Svanskogs Prästgård

Kategori: Prästgård

Visa karta
Svanskogs Prästgård
Koordinater: 59.170129, 12.551953

Information om Svanskogs Prästgård

Södra Skarbols Herrgård – Svanskogs Prästgård

”Gamla gård med din fornmystik,
hur mitt drömliv du väckte!
Varje plats var på minnen rik
från ett förgånget släkte,
forntid och nutid varandra räckte
händer som lyft det förgångnas flik.
(Ur Betty Janssons dikt ”Mitt ungdoms hem”)

Lite Bygdehistoria kring Svanskogs 200-åriga Prästgård
Sammanställd i mars 1998 av Sigge Magnusson

Förhistoria

Många ( i varje fall Svanskogsbor) vet att Svanskogs prästgård uppfördes av Baron Fleetwood 1796-1798. – Men varför kom han till Svanskog, och varför lät han bygga det här vackra huset i Södra Skarbol? För att svara på den frågan , måste jag börja berättelsen i Svaneholm.

Från Svaneholms bruks grundare 1694, Carl Uggla, gör vi ett hopp framåt, till hans sonson, Thomas Uggla, som lät bygga Svaneholms Herrgård och flyttade in i den 1776. Men många år tidigare hade han varit på friarstråt i Billingsfors. Brukspatronen där var syssling till Thomas. Leonard Uggla hette han – känd som ”Klockar-Uggla”. (Hur han fått det epitetet är intressant – men ändå en annan historia.)
Eleonora hette en av Leonards döttrar. Henne ville gärna Thomas ha som hustru. Han var dock osäker på vilket sätt han skulle fria, men kom på den ljusa idén att rådfråga Eleonoras kärva, men omdömesgilla syster Anna Christina. Av förklarliga skäl var Thomas lite nervös och fumlig med orden. Det begav sig inte bättre än att Anna Christina uppfattade rådfrågningen som ett frieri till henne själv – och svarade ja på stående fot. I det läget hade Thomas inte mod att förklara misstaget. Han fick gifta sig med henne istället för Eleonora. Men äktenskapet varade bara i två år då Anna Christina 1772 dog i barnsäng, och barnet med henne.

Vid endast 26 års ålder var Thomas Änkeman. Utan hustru flyttade han in i den nya fina herrgården på Svaneholm 1776. Patron Thomas Uggla tyngdes inte bara av familjebekymmer, utan också av stora ekonomiska bekymmer för Svaneholms Bruk. Man hade hamnat i en stor skuldsituation till Handelshuset Sahlgren & Alströmer i Göteborg, vilket resulterat i att de blev ägare till Svaneholms Bruk 1774. Men tydligen fick Ugglefamiljen sitta kvar i ledningen för bruket.

Tanken att få gifta sig med Eleonora Uggla i Billingsfors fanns kvar hos Patron Thomas. Men att få ingå äktenskap med sin förra hustrus syster, tillät inte svensk lag. Det var bara kungen som kunde ge dispens till detta. Allt gick som Thomas önskade, men han fick åka till Norge och få den Danske kungens tillstånd, att gifta sig där. Sedan lyckades han få svenske kungens tillstånd att ”återkomma till Sverige och i Äktenskap sammanleva”. Med Gustaf III:s bistånd blev äktenskapet mellan Patron Thomas och hans Eleonora giltigt fr.o.m. den 14 februari 1777, och den 16 december samma år föddes en son, som i dopet fick namnet Leonard Magnus, efter sin morfar. Lille Lennart hade inte ens hunnit fylla fem år, då hans far i juni 1782 dog av ”stenpassion” och gikt, endast 36 år gammal.

Baron J.A. Fleetwood kommer in i bilden

Här börjar vi närma oss tiden, då Capitainen högvälborne herr Baron Jacob Adolph Fleetwood kommer in i bilden. Han var född i Kölaby socken i närheten av Ulricehamn. Han påbörjade en militär karriär 1763 och tog avsked som stabskapten vid Västgöta-Dals regemente 1784 (Våra indelta soldater här i Svanskog, som bodde på Dalboredden, tillhörde detta regemente.) J.A, Fleetwood var då bosatt på Önne i Järbo på Dal, och var sedan 1783 gift med Johanna Regina Nordenfelt. Den 18 mars 1784 föds deras dotter Mertha Regina. Baronen ägde Uggleberg i Huggenäs socken, och Strömsbergs säteri i Tösse socken. När hans hustru Johanna Regina dör 1787, är de bosatta på Uggleberg. Mindre än ett år efter första hustruns död, gifter han sig med 1788 med Thomas Ugglas änka Eleonora. Vigseln sker i Huggenäs på Uggleberg. Sannolikt flyttar Baron Fleetwood in på Svaneholms Herrgård. Enligt Svanskogs församlings husförhörslängd för 1784-1790 finns Baron Fleetwood med under Svaneholm före 1790. Dottern Mertha Regina finns där också.

Denne Baron Fleetwood hade stora tillgångar både på kunnandet och ekonomins område, till lycka för vår bygd.. Han återköper Svaneholms Bruk och övertar ledningen för att lämna den vidare till Eleonoras son Lennart Uggla, när han blir tillräckligt gammal för detta tunga uppdrag. När så Lennart kan börja kalla sig Patron på Svaneholm, anser Baron Fleetwood, att denne hans styvson också ensam skall disponera Svaneholms Herrgård.

Baronen bygger Södra Skarbols Herrgård

Han tycker säkert också att hans egen lilla familj bör ha ett hus för sig själva. Det ska förstås vara en ståndsmässig byggnad, vackert belägen och inte långt från Svaneholm. Södra Skarbol uppfyllde önskemålen och här uppförs under åren 1796-1798 en vacker herrgårdsbyggnad. Prosten Högmer skriver angående byggnadsstilen, att ”gårdens corps de logi kan gott och väl tjäna som typexempel på en genuin värmländsk herrgårdsbyggnad från tiden omkring 1800. Gården är en timrad och brädklädd tvåvåningsbyggnad under skiffertak, vilket är typiskt för den värmländska herrgården”.

En tidigare herrgård i Södra Skarbol

Det kanske bör nämnas att det tidigare funnits en gård här i Södra Skarbol, som också benämnts herrgård. Den låg på andra sidan landsvägen, på det område, där Svanskogs Hembygdsgård nu ligger. Just på Hembygdsgårdstomten, låg en flygelbyggnad. Här bodde 1786-1793 prästen Anders Hedrén, som var huspredikant på Svaneholms Herrgård, och informator för Lennart Uggla. Anders Hedrén blev också sockenadjunkt i Svanskogs församling 1792-1794.

Dottern Metta dör

Den Fleetwoodska lyckan blev inte långvarig på Södra Skarbols Herrgård. Enda dottern, med smeknamnet Metta, dog i lungsot den 13 oktober 1799. Hon lär ha haft en lekstuga på en kulle, strax söder om Herrgården. Där lät de av sorg, förkrossade föräldrarna resa en minnessten med inskriptionen:

”Metta Regina Fleetwood
Avled år 1799
i sitt XIV:e år
Här
Der Hon Njutit
Oskuldens Nöjen
Restes Wården
Af
Sörjande Föräldrar”

Denna plats bär därför fortfarande namnet ”Martekulle”. Kullen är sedan 1930-talet bebyggd och stenen flyttad in på prästgårdsområdet.

Baronens hustru Eleonora dör 1811, och själv har han svag hälsa. För att lättare kunna få läkarhjälp, flytta han till Åmål 1817, kort tid före sin död.

Stina Hülphers kommer till Södra Skarbol

Från och med 1817 noteras att Bruksherren Uggla på Svaneholm, äger och brukar, S:a Skarbol. Under åren 1822-1832, arrenderas Herrgården av Eleonora Fleetwoods systerdotter, Stina Hülphers, född Waern, och systersonen, Brukspatron Lennart Waern, med familj.

Maja Uggla flyttar in

1833 flyttar Maja Uggla , änka efter Patron Lennart Uggla på Svaneholm in på Södra Skarbols Herrgård. (Lennart Uggla var först gift med sin kusin, Sofie Waern. Ett äktenskap som var kort och olyckligt, Sifie dog, och Lennart gifte sig med Maja Åberg, dotter till Borgmästare Åberg i Uddevalla). Maja bor på Södra Skarbol till sin död 1844.

Cicilla (Cecilia)Fryxell

Under en tid på 1830-talet, bodde Cicilla (Cecilia) Fryxell hos Maja Uggla på Södra Skarbol. Hon hade tidigare varit guvernant på Svaneholms Herrgård. Cicilla (Cecilia) Fryxell skulle sedermera bli känd som den svenska flickskolans banbrytare.

Herrgårdslivet florerade

Det hade genom åren, förts ett utpräglat herrgårdsliv här på Södra Skarbols Herrgård. Kanske speciellt under Stina Hülphers tid.Hon var en utåtriktad person, litterärt och musikaliskt utbildad, språkkunning, sällskaplig och glad, hade hon en stor bekanskapskret, varav många av dåtidens stora namn. Riktigt nära vänner var Erik Gustaf Geijers och Esaias Tegnérs hustrur.

Under Maja Ugglas tid på Södra Skarbols Herrgård hade Erik Gustaf Geijer gjort besök där. Efter hennes död, bjöds gården ut på försäljning.

Talman Hans Jansson köper S:a Skarbol

För 12000 Rdr Bco köptes Södra Skarbols Herrgård den 17 juni 1844 av talmannen Hans Jansson. Han var född i Låbyn i grannsocknen Mo, och var bosatt i Bräcketorp i Edsleskog, innan han flyttade till Svanskog.

Hans Jansson valdes 1828 att i bondeståndet representera Tössbo härad (inkluderade Dalboredden i Svanskog). Han blev sedemera bonde ståndets ledare i den svenska ståndsriksdagen. Vid 1844 års riksdag, blev han uppkallad till Oskar I på slottet, då kungen utnämnde honom till talman. Ett förtroligt vänskapsförhållande rådde mellan kungen och talmannen. Hans Jansson lämnade riksdagen 1848. Han fick då bl.a. en vacker ljuskrona i gåva av Oskar I. Denna ljuskrona hänger numer i Svanskogs kyrka.

En förklaring till att talman Jansson förvärvade just Södra Skarbols Herrgård är säkert att han var nära vän och förtrogen med Patron C. Fr. Waern på Baldersnäs. Denne hade tagit initiativ till nationalinsamling till en hedersgåva till Hans Jansson. Denna gåva gåva räckte nära nog till halva kostnaden för Södra Skarbols Herrgård. Patron Waern hade nog ett finger med i spelet vid fastighetsaffären – han var ju nära släkt med dödsboets delägare.

Talmannen Janssons kunnande togs i anspråk även här i socknen, nu när han blivit Svanskogsbo. Bl.a. kom han att medverka till en betydande upprustning av vägarna genom socknen. Hans krafter hade emellertid börjat avta, och hans tid i Svanskog blev bara nio år. Han dog den 1 februari 1854.

I tidningen för Dal och Vestra Vermland infördes den 7 februari han minnesruna.
”Tillkännagives att Talmannen Hans Jansson efter en lång och tärande sjukdom stilla afled på Egendomen Södra Skarbol den 1 februari 1854 kl. 3/4 till 1 e.m. i en ålder av 62 år och 25 dagar. Sv. Psalmb. 483” Minnesrunan berättar vidare att han varit ”en av vårt bondestånds mest utmärkta medlemmar”. Den avslutas med: ”såsom yttre utmärkelse erhöll han en större guldmedalj med thy åtföljande guldkedja, hvarmed H.h. Konung Oskar I i egen person behagade pryda honom”.

Hans Jansson är begravd på Svanskogs kyrkogård. Den stora gravstenen bär förutom hans namn, även dottern Bettys.

Talmannens dotter Betty

Betty hette av födseln Britta Katarina och använde namnet Betty som författarnamn. Hon bodde, liksom flera av syskonen, några av sina barn- och ungdomsår i Södra Skarbol, men flyttade till Åmål när boet avvecklades efter moderns död. Vid sidan av författarskapet (hennes böcker var mycket omtyckta i frireligiösa kretsar) var hon slöjdlärare vid Åmåls folkskola, men blev avskedad med anledning av att hon undervisade i Missionsförsamlingens söndagsskola.

Poststation på Slängserud

Sonen Johan blev kvar i Svanskog, och bosatt på Slängserud, där socknens första poststation inrymdes med Johan som föreståndare.

Ytterligare ett av talmannens barn blev kvar i Svanskog, nämligen dottern Gustava, som blev gift och bosatt i Sund. Hennes äldsta dotter Anna fann sin make på Smere i Källtegen. Paret bosatte sig i Långserud. En av deras söner fick namnet Johan, som också blev författare – men framför allt Svenska Missionsförbundet. En av Johan Gustafssons böcker är betitlad ”Hembygd” och här berättar han bl.a. om sin anfader talmannen och om herrgården i Södra Skarbol.

En annan av Gustavas döttrar Hedvig. Hon blev gift och bosatt på soldattorpet i Södra Skarbol strax söder om Herrgården/prästgården. Det finns flera ättlingar till talman Jansson som lever och verkar här i Svanskog.

Efter en tid som änka flyttar talman Janssons fru in hos sonen på Slängserud och hyr ut Södra Skarbols Herrgård.

Herrgården blir prästgård

1862 heter hyresgästen Per Gustaf Björlin. Han var präst i Svanskogs församling 1862-1866. En kort tid bodde han som ungkarl på Svaneholms Herrgård. Efter giftermålet flyttade han till Södra Skarbol. Han dog 1866, endast 36 år gammal.

A.W. Edgren

1867 kom Alexander Walfrid Edgren till Svanskog som sockenpräst. Även han löste sin bostadsfråga genom att först som ungkarl bli hyresgäst på Svaneholms Herrgård, hos Patron Carl Gustaf Uggla. 1868 gifte Edgren sig med Maria von Quanten, som var nära släkting till Patron Uggla. Nu blir Edgren, precis som sin företrädare, hyresgäst på Södra Skarbols Herrgård, och hyr andra våningen.

Pastor Edgren avskydde kolportörer

1873 flyttad Johannes Jansson från Kåled in i första våningen som arrendator. Han hade gift sig med talmannens dotter Anna Lovisa. Äktenskapet varade bara ett drygt ett år, då Anna Lovisa dog i barnsängsfeber. Johannes som var ”läsare” – varmt frireligiös, fick en dag besök av kolportören Enoch Olsson. Denne ville hålla läsarmöte hos Johannes och försökte få tillstånd till detta av Pastor Edgren, som inte ens ville träffa honom, utan lät hälsa att han skulle laga sig iväg. Enoch Olsson trotsade honom, och höll möte i nedervåningen.

Efter talmansänkans död 1879, inköpte Svanskogs församling, skattehemmanet Södra Skarbol för 33500 kronor, med tillträde den 1 maj 1882. Då ingick inte Slängserud i köpet. Före köpet hade egendomen omfattat 144 hektar och haft socknens största sammanhängande åkerareal.

Nu var herrgårdseran förbi på Södra Skarbol, och övergår i prästgårdseran, som vi ännu befinner oss i *(1998), och hoppas skall fortsätta lång tid framöver. Under A. W. Edgrens tid påminde påminde nog livet på prästgården om det som fördes på en herrgård. Sällskapslivet var omfattande – inte minst beroende på hans frus adliga anor, som innebar nära släktskap med Ugglefamiljen på Svaneholm. Bredvid prästrkallet får man betrakta Edgren som en verklig storjordbrukare. Han ansågs som den bäste predikanten i pastoratet. Han hade stor auktoritet, men var folklig, språksam – en bra karl. Edgren dog 1907. Då hade han varit präst i Svanskogs församling i 40 år – absolut rekord. Det finns ingen svanskogspräst med så många tjänsteår i församlingen, räknat genom tre århundraden fram till idag.

Storjordbruk i Södra Skarbol

Fram t.o.m. A.W. Edgren hade det bedrivits storjordbruk (i varje fall efter svanskogförhållanden) i anslutning till herrgården/prästgården på Södra Skarbol. Det finns en ”skoräkning med folket” bevarad från Stina Hülphers tid. Där framgår det att hon skulle förse 7 pigor och 3 drängar med fotbeklädnader. detta är bara ett exempel som antyder en inte obetydlig tjänstepersonal.

Den som släktforskar i Svanskog skall i många fall finna anförvanter som varit piga eller dräng i Södra Skarbol.

J.E. Björkebaum

1909 flyttade komminister Johan Emanuel Björkebaum in i prästgården. Denne nye svanskogspräst, hade varit missionär i Kina i yngre år, ovh då drabbats av gula febern och malaria, Sviterna efter dessa sjukdomar hade satt djupa spår, som förorsakade problem i hans prästkall. Emellertid var Björkebaumn en mycket begåvad och god människa. Hans givmildhet var omvittnat stor. Jordbruket som hörde till prästgården utarrenderades.

Björkebaum hade inneboende på prästgården. Här bodde Bogislav von Platen 1918-1920. Han var arbetsledare då Åmål-Årjängs järnväg byggdes. Senare på 1920-talet hyrde ett 20-tal järnvägsrallare undervåningen. Som prosten Högmer skriver, blev Björkebaums tid i Svanskog, en förfallens tid. Prästgården är illa skött, och trädgården förvildad. Kyrkan och kyrkogården får inte tillräcklig vård. 1927 dör Björkebaums hustru. I sitt nedbrutna tillstånd, började han få betänkligheter beträffande barndopet och närmar sig pingstvännerna. Han slutade döpa barnen enligt Svenska Kyrkans ritual och övergick i stället till att bara välsigna dem. 1928 gifte han om sig. Den andra hustrun påverkade honom ytterligare, så han anslöt sig till pingströrelsen. Prosten Högmer skriver: ” Pingstmötena hölls i rummen innanför hallen, där Betty Jansson tidigare hållit söndagsskola.

Nu förelåg skäl för att Komminister Björkebaum skulle bli suspenderad, men biskop Eklund i Karlstad ville inte gå så hårt fram. I stället medverkade han till att Björkebaum blev beviljad tjänstledighet för sjukdom resten av sitt liv.

Komminister Björkebaum var nästan överdrivet intresserad av fiske. Detta intresse kom att indirekt förorsaka hans död. Han föll ur båten under en fisketur nära Slängserudsudden, med påföljd att han förkylde sig, fick lunginflammation och dog den 18 april 1932.

Vice och t.f. komministrar tillsätts

Ragnar Johansson (tar sig sedermera namnet Toremark) tillsätts som v. komminister från 1930, och bor då på Kilsborg. Han efterträddes av Sven Jansson. Man tillsätter ingen fast tjänst, eftersom det pågår förhandlingar om ändringar av pastoratsindelningen. Under perioden från slutet av 1920-talet fram till 1936 hyr några privatpersoner lägenheter och rum på prästgården.

Kyrkoherde Gustaf Eriksson

1936 blev Svanskog församling eget pastorat. Och förste kyrkoherden i Svanskogs historia flyttar in i prästgården. Prosten Högmer skriver, att Gustaf Erikssons ämbetstid var ”en uppbyggnadens tid. Restaurering av prästgården, kyrkan och kyrkogården tog han initiativet till, liksom uppbyggandet av gravkapellet”

Kyrkoherde Eriksson dog 1952, mitt under utövandet av sitt prästkall.

Prosten Carl-Axel Högmer

1952 övertogs kyrkoherdetjänsten i Svanskog av C.A. Högmer, som sedermera utnämndes till kontraktsprost. Det skulle finnas oändligt mycket att säga om denne man, som betytt så mycket för denna bygd. Jag skall här bara nämna hans stora insatser på hembygdsforskningens område, som resulterat i två volymer Svanskogsböcker. Vi som i någon mån intresserar oss för detta forskningsområde, är oändligt tacksamma för Carl-Axels insatser. Och vi skall, i detta sammanhang, inte glömma bort hustrun Britt som i skuggan av sin make gjort betydande arbetsinsatser.

1972 lämnade prosten C.A. Högmer sin tjänst i Svanskog, och flyttade med hustru Britt till Karlstad. Han dog den 22 november 1997 – 90 år gammal.

Våra senaste kyrkoherdar

Jag avstår från att ens försöka berätta något om de senaste kyrkoherdarna som bott på prästgården. Här följer bara namnen ur Series Pastorum:
Bror Wallin 1972-1977
Anders Andersson 1977-1979
Henning Nilsson 1979-1990
Karin Tossavainen Asph 1991-1998

Visst spökar det på prästgården

En gammal herrgård utan spöken är inte en riktig gammal herrgård. Så därför spökar det i Svanskogs prästgård.

På titelsidan är en vers ur Betty Janssons ”Min ungdoms hem” återgiven. Här följer ur samma dikt en annan vers, som har anknytning till spökerierna.

 

”Över vallflickans livstragik                                                                                                                                                                  minnena kvida och klaga…                                                                                                                                                                     Sägnen lyfter sitt dok en flik:                                                                                                                                                         Misstankar – hot – och aga –                                                                                                                                                                    och hennes ungdoms blodiga saga                                                                                                                                                        slöts uti Svansjöns djupmörka  vik…”

 

 

Så här skriver prosten Högmer: ”En vallflicka blev orättmätigt misstänkt för något, hon ej gjort, samt utsatt för husaga, som då praktiserades. Enligt en version, skulle flickan i sin förtvivlan ha kastat sig ut från fönstret i sitt rum i tredje våningen mot nordost. Enligt en annan skulle hon ha dränkt sig i Östersvan. Men därmed var historien inte utagerad. Hon kom igen! Kl. 12 på natten går hon uppför den knarrande trappan med fasta steg, samt slår, med en vred smäll, igen dörren till sitt rum å nordöstra gavelrummet.”

En ögonvittnesskildring

Året är 1886. Det är stor nöd och fattigdom i Svaneholm, efter det att järnbruket lagts ned 1884. Prästen i församlingen är A.W. Edgren, och han ömmade starkt för de drabbade människorna, som bl.a. fick hämta potatis gratis i hans potatiskällare i prästgården.

I Svaneholm bodde då en 12-årig yngling vid namn Henning Ellström. Hans far var en av de hårt drabbade smederna på Svaneholm, som emellertid lyckades få ett nytt arbete i Lennartsfors. Vid tidpunkten för berättelsen hade han begett sig dit och varit tvungen att tills vidare lämna övriga familjen kvar i Svaneholm.

Henning Ellström har skrivit en berättelse betitlad  ”Fyra år vid Svaneholm”, som är ett värdefullt tidsdokument. Här återges ett litet avsnitt ur berättelsen, som utspelar sig i Svanskogs prästgård. Henning hade fått ett uppdrag av förvaltare Weinberg på Svaneholm att springa med ett brev till prästgården.

”Näe jag kom till prästgården, träffade jag Eva och lämnade henne brevet. Vänta en stund, sade hon och försvann. När hon kom tillbaka, var Pastor Edgren med. ’Är det du Henning’, sade han. ’Goddag på dig’. ’Ge Hennig lite mat’. Dessa ord voro riktade till Eva, som var köksa på prästgården. När han sagt detta försvann han.

Han var tillbaka innan jag ätit färdigt. ’Här är ett brev, lämna det till fru Vängberg (Weinberg)’. Jag reste mig för att uträtta ärendet. ’Nej, nej, sade han. Du har väl inte så bråttom Henning. ’Sätt dig en stund, så får vi pratas vid’.

Pastor Edgren ville veta allting, och han kunde konsten att fråga ut en tolvåring. Jag måste redogöra för hur det var hemma, hur vi klarade oss, nu när pappa var borta, och hur han hade det i Lennartsfors. Om han hade skickat några pengar o.sov. Jag var i den lyckliga belägenheten att jag kund nöjaktigt besvara alla hans frågor. Jag var barfota, det vara alla barn vid Svaneholm. Från tidigt om våren, till långt fram på hösten.. Pastor Edgren fattade min ena fot och lyfte upp den i sitt knä, där denblev föremål för en noggrann undersökning. ’Det var präktiga skor du har. Vem har gjort dem? ’Och halvsulorna sedan, de är ju också prima’.  Jag förstod att han skämtade med mig, och fnittrade lite förläget. Pastor Edgren släppte foten och lade an ett allvarligare utseende. ’Hör du Henning’, sade han, ’jag har tänkt på en sak’. Hur har ni det ställt’? med potatis hemma’? ’Mamma säger att de kommer att  räcka en vecka till’. ’Hm, jag har mycket potatis i källaren, men den behöver sorteras och grodden plockas bort. Fråga din mamma om hon vill gör det åt mig’. ’Ja det vill hon säkert’. ’Det tror jag säkert, men fråga henne i alla fall. Ni kan komma i morgon om ni vill. Ju förr dess hellre. Du kan också följa med och hjälpa henne’.

Följande dag vid åttatiden, satt mamma och jag i prästgårdens källare och plockade potatis. De skämda och grodden släpptes på källargolvet. Den rengjorda potatisen placerades i bingens ena ände. Förrådet som skulle sorteras i den andra. Mat fingo vi på prästgården.Vi plockade flitigt hela dagen. Mamma var född bonddotter, och mycket kvick i sådant arbete. Jag gjorde också mitt allra bästa.

Vid sjutiden på kvällen kom Eva och talade om att kvällsmaten var färdig. Mor och jag följde med henne in i köket. Pastor Edgren hade sett oss komma, och var inte sen att infinna sig. ’Nå mor Ellström, hur går det med potatisplockningen’?  Vi är färdiga med vårt beting nu’. ’Redan, utropade pastor Edgren. Hur många tunnor tror mor Ellström att vi har i källaren’? ’ Ja det är kanske inte så lätt att säga. Men jag tror att det är inemot åtta tunnor’. ’Och alla dessa potatisar har passerat era fingrar i dag’? ’Ja’ . ’Kolossalt ’. Jag förstod inte vad kolossalt betydde, men av tonfallet slöt jag mig till att det var ett gillande. ’Har mor Ellström någon säck med sig? Jaså inte. Du Eva, spring och be Josef om en säck’. Josef var rättare på prästgården. Eva var snart tillbaka. Pastorn räckte säcken till mor. ’Gå ner i källaren och fyll denna med potatis. Fyll den till brädden mor Ellström. Josef får köra hem dem’.

Mamma tackade. Men pastor Edgren påstod att det var inte mycket att tacka för. Vi hade gjort ett gott arbete och han ville ersätta oss ordentligt. Det var allt.

När vi kom hem var Josef hack i häl på oss. Josef bar in den stora potatissäcken, och vände sedan tillbaka. ’Gud ske lov och tack’. sade mor. ’Nu är vi ifrån potatisbekymren. Det här potatisförrådet räcker nog så länge vi är kvar här’.”

 

Källor:

Kyrkböcker från Billingsfors, Edsleskog, Huggenäs, Järbo, Mo och Svanskogs församlingar.

Åke Blomgren – Artikel i Hembygden Dalsland 1990

Lotten Dahlgren – En svensk herrgårdssläkt

Anders Edestam – Karlstads stift Herdaminnen

Henning Ellström – Fyra år vid Svaneholm

Axel Härnelius – Bondeledaren Hans Jansson

Carl-Axel Högmer – Svanskog Del I och Del II

Betty Jansson – Helgmålstoner, sånger och dikter

Anders Lignell – Kilaboken

 

 

 

 

 

 

 


Bildgallerier från Svanskogs Prästgård

Visa fler bildgallerier från Svanskogs Prästgård ›


Bilder och dokument från Svanskogs Prästgård

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Gudrun Thuresson
Föreningsredaktör för Svanskogs hembygdsförening. Om du har information om, eller bilder från, Svanskog är du mycket välkommen att ringa till mig på telefon 073-080 57 05, eller skriva till mig på adressen thuresson.gudrun@gmail.com