Tegelverk Warkepöln

Kategori: Tegelbruk

Koordinater: 59.170129, 12.551953

Information om Tegelverk Warkepöln

 

Här låg ett tegelbruk, där det fordrades ett vattendrivet verk att driva blandaren av lera, sand och sågspån för att tillverka tegelrör för täckdikning och tegelpannor. Svaneholms gods åkrar har dikats med rör från Mörås. Trädgårdsmästarbostaden vid Svaneholm försågs med tegelpannor från samma tegelverk. Leran hämtades från lertäkter i närheten, bland annat från Lertaka beläget nedanför bostaden Lövbacka i Ödebyn. Det som finns kvar i dag är två husgrunder 6x12m med spisröse resp. 9x11m. I samband med järnvägsbygge skadades stora delar av tegelbruket.

Till vänster om den gamla järnvägsbron, om man kommer från Ödebytjärnet, vid Mörås låg det gamla Tegelverket. Här gick järnvägen från Åmål till Årjäng under åren 1928 till 1954. Den 22 maj 1916 skrev Carolina och Klas Högberg sina namn under ett avtal med Åmål- Årjängs Järnvägs-Aktiebolag om överlåtelse av mark för en framtida järnväg. De fick 150 kronor för marken. Rälsen revs upp 1955 och väg anlades. Följer man järnvägen till vänster kommer man till Ödebytjärnet. Här låg hållplatsen Anhalten. Varor fraktades härifrån med häst till affären i Grindstugan. Vägen till höger mynnar ut på nya vägen mellan Ödebyn och Hallanda vid Hallanda missionshus.

Tegelhistorik

I gamla tider använde man naturmaterial som torv, halm eller vass, takspån och även lertegel på finare byggnader som skyddade våra anfäders hus från vädrets makter.

Lerteglet kom till Sverige med munkarnas klosterbebyggelse på 1100-talet. Det var först runt 1800-talets mitt som det i större skala kom att användas till enklare hus på landsbygden.

Man kan således misstänka att det var Nicolaus Svanström som byggde tegelverket, när han kom till Myrås 1840.

Handslagning

Fram till slutet av 1800-talet var det vanligast att man handslog teglet. Genom handarbete och ett enormt kroppsligt slit har den forna tidens tegelbruksarbetare tillverkat det handslagna taktegel som finns kvar idag. Leran grävdes upp för hand, och blandades i en ”lerälta”, en slags kvarn som drevs av en oxe, ångmaskin eller vattenhjul. En klump lera kavlades sedan ut på en skiva som var sandbeströdd så att inte leran skulle fastna. Kanterna skars bort med kniv.
I formen fanns även en fördjupning formad som en upphängningsklack. Tegelslagaren tryckte ner den del av lerplattan som befann sig ovanför klackfördjupningen med tummen, och fyllde sedan tum avtrycket med en extra bit lera.
Därefter tilläts teglet torka under tre till fyra veckor.
Ansenliga mängder ved gick sedan åt till bränningen som skedde i vedeldade ugnar. En bränning tog åtta till nio dygn.

 


Bilder och dokument från Tegelverk Warkepöln

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Thomas Kjellgren
Föreningsredaktör för Svanskogs hembygdsförening. Om du har information om, eller bilder från, Svanskog är du mycket välkommen att ringa till mig på telefon 0157-213 36, 0760-72 54 34, eller skriva till mig på adressen thomas.kjellgren@telia.com