltför dyrbara levnadsvanor skulle även de varit en bidragande orsak.” Hon levde alltid så flott och elegant. En riktig stadsdam. Hon var alltid så nobel”. Det skulle även varit många ”tjänare .” Det ena gav väl det andra.

Makarna Larsson ställdes inför stora ekonomiska problem och nå­gonting måste åtgärdas.

RESAN

Det har berättats mycket om denna ”resa”, som företogs sommaren 1873. Både hur den planlades, företogs och slutade i tragik. Tydli­gen var den ganska väl planlagd och förberedd,

Men innan den skedde, såldes gården den 8 mars 1873 till en hand­lande I B Johansson på Sillegatan (Post-) i Göteborg för 7.5oo kronor. Makarna lär dock ha bott kvar ännu ett tag. Jag citerar min far: ”Inför resan inköpte Larssons flera stora koffertar. Dessa packades fulla med dyrbara persedlar och kläder. På detta togs en mycket hög brandförsäkring. Vad de medförde för övrigt vet jag inte. Resan startades norrut mot Skarahållet. Vid ett uppehåll på vägen, råkade Larssons ut för en brand. Bl a brann kappsäckarna upp. Ryktet talade om mordbrand och paret miss­tänktes. Men då inga bevis förelåg gick de fria. Koffertarnas innehåll undersöktes, varvid det befanns att de innehållit bara skräp. Ingen försäkringspremie utbetalades. Men de fortsatte ändå att resa. Vart vet jag inte”. Så långt far. Även andra har gett samma version av resans början. Strax efteråt hamnade paret i Skövde, med sonen. Där inträffade nästa märkliga händelse. Den 15 april 1873 avlider Anders mycket hastigt. Mord sade nu ett rykte. Nu ansattes Mathilda för det, då det skulle vara frågan om för­giftning. Inga bevis och frikänd. Den 25 gravsattes Anders på Skepplanda kyrkogård. Sedan är det märkligt tyst om Mathilda och sonen i nästan 21 år.

Ja, inte riktigt. Den 19 nov samma år flyttar hon och sonen till Skara enligt flyttningsintyg i församlingsboken i Hålanda.

Men en märklig sak står att läsa i en husförhörslängd 1878:  . ”Dömd i Stockholms RR för mordbrand till förlust av medbor­gerligt förtroende för alltid, och sinnesförvirrad”. Märkligt? Har denna förseelse med den tidigare branden att göra? Eller vad? Sedan inträder en lång tystnad. Tidvis lär hon varit intagen på sinnessjukhus.

ÅTERKOMSTEN TILL SKEPPLANDA

Den 3l aug 1894 inflyttade Mathilda från Christine församling i Göteborg till Skår Nordgård i Skepplanda, ensam men nytt namn: ……

”Mathilda Larsson Lemender Liifvenholm född Börgesdotter”. Det är mycket med mystik kring dessa rader. Hade hon varit om-gift, skild, änka? Tydligen hade hon ett tag (den sista tiden) varit bosatt i centrala Göteborg.

Men varför Skår Nordgård? Visserligen var föräldrarna döda sedan 30 år. De ägde ju Frälsegården, 150 meter öster Nordgården. Dessutom bodde systern Johanna och svågern kvar 100 meter öster fäderne- gården. Var det hos någon släkting eller annat det var frå­gan om. Eller har tjänstgörande präst bara skrivit fel namn? Här kom nu Mathilda att vistas i knappt ett år.

SINNESFÖRVIRRAD

Enligt min fader Otto skulle följande händelse inträffat midsommarhelgen 1895. Han berättar:

”Sent på midsommaraftonen lämnar Mathilda, mycket sinnesförvir-rad, hemmet i Skår. Hon gick norrut och hamnade i Ekhagen. Hus­bondfolket där har gått till vila i den sena natten och märkte inte av hennes ankomst. Hon gick in i fähuset och lösgjorde en ko och tog med sig ut. På utvägen fick hon se en burk med gul färg och en pensel. Hon målade kons horn gula och vandrade söder­ut. Kom bara till Sandåker, där några ungdomar var ute i sena mid­sommarnatten. De stoppade henne och återförde kon till Ekhagen, till folkets stora förvåning. Några hjälpte Mathilda hem till Skår. Strax därpå togs Mathilda in på Lillhagens sjukhus från vilket hon aldrig kom ut levande”. Så långt fader Otto.

ETT LIV I MÖRKER

Resten av sitt liv kom nu Matilda att vistas där. Vissa perioder

torde hon dock ha varit rätt klar i sinnet. Vid något tillfälle

skrev hon ned ett märkligt Epos (bil 2.)På något underligt sätt

hade detta, eller en kopia, hamnat hos Anders Andersson i Höga Mg.

Min far var ofta där i sin ungdom tillsammans med bröderna

Rickhard och Josua. Han kom att läsa eposet många gånger, så

mycket att han kunde det utantill. På äldre dagar skrev han ned

det ur minnet. En vers var han inte säker på och den uteslöts.

Jag har skrivit av det. Detta är ett märkligt epos av Mathilda. Hon skriver om en lycklig barn- och ungdom, ett gott förhållande till Anders. Så någonting som hon försöker dölja. Slutligen en bön till Vår Herre om nåd och förskoning. Och sist ett hopp om frid och ro. Den 4 sept 1911 avlider hon. Troligen på Lillhagens vårdhem.

ETT MÄRKLIGT OCH TRAGISKT KVINNOÖDE HAR NÅTT SITT SLUT.

Everth Högabo 2008. Fotnot:

Stoffet till denna berättelse har jag fått av:

  1. Min farfar Karl-Johan Andersson och far Otto L Karlsson i Höga (även i den senares minnesskrifter),Sofia Magnusson och Eric Carlsson i Långetorp.
  2. Gårdsuppgifter om Långtorp av Inger Karlsson, Kungälv (yngsta dotter till EC ovan). Ritningar och skisser till boningshuset. Detta även av min fader Otto.
  3. Utdrag ur kyrkohandlingar m m av Lillemor Svensson, Skepplanda.

 MATHILDA BÖRJESDOTTERS VISA:

Farväl ni Skepplandas dalar där fordom min vagga har stått. Där barndomsminne talar om de flydda åren som gått.

Jag minnes ungdomens dagar med lek vid sjö och vid strand. Med blommor i däld och hagar och höstlöv i guldgul brand.

Min lycka jag fann vid dess sida som jag givit min loven och tro. Jag framtiden tillitsfullt bida med ett liv uti lycka och ro.

Men tiderna flykta och skifta långt innan slutet vi nått. Med olyckan har jag fått stifta bekantskap i rikaste mått.

Ack säg mig den lycka som varar, den kärlek som aldrig brast. När de kommo de tunga dagar som krossats vid första kast.

När tankarna skingras och ändras en fruktansvärd syn jag ser. Min maker min älskade Anders är död – han finns ej mer.

Jag bävat för synen och våndats. När ? Hur ? Nej, inte väl jag. Mitt förstånd så hastigt ändrats till dunkel, nattsvart dag.

Jag ser mina händer skaka, jag vet inte alls var jag är. Jag längtar, jag vill tillbaka hem till Anders, min make så kär.

Oh, fader därovan säg mig

om förlåtelse finnes och ro.

Om brott kan sonas – jag ber Dig

DU styrk mig och giv mig min tro.

Jag skakar i gallret och gråter, då töcknet sänker sig ner. När tankarna klarnar. Ja åter, mot strålande rymder jag ser.

Fotnot:

En vers har uteslutits, enär denna ej gått att återge

till sitt ursprung.

Nedtecknat efter Otto L. Karlssons minnesanteckningar.

Everth Högabo 2008

 

I en bilaga finns en ritning över Långetorps byggnad. Denna ritning finns i ”Everth Högabos berättelsepärm.”

 


Bilder och dokument från Långetorps lanthandel..

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Åke Karlsson
Åke Karlsson Bygdebandsredaktör för Hålanda hembygdsförening. Om du har information om, eller bilder från, Hålanda är du mycket välkommen att ringa till mig på telefon 0520-668384, eller skriva till mig på adressen akmt43@gmail.com