Älghultssjön..

Kategori: Sjö

Koordinater: 58.088434, 12.410831

Information om Älghultssjön..

Älghultssjön.

Trollhättans Tidning 1983 04 11              Sammanställt av Christer Damm 2006 05 23

År 1897 eller 1898 brast dämmet, som hade gjort Älghultssjön till en trygg vattenreserv för kvarn och såg i Älghults by, högt belägen på Risveden. Vattenmassorna drog med sig båda byggnaderna som fullständigt utplånades. Även de tunga kvarnstenarna drogs med ett stycke. Nu har hembygdsintresserade Älghultsbor bärgat den ena kvarnstenen, som genom åren legat, som ett dolt dokument från kanske halvtusenårig verksamhet med vattnet som kraftkälla, när säden skulle malas och virket sågas.

Bertil Andersson, brukare av jordarna i Älghult, har sedan han var barn och fångade gäddor i bäcken sett kvarnstenen nere i bäcken och funderat på om den inte skulle gå att bärja.

———–

Vattenfallets energikälla var viktig för de många som förr bodde i Älghults by.

Man hade mycket vatten gratis här uppe i Risveden eftersom der regnar omkring 100 millimeter mera här än nedanför, säger Olle Ludvigsson, som forskar i bygdens natur och kulturhistoria.

Sjöarna dämdes och blev vatten magasin, som tryggade driften vid kvarnarna under längre perioder eller ibland året runt. För Älghults by var näraliggande Älghultssjön viktig och den dämdes upp för att säkra driften vid kvarn och såg.

När de första kvarnarna uppfördes vid Älghult är det ingen som vet, men John Andersson på Hedaberget, berättar att det borde vara på 1500-talet som kvarnen uppfördes.

Att såg och kvarn tidigt fanns att beläggas på en geometrisk karta, som upprättades över Livered av lantmätare Fredrik Sixtus år 1695. Älghult stavades då Elghult vilket så har skett tills helt nyligen.

Här kunde byns mjöl malas från säden som bärgades på de uppbrutna jordarna och allt virket kunde sågas till byns förr många byggnader. Från att tidigare ha varit en folkrik bor idag några få kvar.

Älghultssjön förr kallad Kvarnsjön, vilket kartan från 1695 också belägger var lämplig att dämmas vid sjöns utlopp som utgör en avsmalning med branta bergssidor.

Sjön omges i övrigt av karga berg med glesvuxen kortstammig skog bildande en s. k. Hällmarksskog.Det gamla dämmet låg ett stycke längre utåt sjön än det man möter idag.

Hörde raset.

Att Älghultssjön tjänstgjorde som vattenmagasin blev för mycket för den byggda dammen.

————

Längs sjöns utlopp och förbi Älghults by innan vattnet nådde Vanderydsvattnet.

Vatten massorna vräkte omkull de byggnader som kom i dess väg. Den vattenhjulsdrivna kvarnen slogs sönder och de

———–

men ett stycke. Även en skvaltkvarn som tidigare hade övergivits förstördes.

Sågen som också drevs med hjälp av vattenhjul ödelades också totalt. En av gårdarna i Älghult bär namnet ”Sågars” och syftar på var sågaren under sin tid bodde.

Förvarna

Bertil Andersson på ”Sågars” i Älghult berättar att han hört att det var Påvla-Petter som bodde på dåvarande torpet ”Påvels” vilket ligger vackert på andra sidan ”Kvärn-maa” som hörde att det brakade och brusade när dämmet gav vika för för sjön.

Påvla-Petter sprang då nedströms Älghultsbäcken och förvarnade mjölnarna vid kvarnarna vid Dalens ström vad som hade hänt och kunde hända.

Vid Dalens ström kunde därför åtgärder vidtagas så att skador undveks.

Bärgning

Nyligen inledde Bertil Andersson och Sven Mårtensson bärgningsföretaget med hjälp av en uttjänt telefonstolpe, som placerades genom kvarnstenens öga. Till hjälp hade de också spelverk med wire. Med stolpen, som hävarm, vältes kvarnstenen upp.

Så samlades hembygdsintresserade för att med gemensamma krafter rulla upp den tunga kvarnstenen ur bäcken.

Rep, taljor, wire, spel och handkraft användes till bärgningsföretaget som lyckades få kvarnstenen att rulla upp ur bäcken där den vilat efter haveriet för 85 år sedan. Telefonstolpen utgjorde nu kvarnstenens axel.

Kvarnstenen blev bärgad i syfte att bli bevarad inför framtiden som ett påtagligt dokument över att Älghults kvarn har funnits på platsen.

———-

svårare att finna under vegetation och slam i bäcken. Inget har innan bärgningen av kvarstenen visat på att kvarn funnits förutom berättartraditionen på platsen.

Markera

Bertil Andersson var glad över att äntligen

————

Ludvigsson säger att en kvarnsten är bästa bevis på att kvarn funnits samt bidrar till att markera platsen, som fornlämning efter att ha varit använd som arbetsplats under flera hundra år.

Kvarnstenen mäter 165 centimeter tvär över, medan ögat är 10 tum brett. Stenen är 7 tum tjock vilket antyder att den slitits genom lång användning. Stenen av traktens gnejs är en

————

översten på vars undersida, som är vackert huggen också finns uttag för ”seggert” alltså det järn varmed mjölnaren kunde reglera hur den roterande kvarnstenen skulle mala mot den fasta understenen.

Middagslur.

———–

Henrik Andersson varit hemma och hämtat en s.k. täthacka, vilken bestod av en lång läkta med en rund träkloss i ändan. Med täthackan kände Henrik i bäcken om det inte kunde finnas flera kvarnstenar och förhoppningsvis maken till den just bärgade. Snart hade han funnit en mindre kvarnsten – en halv, som kunde vara någon från tidigare kvarnar. Troligen hade

———–

den spruckit när ”syndafloden” från Älghultssjön bröt sönder allt på den gamla kvarn- och sågarplatsen. När Bertil Andersson tog sig en middagslur hemma på Älghult kunde han inte glömma den lyckosamma lördagen då den fina kvarnstenen blev bärgad.

————

Plötsligt som genom intuition väcktes en minnesbild från barndomen då han lekt i bäcken att den andra kvarnstenen skulle ligga nedanför ett berg. Bertil klev raskt upp, klädde på sig och gick till platsen i bäcken.

Där över låg en trädtopp – men därunder i bäcken låg den andra kvarnstenen, som nu också väntar på bärgning när så tillfälle ges.

Minnesmärken.

Kvarnstenen är förutom att vara ett avancerat hantverk, vanligen format ur berget på orten, också en sammanfattande symbol av bondens odling och därmed utformning av hela odlingslandskapet.

Kvarnstenen är också en illustration över bondens företagsamhet med att erövra tekniken där naturens resurser togs tillvara i lämplig topografi.

Knappast något annat hantverk markerar så tydligt platsen för var en kvarn funnits under gångna århundraden, där man kan söka sig tillbaka till medeltiden.

Avdelningsdirektör Christian Meschke på Riksantikvarieämbetet i Stockholm har arbetat med en översyn av fornlämningsbegreppet. Han säger att lösa kvarnstenar är svårt att skydda. Däremot för kvarnstenar, som ligger på sin ursprungliga plats träder fornminneslagen i kraft, eftersom det handlar om fordom övergivna arbetsplatser.

Han säger att kvarnstenar är viktiga minnesmärken och att fornminneslagen skall svara för vad allmänheten har för uppfattning om fornlämningar.

Vandraren på Risveden har nu möjlighet att få se kvarnstenen eller rentav kvarnstenarna som tillhört Älghults by på sin tid.

Kvarnstenen är bärgad, samtidigt som den belägger platsen för Älghults kvarn i fortsättningen. Förr var det oxar, som dragare när kvarnstenar skulle transporteras. Nu var det Bo Larsson på Sjöängen, Sixten Johansson på Boryd Västergård, Olle Ludvigsson på Sjögärdet, Bertil Andersson på Älghult, Åke Henriksson på Holmgärdet, Gunnar Andersson på Vasslatekärr och Henrik Andersson på Älghult, som med täthackan letade efter flera i bäcken.

Bild 2. Lantmätare Fredrik Sixtus besökte området 1695 i samband med kartläggning av Livered. Denne utritade ”Elghults Quarn och Såg” samt markerade det dämme som torde ha  —

Dessutom namnges Lilla quarnsjön och Stora quarnsjön, som efter uppdämning år 1899 bildade Älghultssjön. De gamla ——-

Kommentarer efter tidningsartikeln.

  • En åsikt är att kvarnstenarna ursprungligen kom från Strömängens kvarn, och drogs med oxar upp till Älghultssjön.
  • I ett litet hus nedanför dämmet finns en likströmsgenerator, som drevs av en turbin av vattnet kommande genom en trätrumma från dammen. El-strömmen försåg Älghults by med elektricitet och en linje drogs även till Livered ca år 1941.
  • I huset finns även en oljedriven motor, som troligen har drivet generatorn, då vattnet inte räckte till.

En skylt med information har satts upp intill den ena stenen.


Bilder och dokument från Älghultssjön..

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Åke Karlsson
Åke Karlsson Bygdebandsredaktör för Hålanda hembygdsförening. Om du har information om, eller bilder från, Hålanda är du mycket välkommen att ringa till mig på telefon 0520-668384, eller skriva till mig på adressen akmt43@gmail.com