Norra småskolan vid Björkebyås

Kategori: Skola

Visa karta
Norra småskolan vid Björkebyås
Koordinater: 59.342500, 17.228708

Information om Norra småskolan vid Björkebyås

Småskolan vid Björkebyås grundades 1881.

Den första läraren hette Otto Fredrik Nylund och var född 1849 i Nybble i Överselö. Han gifte sig 1875, 26 år gammal i Nybble med Klara Vilhelmina Karlsdotter född 1855 i Wiggeby soldattorp. I lysningsboken står han som skollärare, men det framgår inte var han tidigare var lärare eller när och var han tog sin examen. Han kom till Björkebyås 1881 vilket torde innebära att detta var startåret för Norra småskolehuset. Här stannade familjen till 1883 då de flyttade till Södra småskolehuset  vid Stora Lundby.

Magister Nylund efterträddes av Anna Emilia Broberg född i Aspö 1865 och kom nu från Vansö. Hon hade avlagt småskolelärarexamen vid Statens seminarium i Malmköping 1881 och antogs som lärarinna vid Björkebyås 1882 och anlände 1883. Hon stannade till 1891 då hon drog vidare till Enköpingsnäs.

Ny lärarinna blev Jenny Eugenia Kjellen född i Stigtomta 1862. Hon blev dock inte kvar så länge, redan 1894 flyttade hon till Västerås.

1892 utökades skolverksamheten och det behövdes då också en folkskollärare. Folkskolelärarinnan  Anna Josefina Norrström född 1866 i Skara blev arbetskamrat med Jenny. Men Anna flyttade också på sig och 1898 bar det iväg till Ladugårdsgärdet i Stockholm.

Men 2 år innan Anna flyttade  dvs 1896 kom småskolelärarinnan Valborg Olivia Öberg  från Örebro. Valborg var född i Stockholm 1876. Valborg gifte sig dock 1905 med Guatav Adolf Lindqvist som tillsammans med sin syster Anna ägde Klippinge 1 och blev ”bondmora” på Klippinge. Hon lämnade således lärarinneyrket.

Hon efterträddes av Helga Maria Friman född i Landskrona 1884 och kom från Lund 1905. Fröken Friman flyttade till Nyköping 1906 och efterträddes av Hanna Elisabeth Skeppstedt född i Norra Ny i Värmland 1883. Men inte heller hon stannade särskilt länge utan flyttade vidare till Karlstad 1908.

Ny lärarinna blev Ester Cecilia Charlotta Wallenström född i Vada i Stockholm 1883. Tillsammans med Ester kom hennes 6 år yngre bror Knut Erik som var lantbrukselev och flyttade vidare till Helga socken i Uppsala 1910 och fadern Gustaf Wallenström som var f d skollärare. Gustaf Wallenström dog i Björkebyås 1925.

Från 1882 fanns också en kyrko- och skolvaktmästare på plats. Arbetaren (vaktmästaren) Anders Oskar Söderberg kom från Näshulta (Eskilstuna) 1882 till den nyligen uppförda skolan i Björkebyås. 1882 gifte han sig med Sofia Vilhelmina Hellqvist som var traktens barnmorska. Hon var också född i Näshulta socken året 1855. Familjen stannade till 1922 då de flyttade vidare till Brännkyrka i Stockholm.

År 1925  kom en ny kyrko- och skolvaktmästare. Han hette Ivan Emanuel Karlsson och var född i Lerbäck Örebro 1892 och gift med Elsa Maria Andersson född i Ekebyvik i Överselö 1891.

Ester Wallenström dog i Strängnäs den 19 januari 1968. Ivan Emauel Karlsson dog den 3 mars 1978 på Solstigen 3 i Stallarholmen och hans hustru Elsa Maria dog den 18 januari 1970 i Kyrkboda i Stallarholmen.

Lite skolhistoria: Klockare var ett kyrkligt ämbete, som ursprungligen – under medeltiden – medförde uppgiften att vårda kyrkan och dess inventarier samt sköta klockringningen. På 1600-talet började man kräva av klockaren att han skulle undervisa i sång och leda kyrksången i de socknar där en särskild kantor eller organist inte fanns. Vid samma tid fick klockaren även uppdrag att lära ungdomen att läsa och skriva. Detta medförde att klockarsysslan ofta gavs åt en präst. Efter folkskolereformen 1842 medgavs rätt att förena klockar- och skollärartjänst. Likaså var klockaren ofta organist, i de kyrkor där en orgel införskaffades. Förutom klockarbostället ingick länge i klockarens inkomst så kallat offer (ett slags kollekt) samt avgifter i samband med hans förrättningar. 1883 bestämdes att klockaren i stället skulle få fast lön.

Det vanligaste yrket för kvinnor under 1800-talets mitt var som lärarinna i små- eller folkskolan.

Småskolan blev 1858 ett nybörjarstadium där kvinnor kunde undervisa, medan män prioriterades till folkskolan och de något äldre barnen. Detta öppnade arbetsmarknaden för ogifta kvinnor och seminarier började uppföras för att utbilda kvinnliga lärare, vilket gjorde att de redan 1859 kunde undervisa tillsammans med männen i folkskolan, dock med lägre löner. Staten började i slutet av 1800-talet satsa mer på att utbilda sina lärare vilket gjorde att fler seminarier hölls runt om i landet med allt större kvalitet . Allt fler kvinnor valde läraryrket. På 1860-talet bestod ungefär hälften av småskollärarna av män och hälften av kvinnor. Detta ökade sedan allt mer till att yrket i slutet av 1800-talet så gott som helt hade övertagits av kvinnor.

1870 fick kvinnor avlägga studentexamen och 1873 fick de tillträde till universiteten.

Att arbeta som lärarinna under 1800-talet och sekelskiftet var ett yrke med två sidor. Kvinnorna som valde att arbeta som lärarinnor riskerade att behöva leva på en lön under existensminimum. Många mindre byar i Sverige hade inte råd att hålla sig med en egen skola utan delade därför denna med grannbyn, vilket kunde leda till att lärarinnorna tvingades bo i en dragig skolbyggnad, ensligt belägen mellan två byar, någonstans på den svenska landsbygden. Men trots det hårda arbetet och ensamheten var arbetet som lärarinna eftertraktat. I ett samhälle som styrdes av män och med tydliga åsikter om hur kvinnor skulle förhålla sig så var lärarinnans yrke ett relativt självständigt arbete. Hon utövade inflytande i det lokala samhället och på nästa generation. Det var hon som uppfostrade barnen i vad som var rätt och vad som var fel. Hon var med andra ord med och skapade normerna. Hon hade en maktposition i det att hon avgjorde vilka barn som var mer eller mindre begåvade. Arbetet som lärarinna var ett respekterat yrke och i de flesta fall en livskarriär . Lärarinnans uppgift var att ta hand om andras barn, något hon ansågs särskilt lämpad för då hon ägde en medfödd moderlighet. Hon besatt vissa dygder, så som tålamod, självdisciplin och plikttrogenhet vilket gjorde att en kvinna inte enbart sågs som en duktig lärare på grund av sina yrkeskvalifikationer utan på grund av sina medfödda egenskaper. En lärarinna skulle dock vara ogift eller änka. Det ansågs olämpligt för gifta lärarinnor att fortsätta sitt yrke och i 1893 års kyrkomöte gjordes en ändring i folkskolestadgan som gav dem rätten att avskeda en gift folkskollärarinna. Detta var en debatt som pågick ännu vid lönestriden 1906 då en riksdagsmotion ansåg att man skulle kunna avskeda ordinarie folkskolelärarinnor som ingick äktenskap, precis som man gjorde med småskolelärarinnorna. Man ansåg att en gift kvinna var tvungen att dela sin uppmärksamhet mellan hem och barn å ena sidan och åt sitt yrke å den andra. Detta var en uppgift som ansågs för betungande för en kvinna. En man å andra sidan skulle helst vara gift då hemmet ansågs kunna skänka honom vila och nya krafter.

Skolbarn som undervisades av en gift lärarinna kunde lockas till att fantisera om vad lärarinnan hade varit med om. Inga sådana tankar existerade tydligen om män, vare sig deras elever var flickor eller pojkar. En lärarinna med barn ansågs därmed ej lämplig att arbeta. Var hennes barn dessutom utomäktenskapliga ansågs hon ha fört ett lösaktigt liv och kunde därmed inte lära ut sedlighet till barnen då hon själv inte besatt detta. Lärarinnor fick rätt till tjänstebostad först 1892.

För kvinnor verkar läraryrket ha varit i princip den enda möjligheten till att göra karriär. Mellan 1850-1919 var folkskolan uppdelad i den tvååriga småskolan och den fyraåriga folkskolan. I småskolan arbetade huvudsakligen kvinnor.

Folkskollärarna hade förhållandes kortare utbildning  jämfört med läroverks- och universitetsutbildningarna, de hade gått folkskollärarseminarium, vilket vid tiden ibland kallades för `fattigmans gymnasium´. Folkskoleläraryrket utgjorde inte sällan en klassresa för personer med läshuvud från enklare hemförhållanden.”

Under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal var folkskolelärarna en yrkesgrupp på offensiven. De formerade sig i föreningar, engagerade sig i politiken, sociala rörelser, fackliga aktiviteter samt i närsamhället


Bilder och dokument från Norra småskolan vid Björkebyås

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Bertil Lindh
Jag är en av föreningsredaktörerna för Stallarholmens Hembygdsförening. Har du kunskaper om, synpunkter på eller frågor beträffande det jag publicerat i Bygdeband kan du nå mig på telefon 0152-10468 eller per mail bertil.lindh@makuland.se. --- Jag är född 1944 i Södertälje. Flyttade till Stallarholmen 2003. Gift med Anita och har 2 vuxna söner varav den ena bor i Stallarholmen. Har släktforskat under några år och funnit många anfäder i dessa trakter vilket vi inte hade en aning om när vi flyttade hit. Har med intresse fortsatt att fördjupa mig i traktens historia.