Råhagen..

Kategori: Gård

Koordinater: 58.097218, 12.350425

Information om Råhagen..

Torpet Råhagen

Tidigare generationer.

Generation 4.

Andersson, Per. Torpare. Född beräknat 1807. Död av bröstfeber 49 år gammal den 18 april 1856 i Råhagen, Hålanda (P). Begravd 27 april 1856 i Råhagen, Hålanda.

Gift med Andersdotter, Brita. Född 20 september 1808 i Hålanda (P). Död 65 år, 7 mån och 27 dagar gammal den 17 maj 1874 i Råhagen, Hålanda.

Barn:

Persson, Johan. Född 22 november 1837 i Råhagen, Hålanda. Döpt 25 november 1837 i Råhagen, Hålanda .Död av lunginflammation den 29 december 1908 i Råhagen, Hålanda

Persson, Anders Petter. Född 5 februari 1850 i Råhagen, Hålanda (P). Döpt 8 februari 1850 i Råhagen, Hålanda.

Persdotter, Anna Christina. Född 27 april 1853 i Råhagen, Hålanda (P). Döpt 1 maj 1853 i Råhagen, Hålanda.

 

 

Generation 3.

Persson, Johan. Född 22 november 1837 i Råhagen, Hålanda . Döpt 25 november 1837 i Råhagen, Hålanda (P). Död av lunginflammation den 29 december 1908 i Råhagen, Hålanda.

Gift med Andersdotter, Christina. Född 1835 i Ale-Skövde. Död av ålderdom den 2 mars 1920 i Råhagen, Hålanda.

Barn:

Johansson, Gustaf Adolf. Född 6 juni 1863 i Råhagen, Hålanda (P).

Johansson, Johan Edvin. Född 8 oktober 1865 i Råhagen, Hålanda (P). Död 1 år, 3 mån och 23 dagar gammal den 1 februari 1867 i Råhagen, Hålanda (P).

Johansdotter, Alfrida Mathilda. Född 21 oktober 1868 i Råhagen, Hålanda (P).

Johansdotter, Anna Charlotta. Född 10 augusti 1871 i Råhagen, Hålanda (P).

Johansson, August Edvin. Torpare. Född 25 september 1873 i Råhagen, Hålanda .

Johansson, Carl Alfred. Född 4 december 1876 i Råhagen, Hålanda (P). Död 18 mars 1877 i Råhagen, Hålanda (P).

 

 

Generation 2.

Johansson, August Edvin. Torpare. Född 25 september 1873 i Råhagen, Hålanda. Död 1936.

Gift 3 mars 1906 i Hålanda (P) med Sköld, Augusta Amalia. Född 8 mars 1874 i Grankärr Västra, Hålanda.

Barn:

Johansson, Josef Harry. Född 30 maj 1907 i Råhagen, Hålanda. Död 10 september 2005

Johansson, Hildur Amalia. Född 30 september 1909 i Råhagen, Hålanda

Johansson, Thelia Linnea. Född 4 juli 1913 i Råhagen, Hålanda Död 30 november 1996 i Lextorp.

 

Generation 1.

 

Johansson, Josef Harry, född 30 maj 1907 i Råhagen, Hålanda. Död 10 september 2005.

Hustru: Karin Alice Gustafsson? ( f Johansson) född 24 augusti 1911 i Livered Torpet, Hålanda. Död 13 januari 1993 på Klockarängen, Skepplanda.

Vigda:           23/6 1941

Harry Johansson övertog gården efter sin far 1936.

Nuvarande bostadshus byggt 1939. Ladugården uppförd 1943.

 

Barn:

Johansson, Åke Bertil. Född 3 november 1941. Utflyttad till Upphärad.

Johansson, Evy Margareta, Född 10 april 1944. Utflyttad till Avesta.

 

? Karin Gertrud Johansson f 15/11 1928

 

För familjen Johansson upphörde hyreskontraktet 2005 12 31.

Ny hyresgäst tillträdde 2006 04 01.

 

 Råhagen. Eller Bäckahagen     Norr om Sandviken.

Torpare:         Per Andersson f 1807, d 18/4 1856, se bouppteckning

Hustru:          Britta Andersdotter f 20/3 1808, d 17/5 1874

Barn:             Johan f 22/11 1837

Andreas f 5/2 1841, till Gbg 1868

Gustav f 18/3 1844

August f 23/3 1847, till Gbg 1868

Anders Peter f 5/2 1850, till Gbg 1868

Anna Cristina f 27/4 1853, till Adelsbo 1969

Torpare:         Johan Persson f 22/11 1837, se ovan

Hustru:          Kristina Andersdotter f 11/12 1835

Barn:             Gustav Adolf 6/6 1863

Alfrida Mathilda f 21/10 1868

Anna Charlotta f 10/5 1871

August Edvin f 25/9 1873

Ägare: Ingemar Holmqvist

 

Torpet Råhagen

Tidigare generationer.

Generation 4.

Andersson, Per. Torpare. Född beräknat 1807. Död av bröstfeber 49 år gammal den 18 april 1856 i Råhagen, Hålanda (P). Begravd 27 april 1856 i Råhagen, Hålanda.

Gift med Andersdotter, Brita. Född 20 september 1808 i Hålanda (P). Död 65 år, 7 mån och 27 dagar gammal den 17 maj 1874 i Råhagen, Hålanda.

Barn:

Persson, Johan. Född 22 november 1837 i Råhagen, Hålanda. Döpt 25 november 1837 i Råhagen, Hålanda .Död av lunginflammation den 29 december 1908 i Råhagen, Hålanda

Persson, Anders Petter. Född 5 februari 1850 i Råhagen, Hålanda (P). Döpt 8 februari 1850 i Råhagen, Hålanda.

Persdotter, Anna Christina. Född 27 april 1853 i Råhagen, Hålanda (P). Döpt 1 maj 1853 i Råhagen, Hålanda.

Generation 3.

Persson, Johan. Född 22 november 1837 i Råhagen, Hålanda . Döpt 25 november 1837 i Råhagen, Hålanda (P). Död av lunginflammation den 29 december 1908 i Råhagen, Hålanda.

Gift med Andersdotter, Christina. Född 1835 i Ale-Skövde. Död av ålderdom den 2 mars 1920 i Råhagen, Hålanda.

Barn:

Johansson, Gustaf Adolf. Född 6 juni 1863 i Råhagen, Hålanda (P).

Johansson, Johan Edvin. Född 8 oktober 1865 i Råhagen, Hålanda (P). Död 1 år, 3 mån och 23 dagar gammal den 1 februari 1867 i Råhagen, Hålanda (P).

Johansdotter, Alfrida Mathilda. Född 21 oktober 1868 i Råhagen, Hålanda (P).

Johansdotter, Anna Charlotta. Född 10 augusti 1871 i Råhagen, Hålanda (P).

Johansson, August Edvin. Torpare. Född 25 september 1873 i Råhagen, Hålanda .

Johansson, Carl Alfred. Född 4 december 1876 i Råhagen, Hålanda (P). Död 18 mars 1877 i Råhagen, Hålanda (P).

 

Generation 2.

Johansson, August Edvin. Torpare. Född 25 september 1873 i Råhagen, Hålanda. Död 1936.

Gift 3 mars 1906 i Hålanda (P) med Sköld, Augusta Amalia. Född 8 mars 1874 i Grankärr Västra, Hålanda.

Barn:

Johansson, Josef Harry. Född 30 maj 1907 i Råhagen, Hålanda. Död  10 september  2005

Johansson, Hildur Amalia. Född 30 september 1909 i Råhagen, Hålanda

Johansson, Thelia Linnea. Född 4 juli 1913 i Råhagen, Hålanda Död 30 november 1996 i Lextorp.

 

Generation 1.

Johansson, Josef  Harry  Född 30 maj 1907 i Råhagen, Hålanda. Död  10 september 2005.

Gift med Gustafsson, Karin Alice. Född 24 augusti 1911 i Livered Torpet, Hålanda. Död 13 januari 1993 på Klockarängen, Skepplanda..

Harry Johansson övertog gården  efter sin far 1936.

Nuvarande bostadshus byggt 1939. Ladugården uppförd 1943.

Barn:

Johansson, Åke Bertil. Född 3 november 1941. Utflyttad till Upphärad.

Johansson, Evy Margareta, Född 10 april 1944. Utflyttad till Avesta.

För familjen Johansson upphörde hyreskontraktet 20051231. Ny hyresgäst tillträdde 20060401.

 

Min uppväxt i Råhagen

Nedtecknat av Åke Johansson.

Sedan jag föddes i Råhagen har det skett mycket stora förändringar i vårt samhälle. På 1940-talet var åkrarna uppodlade och djuren betade på markerna. Idag växer granskogen där och några djur betar inte längre. Nu är det hjortar som betar på marken som inte är planterad.

Det fanns inte TV, mobiltelefon, Internet. Idag är det lätt att  resa både inrikes och utrikes.

Jag föddes i Råhagen 1941 mitt under brinnande världskrig. 1944 föddes min syster Evy. Jag minns att pappa var ute på beredskap en hel vinter. Vintrarna i början på 40-talet var extremt kalla. Mamma. var således ensam med oss barn. Jag hörde talas om att August Andreasson på gamla Krogen hade gjort följande kommentar: ” Lämna en mor ensam i obygden med två små barn, man vet inte vad som kan hända”.

På den tiden hade vi en häst, upptill sex kor, höns och en eller flera grisar. Hästen behövde ut och rastas ibland och det klarade inte mamma. Därför gjorde grannarna det, troligen Linus i Sandviken. Jag minns att vi vid ett tillfälle under vintern åkte vi häst och släde till Vassbo. Min syster Evy var liten, var kvar ensam hemma. Jag minns att mamma lade henne på golvet för att hon inte skulle ramla ur sängen.

På vintern färdades man då med häst och släde. Någon snöröjning existerade inte förrän in på 50-talet.  Det fanns heller ingen grusad bilväg fram till Råhagen och det gick bara att köra bil på sommaren.

Pappa gjorde dagsverken på Livered. Detta var en form av arrende. De avskaffades genom lagstiftning 1945.

På gården gjordes allt arbete med häst. Till plöjning behövdes två hästar, då bytte vi häst med Oset. På morgonen gick pappa genom skogen till Oset och hämtade deras häst. På kvällen när han hade plöjt hela dagen gick han tillbaka genom skogen med hästen till Oset. Plöjningen tog flera dagar i anspråk.

Innan vi hade elektricitet gick tröskningen till på så sätt att Henrik i Grankärr kom med ett mobilt tröskverk som drevs av en bensinmotor. Det var många människor som var med och tröskningen gjordes på en dag. Det var en eller två personer som tog fram kärvarna, en skar upp, en matade tröskverket, en på rännet i halmen, en tog bort agnarna, en vid säckarna och en bar säckarna till magasinet. Pappa gick också bort och tröskade, man bytte dagar. I köket hade vi ett långbord för alla arbetarna. Det var alltid mycket mat som serverades.

Under krigsåren i början av 40-talet användes karbidlampa då det inte fanns fotogen att tillgå.

År 1946 fick vi elektricitet i Råhagen, troligen tredjedag jul blev vi kopplade till Trollhättan Kraftverk. Enligt kontraktet var anslutningsavgiften 225 kr. Det utgick statsbidrag. Energiavgiften var 8 öre per kw på vintern och 5 öre sommartid.  Enligt kontraktet skulle det vara 12 ljuspunkter om tillsammans 0,48kw, 1 motor på 7,50kw (10 hkr), 1 strykjärn på 0,40kw samt en radio på 0,06kw.

Tillgång till el fick stor betydelse. Nu hade hönsen  ljus under de långa vinterkvällarna vilket innebar att de värpte betydligt mer. Tidigare blev det nästan inga ägg under vintermånaderna. Vi hade en radio med stora batterier, nästan som dagens bilbaterier. Dessa cyklade pappa med till Grävsnäs för att ladda, drygt en mil en väg. Jag minns att vi lyssnade mycket på radio när jag var liten. Hörde Sven Jerrings referat av viktiga händelser. Varje program annonserades av hlåmannnen med ”Stockholm – Motala”.   Vi lyssnade mycket på musik som jag tyckte om redan från tidiga år. Mamma sjöng ofta när hon arbetade. Det var sånger som hon hört sin mamma sjunga, det var visor. chillingtryck och modernare musik som t ex Sven-Olof Sandberg. En radio utan batterier var naturligtvis mycket positivt. Nu kunde vi lyssna hur mycket som helst.

Redan första året efter vi fått elektricitet köpte pappa tröskverk och elmotor samt halmfläkt. Därefter tröskade vi själva. Jag fick tidigt vara med och ta undan agnarna eftersom detta var det lättaste arbetet.

Vid skörden avvändes slåttermaskin som pappa körde med hästen. Därefter band mamma kärvar, neker. Kärvarna sattes upp i krapp för att torka innan de kördes in på logen med häst och vagn.

Det var mamma som mjölkade korna morgon och kväll. Under den mörka årstiden avvändes fotogenlykta för att få ljus. På sommaren gick korna på skogen. De släpptes ut efter mölkningen på morgonen och de kom regel hem själva på kvällen när de ville bli mjölkade. Det hände dock att de inte kom hem. Då kunde de vara i Oset hos deras kor. Senare blev det förbjudet att ha kor på skogen eftersom de förstörde unga plantor.

Vi hade en separator där man skilde grädden från mjölken. Denna drog man med en vev. Mamma kärnade smör som såldes i affären i Mauritsberg. Vi sålde även ägg. Mamma cyklade dit med varorna och handlade andra varor med sig hem.

Någon gång i mitten av 40-talet började vi leverera mjölk till mejeriet. Mjölken kördes med häst till landsvägen i Bråttaslätt där mjölkbilen tog hand om den. Efter en tid körde mjölkbilen runt Björkladan upp till Livered. Vid Björkladan fanns ett ”mjölkbord” där mjölkflaskorna ställdes för att mjölkbilen lättare skulle kunna lasta dem. Mjölkbilen kördes av Lars Andersson i Verled Mjölke-Lars.

När skogsbetet upphörde var det svårt att få bete till korna hemma på gården. Vi hade inga betesmarker. Därför arrenderade pappa en ödegård på andra sidan Vanderydsvattnet som hette Huken. Där var det gott om bete hela sommaren. Problemet var att sjön låg emellan. På våren fick korna ledas runt sjön via Grankärr, Lillevattnet, Vattenhålan, Mjösundet till Huken. Det tog två timmar att gå runt. När jag blev vuxen fick jag också gå runt med korna.

Något år flottade vi över korna på en timmerflotte som spikades ihop med brädor. På den gjordes ett litet bås. Det gick bara att ta en ko i taget.  Färskt gräs placerades på flotten för att de inte kulle bli oroliga. Detta tog säkert mycket längre tid i anspråk än att gå runt eftersom flotten skulle göras oordning först.

Morgon och kväll rodde mamma och pappa över till andra sidan sjön för att mjölka och ro hem mjölken. Detta måste göras oberoende av väder, regn, åska eller storm.

1955 skaffade vi mjölkmaskin. Korna fick mjölkas för hand under hela sommaren när de var på Huken. Det var ju då som korna mjölkade mest eftersom de hade tillgång till bra bete.

Under några år hade vi även åkerbruk på Huken. Det var havre vi odlade där. På våren gick pappa runt sjön med hästen för att så och bulta. För harvningen lejde vi traktor, i regel Henrik eller Nils Andersson i Grankärr. På hösten använde vi den egna slåttermakinen som togs över sjön på flotte. Det saknades väg runt sjön. Säden förvarades i ladugården på Huken. På vintern när isen låg transporterades den över isen till Råhagen. Det var många vintrar som inte isen bar en häst och då fick vi dra säden över sjön för hand.

Från  mitten av 1960-talet drevs jordbruket kreaturslöst. Vi hade istället ca hundra höns några år. Vi köpte mjölken av grannen i Sandviken. 1975 sålde pappa hästen då tog han ut ålderspension.  Arrendet på gården upphörde från samma år och ersattes med hyreskontrakt som endast omfattade bostadshus och ladugård.

Det var också många avbrott i det dagliga arbetet. Särskilt under sommaren fick vi besök av många släktingar. Många kom regelbundet varje sommar och stannade några dagar, en del stannade en vecka. Det var bl a mostrar, farbröder och fastrar som gästade oss. Många av dem var bosatta i Göteborg. Innan vi hade telefon skrev de ett brev och berättade att de tänkte komma. De flesta tog tåget till Nygård och därifrån buss till Bråtaslätt. Sista sträckan taxi. Någon gång hände det att pappa skjutsade med häst och vagn.

Ibland kunde gästerna komma t ex mitt under höskörden. Då fick vi fortsätta med detta arbetet samtidigt som mamma även lagade mat till gästerna. Det var noga med mattiderna. Ofta började dagen med kaffe innan morgonsysslorna med djuren. Därefter var det frukost. Klockan 10.00 var det alltid förmidagskaffe. I Råhagen år vi middag kl 12, eftermidagskaffe kl 15 och kvällsmat runt kl 18.

På vintern arbetade pappa i skogen för Koberg. Minns när jag  gick till pappa med kaffe och smörgåsar när han arbetade med avverkning i närheten av Angnsjön. Det var flera år innan jag började skolan. Då tyckte jag det var väldigt spännande att gå  genom skogen.

Från senare delen av 50-talet körde han ut virke från skogen med hästen hela året med upphåll för sådd och skörd på gården.

Vanderydsvattnet kom stt spela en central roll i vårt liv. Vi kunde på nära håll, ja från köksfönstret följa sjöns årstidsskiftningar;  t ex isläggning, islossning och gäddlek. Det var något visst när isen lagt sig och isen var tillräcklig tjock för att man kunde gå över sjön.

Sjön utgjorde en viktig komnikationsled. Folk som bodde på andra sidan t ex Mjösundet passerade Råhagen, på vintern över isen och under sommarhalvåret  med båt. Ofta ringde man till pappa för att få reda på om sjön bar att gå över. Han visste när man kunde gå över utan att ta några risker. Det var en del folk som kom sjövägen när de skulle hälsa på släktingar vänner. Pappa fick också skjutsa en del med båten.

Vår närmaste stad var Trollhättan. När vi åkte dit tog vi vägen över sjön, lade cyklarna i ekan.  Vi cyklade via Mjösundet – Viken och ner till Prässebo station där vi tog tåget till Trollhättan. De första kilometrarna var ingen riktig väg så där gick inte att cykla. Vi barn satt bak på pakethållarna.

Oftast var vi barn med våra föräldrar när de reste bort. Ibland  fick vi vara hos grannen Sandviken hos Ester. Hon underhöll oss genom att berätta sagor. Ibland  kom hon till Råhagen för att hålla Evy och mig sällskap. Minns att Anna i Oset vid ett tillfälle  kom hem till oss och stannade över natten när våra föräldrar skulle till Göteborg. Jag minns att hon hade resegrammofonen med sig. Vi tyckte detta var ganska spännande.

I början på 40-talet byggdes en vad vi då kallade sportstuga på Långe Udde snett över sjön. Vi hade mycket umgänge med de familjer som genom åren bodde här.

Hur var det då som att växa upp i Råhagen. Det var aldrig tråkigt eller att man inte viste vad man skulle göra. Vi hade inga lekkamrater nära oss, närmsta gård med jämnåriga var Bråtaslätt och Oset. Så långt fick vi inte gå på egen hand. Det dröjde i stort sett till skoltiden tills vi hade lekkamrater. Min syster och jag fick hitta på det vi kunde. Vår egen fantasi räckte ganska långt. Den ersatte mycket av nutidens nöje som TV, spel och fritidsgårdar.

Vi fick post tre dagar i veckan, tisdag, torsdag och lördag. Posten hämtades på Kloa på Livered hos Selma och Rikard Norberg. Vassbo, Sandviken och Råhagen turades om att hämta posten. Råhagen hade posthämtning på lördagar eftersom pappa var på dagsverk på Livered dessa dagar.Vi prenumererade på Elfsborgs Läns Tidning som också kom ut samma veckodagar. (Nuvarande Alingsås Tidning).

Närmaste telefon fanns i Bråtaslätt. Kommer ihåg att mamma gick till Bråtaslätt en natt för att ringa provinsialläkaren i Sollebrunn när någon av oss barn hade hög feber. I Bråtaslätt bodde även sömmerskan Helga som sydde många av våra kläder när vi var små, men även klänningar till mamma. Bråtslätt hade också taxi som drev av maken Ebbe. Man hade också en tjur.

Hösten 1948 började jag skolan. De två första åren gick jag i Stommens småskola vid Hålanda kyrka. Skolan är numera församlingshem. Lärarinna var Elsa Ohlsson. Till en början fick jag gå till landsvägen vid  Bråtaslätt. Kallades Nya vägen. Jag hade 3 km dit. Efter några veckor ändrade skolbilen rutten och körde runt till Björkladan och upp till Livered för att jag skulle slippa få så lång väg. Skolbilen gick från Livered mot Krobäcken och Strömängen där barnen från Elghult gick på. Bilen körde tillbaka mot Livered och sedan landsvägen förbi Heden och vidare till skolan. Skolbilen kördes av Ebbe i Bråtaslätt och Erik i Drottninggärdet. De körde varsin vecka på den tiden.

Klass 3 – 6 gick jag i Verleds skola hos Göran Stenberg. Under denna tid fick vi skolskjuts från Vassbo vägskäl.

Klass  7 gick jag i Skepplanda kyrkskola. Även dit åkte jag skolbil, en sträcka på 2 mil en väg..

Speciellt under mina första skolår var det stränga vintrar med mycket snö. Då plogades inte vägen som idag. Man hade en träplog med det gick inte att köra med när det var mycket snö och höga drivor. Någon gång körde pappa oss med häst och släde. Det var ovanligt att vi var hemma från skolan vid snöoväder.

En vinter gick jag till skolbilen via Oset. Gick över isen till Oset, var inne där en stund hos Anna och Erik innan jag fortsatte till Krobäcken tillsammans med Ann-Mari. Om man tänker tillbaka var det ett litet äventyr. Man fick gå upp tidigt då det tog en stund att gå sträckan. Denna vägen var inte längre än till Bråtaslätt.

Mitt första arbete efter skolan var potaisplockning på Livered och plantering av granplantor i skogen.

Började arbeta i skogen på egen hand när jag var 15 år, fyllde 16 i november. Jag arbetade på Kobergs Godsförvaltning under skogvaktare Allan Larsson fram till jag gjorde min militärtjänst. Därefter tog jag arbete utanför hemorten.

Upphärad i januari 2007.

Åke Johansson


Bilder och dokument från Råhagen..

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Christer Damm