Ludvika bruk

Kategorier: Industriminne, Järnbruk

Koordinater: 60.154464, 15.188083

Information om Ludvika bruk

Ludvika Bruk,
1544 skrev Gustav Wasa till sin fogde i Sala silvergruva att denne skulle sända några man till Berke och Gränge socknar för att leta efter silverstreck och hytteströmmar. Så mycket silver fann de inte, däremot en präktig ström med 17,7 meters fallhöjd vid sjön Väsman. Det blev upprinnelsen till Ludvika kronobruk, ett av de första järnbruk som anlades i Sverige.
Ganska omgående uppfördes intill forsen en hytta med  masugn samt en smedja med stora vattendrivna stångjärnshammare, snart också ett vattendrivet sågverk och en kvarn. Bruket tillverkade stångjärn, smidbart järn som i form av stänger såldes främst utomlands. Från början lär det också ha tillverkats krigsmaterial som lod, kulor. Vissa uppgifter gör gällande att även harneskplåtar och stora järnkedjor tillverkades. Så beställdes        t ex till Sala Silvergruva år 1613 en kedja, som var 175 meter lång.

Bruket var ett kronobruk fram till till 1726, då baronen och landshövdingen Jonas Cedercreutz genom skatteköp blev ägare till bruket, som han arrenderat sedan år 1700. Han avled 1727 och sonen, kammarherre Carl Gustaf Cedercreutz, ärvde bruket, som han vidareutvecklade. Vid mitten av 1700-talet var det Dalarnas största med ett årligt smide av 2400 skeppund (410 ton). Han tog även initiativ till att en ny kyrka byggdes i stället för det gamla kapellet på Hammarbacken och upplät mark till detta samt till en kyrkogård. När han dog 1775 ärvde sonen, överjägmästaren Johan Axel Cedercreutz, bruket, som på 1790-talet uppgavs vara bland de största och fördelaktigaste i hövdingadömet. Transporterna av stångjärnet, som såldes via Stockholm, hade då underlättats genom byggandet av Strömsholms kanal 1795.
Johan Axel i sin tur avled 1796. Därefter följde en rad ägarkonstellationer och utvidgningar av bruksrörelsen. Vid 1800-talets början ägde bruket Nya Prästhyttan. Genom köp men även genom delvis hårdföra metoder gentemot skuldsatta bergsmän kom man även över andelar i Norrvik, Sunnansjö, Räfvåla, Norhyttans och Marnäs hyttor.
Marnäs bergsmanshytta, som låg på östra sidan av Ludvika ström, köptes från 1831 sedan successivt upp och ägdes vid sekelskiftet 1900 helt av bruket, som då rev masugnen och byggde en ny efter moderna principer. Det byggdes ett jättestort nytt kolhus och ett stickspår från järnvägen. En linbana byggdes över strömmen för att frakta malm och kol mellan hyttan, kolhuset och hamnen vid Väsman, kallad Skuthamn.

1840 blev affärsmannen Carl Reinhold Roth från Stockholm genom köp ägare till två tredjedelar av bruket. Tekniken att framställa järn utvecklades och Ludvika bruk höll sig i framkanten. En tid av expansion följde. Carl Reinhold undersökte möjligheterna att anlägga en hästjärnväg mellan sjöarna Väsman och Barken och tecknade aktier för detta. Någon hästjärnväg blev det inte, däremot byggdes Wessman – Barken Jernväg. Tyvärr fick han inte uppleva den kungliga invigningen 1860 eftersom han avlidit vid det laget.

Nu var det äldste sonen Carl Edvard Roth, som ledde bruket. 1864 blev han tillsammans med bröderna Carl Emil och Carl Ehrenfried ägare till bruket.
Vid denna tid utvecklades nya och mer effektiva metoder för järnframställningen med bl.a. anläggning av valsverk. C E deltog inte i den delen av utvecklingen, vilket ledde till att bruket kom efter i den hårda konkurrensen.  Det stora Ludvika bruk, som   hade klarat sig genom kriser tidigare,  drabbades till slut  av den stora ”bruksdöden”.
I   slutet av 1890-talet upphörde stångjärnssmidet helt i brukets smedjor vid Ludvika ström.

Däremot var C E Rooth  intresserad av naturen och anlade en engelsk park, som idag kallas Roths äng. Han utvecklade även jordbruket på sina ägor,  framför allt vid Ludvika Gård, där han bedrev ett mönsterjordbruk.

Carl Edvard Roth avled 1898. Hans barn bildade 1900 Aktiebolaget Ludvika Bruksägare med äldsten Carl Roth som bolagets chef. Bland mycket annat lät denne göra en byggnadsplan för ett samhälle (blivande Ludvika stad), som omfattade 112 kvarter på mark. som till större delen tillhörde bruket. Tillsammans med direktör Anders Salvén vid Grängesbergsbolaget tog han även initiativet till att bilda Elektriska Aktiebolaget Magnet, som senare skulle bli ASEA, som i sin tur ännu senare har blivit ABB.
Lilian Jakobsson

Till bruket hörde naturligtvis Ludvika Herrgård, som beskrivs i separat artikel.

Källor:Ludvika – Krönika nr 4, Kortfattad historik över Ludvika bruk 1544 – 1981;
Krönika nr 6 , Ludvikas första industri, Marnäs bergsmans-hytta-såg-smedja-quarn;
Ludvika i Bild;
Ludvika Herrgård, tre studier;
Ludvika stad, Forsslund 1922.
Marnäs-Posten 1974


Sök även på Bygdeband under Marnäs hytta

 


Bilder och dokument från Ludvika bruk

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Lilian Jakobsson