Qvantenburg

Kategori: By

Ett av Bolstads två Fideikommiss, Ekarebol är det andra.

Koordinater: 58.595557, 12.575405

Information om Qvantenburg

Qvantenburg.

Ett av Bolstads två fideikommiss, beläget i nord-östra delen av Bolstad socken. Södra gränsen mel-lan Qvantenburg och övriga socknen går genom Dalbergsån.

Först en liten historisk berättelse från första von Qvanten.
Duellen på Qvantenburg omkr. 1777.

Några officerare som varit med i pommerska kriget och blivit hemförlovade, blev bjudna till Carl von Qvanten. Två av dessa var Carl v Scheiding från Nordkärr och C v Wallvijk från Östra Ämtervik.
En dag hade de festat om en del och farit ner till Dala-borg. Där hade v Qvanten och v Scheiding blivit osams om sina sympatier för hatt-och mösspartiet. De kunde inte göra upp i godo utan föreslog duell på värja. Detta fick ju hållas hemligt, för dueller var det dödsstraff på i den tiden.
Platsen var Qvantenburgs kallkälla strax ovanför viken som går in vid Dalaborg. Kallkällan finns kvar än i dag fast torrlagd.
Nu ställde sig kombattanterna mot varandra, med v Wallvijk som sekundant. Det visade sig snart att v Scheiding var skickligast i att hantera en värja. Men ändå fick v Qvanten in ett slag som träffade motstånda-ren så han föll sårad ner på marken.
Han fördes skyndsamt till Qvantenburg för omplåst-ring. Ilbud sändes ned till Vänersborg efter en fältskär. Det påstods att tre hästar stupade på den resan.
V Scheiding klarade sig men fick ligga kvar en tid. Hans syster Magdalena v Scheiding sändes efter från Nordkärr för att sköta om sin broder. Hon blev efter detta v Qvantens maka.

På äldre dagar skrev v Wallvijk ned denna batalj.
Pappren doldes under golvet i hans ägandes gård i Ö Ämtervik. Dessa hittades av Hjalmar Nordqvist, sonen till en sentida ägare, och skickades tillsammans med major v Wallvijks kista till en sonson i Stockholm.

Efter ett telefonsamtal d 14/2 1957 till F O Jacobs-son i Svartebäck kom alltsammans fram.

”Gammal kärlek rostar aldrig”.

I ett tidningsurklipp från 1927 berättas mer om Magda-lena v Scheiding från Stakelunds säteri vid Gunnarsnäs kyrka. Hon hade i ungdomen knutit föreningsband med Axel Ribbing från Nordkärrs gård, men föräldrarna an-såg att partiet med överste v Qvanten var fördelaktiga-re. I hemlighet och mot frökens vilja förlovades hon bort och sedan lystes det tre gånger. Till Stakelund kom därefter v Qvanten och en präst, brudpallen framsattes och fröken infördes i vardagsdräkt (en gul nanking-klänning) och sammanvigdes med v Qvanten. De fick två döttrar och två söner. Efter v Qvantens död gifte sig änkan med baron Axel Ribbing. Han hade blivit henne trogen.

På 1890-talet omfattade fideikommisset Huvud-gården, Bredgården, Espesäter, Kleven, Nygården (Karlsfält), Lånstorp, Fårahuset, N Stretet med Marknadsplatsen och Tormansbol. I Grinstad socken frälseräntorna av hemmanen Askedalen, Björkåsen, Famsbol, Finnetorp, Hultet, Korsham-nen, Långerud, Muggerud, Tjäregraven och Ö Ödetorp, allt enl. dåtidens mått 6 ½ mtl.

Ägare 1900: Carl G von Qvanten.
Arrendator: Birger Ekman, Göteborg.

Utdrag från allmänna kungörelser 1890 efter exe-kutiv auktion.
Bebyggelsen på huvudgården såg ut som följande år 1890:
Byggningen innehållande 20 rum med två flyglar, byggd 1818-1819 med egentillverkad tegelsten, taket av skiffer. Östra flygeln innehöll 5 rum och kök, den västra brygghus och bakstuga, visthus-bod m.m.
Vidare fanns kontorshus vid framfartsvägen. En mejeribyggnad i två våningar med en lägenhet på 5 rum i övre våningen samt mejeri på nedre bot-ten. Statarbyggnader för 7 familjer. Stallbyggnad, ladugård, tvenne svinhus, torvlada, smedja, vagn-skjul, slöjd och riebod. Två stycken iskällare och växthus. Dessutom ett stort magasin vid lastage-platsen Stretet.
1890 såddes huvudgården tillsammans med Bred-gården, Lånstorp, Stretet N och Tormansbol med 75 hl höstsäd, 316 hl vårsäd och 20 hl potatis. Skörden blev av höstsäd 8:de kornet, vårsäd 5: te kornet och potatis 10 gånger. 1890 skördades 400 parlass hö. På gården fanns 20 hästar och 75 mjölkkor.
Av torpare fick man över 1000 mansdagsverken.

Några data och siffror kan vara på sin plats, tagna från Qvantenburgs årsanteckningar från 1809 och framåt.
1811. Nytt stall, ny vagnsbod, västra sten-byggnaden uppfördes.
Drängstugan ”Lergöken” uppfördes 1812 och ny smedja, ny tröskverkslada. 1815 anlades nya raka vägen mot Fyrängen och Kleven. Byggdes ny vä-derkvarn.
1815-1817 Espesäter började odlas.
1817 slogs 100000 tegel till huvudbyggnaden. 1818-1819 byggdes den, inflyttningsklar den 19 nov.
1818 odlades hela Fyrängen och Kleven, hackades och brändes. Inköptes tre kvarnar vid Åsebro, för 3600:-.
1819 fullbordades kanalen, Karls dike, genom skog och kärr.
1823 satt löjtnant Carl von Qvanten i riksdagen.
1848 började man odla på Karlsfält.
1850 överlämnades Kleven till arrenden.
1850-1852 bebyggdes gårdarna Kleven.
1854 odlades potatis på hela gården.
På Qvantenburgs bränneri, som låg vid Gerefor-sen, tillverkades mycket brännvin. Redan 1811 tillverkades 7000 kannor, 1814 14000 kannor, 1821 14000 kannor, 1850 26000 kannor.
1851 var nog den största tillverkningen, c:a 28000 kannor. På Slottsbacken skördades då över 1000 tunnor potatis till bränneriet.

1882 gifte sig fideikommissarien Carl Gustaf von Qvanten f 1854 med Ebba von Mentzer f 1855 från Kolbäck, Lena socken, bröllopet var på Qvan-tenburg.
Familjen bodde kvar till exekutiva auktionen 1890. Bodde något år därefter på Hvena.

Familjen flyttade sedan till Uppsala, därefter till Stockholm, där Carl Gustaf avled 1910.
Barn: Carl Jacob f 1882 d 1920, Ebbe f 1885 d 1952, Tora Ingrid f 1887 d 1970, Axel W Bertil f 1891 d 1927, född på Hvena.

Det blev en stor begravning i Bolstad kyrka efter Carl Gustaf v Qvanten. Efter att kistan kommit till Erikstad station på morgonen, där också begrav-ningsfolket mötte upp, gick färden med likvagnen, som drogs med hästar, till kyrkan. Prestaver var förre arrendatorn Birger Ekman och Gustaf Berg, Stretet. Trotjänarna vid Qvantenburg bar kistan. Mycket ortsbor hade samlats. Prosten Lizell höll begravningsandakten.

Hur det var på Qvantenburg för c:a 100 år sedan har författarinnan Wilma Lindhé från Dingelvik beskrivit, hennes man var då inspektor:

Nejden var flack och ful. Bakom herresätet fanns en stor trädgård, fortsatt genom en park, åt vilken en förbi-flytande å gav behag.
Vår bostad, en mörk och fuktig stenlåda, låg vid en till ladugården ledande väg. I undervåningen mejeri och brygghus. Bakom byggnaden nakna åkerfält. Till Vä-nern var en lagom promenad, men ingen strimma vat-ten syntes och ensam vågade jag ej dit bort.
Återgivet från hennes bok ”Från flydda tider” som ut-kom 1917.
Lindhé flyttade senare till Åmål, där han fick arbete som järnvägstjänsteman.

Gården arrenderades nu ut.
Förste arrendatorn var överste Paul Melin från Gö-teborg.

Nästa arrendator var Birger Ekman f 1852 g m Matilda Ekman f 1848. Ekman kom från Gåse-vadholm. Han stannade till 1901.
Barn: Signe f 1884, Ebba f 1886, Johan f 1888, Karl-Erik f 1892 d 1895.
Ekman byggde ny ladugård i granit 1896, vilket ingick i arrendet. Det har berättats att Ekman kom på obestånd efter ladugårdsbygget, varefter en ny arrendator tillträdde.
Det hände en svår olycka vid bygget. Det välte en stor takstol och en av snickarna kom under denna, varvid han skadades mycket allvarligt. Han blev invalid resten av livet.

Ekman utflyttade till Nordkärr, senare Vässby, Mellerud.
Den nya arrendatorn som skulle tillträda, kom nå-got år innan för att hjälpa Ekman.

1901 tillträdde som arrendator lantbrukare Axel Olof Setterborg f 1876 d 1954 g m Ingeborg Fri-man f 1878 d 1973.
Barn: Kurt Olof f 1904 d 1959, Anna Lisa f 1906 d 1990.
Setterborg gifte sig i Skara. När bruden anlände till Qvantenburg var det stor pompa och ståt. Ingeborg Friman kom från Stubbegården i Skara, hon var mycket hästintresserad. Det berättas att Setterborg sålde en fin häst till Göteborg, den red frun till köparen, mest för att inte utsätta den för faror på tåget. Man kan göra den reflektionen, om inte det var större fara att rida den långa vägen till Göteborg. Hon berättade att det varit en hel del besvärligheter under den långa vägen.
Ingeborg jobbade hela tiden på Qvantenburg. Det fanns över 100 mjölkkor och 80 ungdjur. Korna klipptes med en handdragen klippmaskin. Inge-borg klippte alla kor varje år, hon hade hjälp med att dra maskinen. Klippte 70-80 får. Inget får fick klippas förrän det tvättats i ån vid Gereforsen.
Omkr. 1907 sålde Setterborg de flesta djuren, det blev endast ett 20-tal mjölkkor kvar. Ett stort vä-sen bland mjölkerskorna (statarfruar) befarades. De flesta friställdes och en stor del av deras för-tjänst föll bort.
Innan detta fanns det ett rätt stort mejeri som till-verkade både ost och smör. I samband med för-säljningen av djuren lades mejeriet ner. Espesäters mejeri övertog mjölken senare.
Efter att djuren sålts, fick hästarna plats i ladugår-den. Förut låg häststallet på samma sida som gam-la skolan. Stallet revs.
Första självbindaren i Bolstad fanns på Qvanten-burg, 1902 inköptes den.
Setterborg gav 10000:- i arrende, men då var Espesäter och Karlsfält med.

Hur arbetstiderna och torparkontrakten var under Ekmans och Setterborgs tid har Arvid Jonssons far, som var rättare i många år, berättat.
Arbetsdagen före 1907 var inrutad på följande sätt:
Arbetet började kl. 06.00 för statare och torpare. Kafferast 9–9.00, kl. 12.00 middag till 13.30. 16.00–16.30 kafferast och arbetet slutade 20.00. En mycket lång arbetsdag. Efter 1907 drog arbets-tiden ner 1 ½ timme, till 10 timmar pr dag.
Det fanns många torpare som gjorde dagsverken för arrendet, omkr. 12-15 dagar i månaden bero-ende på torpets storlek. Arbetade de fler dagar fick torparen 40 öre per dag. Även söndagarna kunde torparen kallas till arbete, mest när skörden skulle bärgas. Dagpenningen var högre på söndagarna.
Torparen hade följande naturaförmåner: Fri bostad i en stuga på ett rum och kök, fritt bränsle, hjälp vid vårbruk och skörd.
Sådan var torparens vardag, om man då betänker att i familjen fanns många småbarn som skulle ha mat och kläder, så förstår man att där förekom ingen dans på rosor. Vartefter barnen växte upp började även de att arbeta på gården.

Statarna hade det ännu sämre. Årslönen var om-kring 120 kronor. Förmåner per år räknat: 10 hl råg, 120 liter vete, 60 liter ärter, 600 kg havre och tre liter oskummad mjölk per dag. Skummad fick man köpa för 1 öre per liter. Stataren fick sig en bit potatisland tilldelad. Potatisen var huvudfö-dan tillsammans med sill. Stataren hade en gris, vilken slaktades till jul. Statarhustrun gick mycket i skogen på höstarna och plockade lingon, blåbär, hallon m.m. Rum och kök ingick i förmånen.
Fanns även daglönare med en dagslön på 1.50. Ef-ter 1907 höjdes den till 2:-

Setterborgs familj utflyttade 1911, till Alingsås landsförsamling.

1911 kom familjen von Qvanten tillbaka från Stockholm, efter Carl Gustaf v Qvantens död. So-nen Carl Jacob v Qvanten övertog själv såsom ägare, även driften på gården. Carl Jacob låg mest sjuk. Skulderna började hopa sig, och det var svårt att betala räntorna.

När arrendatorn Setterborg hade slutat, utarrende-rade Carl Jacob v Qvanten gården Karlsfält till lantbrukaren Sven Pettersson från Ödetorp för 4000:- och Espesäter till Karl Hansson, Hede, för 3500:-. Båda gårdarna fick endast ett års arrende-tid.
Samma år sålde Qvantenburg det mesta av sin skog till skogshandlarna Adolf Karlsson och M Svensson, Köpmannabro. Priset är inte omnämnt.

1912 såldes alla utgårdarna, huvudgårdens marker fick omdisponeras så att alla blev samlade runt huvudbyggnaden.
”Under förutsättning att k.m:t ger sitt tillstånd till försäljning”. Från försäljningen är undantaget 1 mtl. Qvantenburg huvudgården, vilket fortfarande skall kvarstå som fideikommiss.
Qvantenburg blev nu ett litet fideikommiss på c:a 350 tunnland åker.

Innan försäljningen bestod fideikommisset av 1038 ha varav 785 ha åker, resten skog. Taxe-ringsvärdet var då 265000:-.

Utgårdarna Espesäter, Karlsfält samt arrende-gårdarna Lånstorp och tre gårdar i Kleven såldes till A Ullgren, Lenatorp, Häggatorp, och Carl Moritz, Göteborg. Se vidare på respektive gårdar.

En annons fanns med i dagstidningen 1919. Den berät-tar om Qvantens makt, även då fideikommisset var li-tet:
Utan vårt medgivande förbjudes, att hålla något möte, dans eller andra festligheter, på mark tillhörande Qvan-tenburgs egendom.

Carl Jacob v. Qvanten var ägare från 1910 till 1920, då han avled i spanska sjukan. Brodern Ebbe övertog då gården och hade den till försälj-ningen.

1918 fick Ullgren och Moritz uppmaning att sköta inköpt mark från Kronan. Marken klassades som vanhävd. 35 ha mark skulle kronan övertaga, om den inte sköttes på bättre sätt. Var marken låg är inte bekräftat. Allt enl. tidningsnotis i Västgöta Dals tidning.
1922 kom den oundvikliga auktionen.
Då övergick Qvantenburg till vanlig gård, efter att ha varit fideikommiss sedan 1778.

Några händelser som inträffat på Qvanten-burg.

1859 anordnades en plöjningstävling på Qvanten-burg. Ur en katalog från Hushållningssällskapet kan läsas följande:
Elfsborgs läns norra kungliga Hushållningssällskap har i år sin sammankomst på Qvantenburgs egendom på Dal. Lördagen den 6 augusti skall hållas tävlingsplöj-ning.
Till tävlingsplöjningen böra alla som önska deltaga, anmäla sig en timma före plöjningens början för att övervara instruktionsplöjningen och erhålla sina num-mer.
De bestämda prisen till plöjningen är tre, det första 3 specier, det andra 2 specier, det tredje 1 specie.

På mötet valdes Löjtnant C von Qvanten till leda-mot av norra Elfsborgs hushållningssällskaps för-valtningsutskott. Nu diskuterades även Dalslands kanal.
Efteråt var det middag i parken.

Ett midsommarfirande på Qvantenburg 1910- talet. Berättat av Arvid Jonsson.
Kvällen innan midsommaraftonen samlades vi i parken, fick plocka blommor och gjorde kransar. Dessa lade vi i Dalbergsån på natten, för de skulle hålla sig friska och fina till dan där på.
Karlarna gick till skogen och hämtade en stång. Det skulle inte vara någon liten och ny varje år. Stången vässades och gjordes fin. Hålet där den skulle stå gräv-des under glam och sång, kanske lite starkt också. Det var fest redan på kvällen innan. Planen där den skulle stå, plockades ren från sten och tuvor, så dansen kunde gå obehindrat. Platsen var väster om Qvantenburg mot Espesäter. På den tiden var midsommarafton den 23 juni, den har ju som bekant flyttats nu.
På eftermiddagen fick alla ledigt och nu började stång-en kläs med löv och blommor, sedan hängdes kransarna på. Nu fick alla karlar ta i och resa den stora stången, i ett huj under skrik och sång åkte stången upp.
Vid fyra tiden samlades alla kring stången, nu blev det dans och ringlekar, det bjöds på saft och kakor. Det var många utifrån som kom till Qvantenburg, samt alla an-ställda med barn och gamla, det kunde samlas ett par hundra personer.
Klockan 8 på kvällen blev det dans, det fanns ingen dansbana utan alla dansade i Guds fria natur på gräs-mattan. Blev vädret dåligt fick vi flytta in i magasinet, men det blev trångt.
Musiken var Månsson och Herlog Pettersson, det kom fler som ville spela, så ibland var det 5-6 spelemän. Flickornas vals blev det ibland, då försökte pojkarna sträcka på sig för att visa upp sitt bästa jag. (Är det inte samma idag?).
Dansen höll på ända till 3-4 på morgonen, men nu hade de äldre och barnen försvunnit hem till sina sängar. Det var många som slog korsben bland tuvor och sten.
”Midsommarnatten är inte lång, men den sätter många vaggor igång”.

En liten vinterhistoria.
I början på 1900-talet fanns 2 stycken dammar på Qvantenburg. Den ena var rätt stor. Där byggdes en slängkälke upp varje vinter. När vintern hade kommit och dammen var isbelagd, sattes en tjock påle upp i mitten. Den frös fast, ovanpå denna påle slogs en sprint fast. Sedan höggs en lång stång, ju längre stången var ju bättre fart. I stången borrades ett hål som passade sprinten.
Nu samlades många barn vid dammen med skridskorna på. De var inte som de nuvarande skridskorna. Kallades för övrigt spiskrokar, de såg nämligen ut så. Remmarna spändes runt pjäxan så hårt, att foten nästan somnade. Nu var det bara att hålla i stången, lika många på var sida om pålen,. Nu blev det fart, var det några stora pojkar som var starkare kunde det bli mycket hög fart, men roligt var det. Man kunde även binda ett par kälkar efter bommen, de gav samma effekt.
Berättat av Arvid Jonsson.

En liten kärlekshistoria mellan en torparpojke och Adele v Qvanten.
1875 hade Gustaf Andersson från Qvantenburg, upp-höjts till kusk (kom från Klövetorpet). Nu var det så att kärleksparet Gustaf och Adele träffades i smyg vid ”Kvarnberget”, lite norr om gården. Detta fick nu pap-pa Qvanten reda på och det var ju helt omöjligt på den tiden, att en torparpojke kunde gifta sig med en adels-flicka.
Han hade också fått reda på var de träffades. Qvanten beordrade ut inspektoren, med bössa för nu skulle kär-leksparet skrämmas att inte träffas mer. Den kvällen kom inga turturduvor, så Qvanten och inspektoren fick gå hem.
Nu hände en sak, Gustaf försvann just den kvällen, kanske han fått reda på att något var på gång, kanske genom Adele? Tur för honom, för man vet inte vad som hänt. En liten parentes, både Gustaf och Adele flyttade samma år från Qvantenburg. Gustaf till Göte-borg, f.v.b till Amerika. Adele flyttade till Linköping. Gifte sig där senare.
Efter 30 år kom ett brev avsänt till Adele, om hon levde är inte utrönt, men Ebba v Qvanten kom 1911 tillbaka till Qvantenburg och hade brevet med sig. Där träffade hon Arvid Jonssons mamma, f.d. rättarfrun. Hon berät-tade om brevet. Det var avsänt från ett sjukhus i Ame-rika, det var rätt rörigt skrivet, vad det stod i brevet förmäler ej historien, avsändare var Gustaf.
Men det kanske är så, att gammal kärlek rostar aldrig.
Denna sång handlar just om kärleksaffären mellan Gus-taf och Adele, sången sjöngs ofta i arbetarhemmen på Qvantenburg. Vem har skrivit den? Den lyder sålunda!

Fröken Adele uti dystra drömmar går
I nattens tystnad ingen ro hon får.
Fastän rummet fint och hon är sidenklädd
Hennes sömnad flyr ut på spetsprydd bädd.

Uti nobla kretsen ute på bal och fest
Stackars Adele måste vara med som gäst.
Hon spelar och sjunger fastän inget mer
Och hjärtat blöder fastän munnen ler.

Torparsonen Gustaf jag ej glömma kan
Nu sex år förflutit sedan han försvann,
Ej ett ord till avsked ej en enda rad
Kanske han nu är i sin tysta grav.

Eller har han stupat i en strid så het
I nöd och armod han dog, vem vet, vem vet.

På auktionen 1922 ropade Dalslands bank in god-set för en summa av 130000:-, taxeringsvärde 194090:-. Utmätningssumman hade värderaren satt till 200000:-
Köpet överklagades.

Nu inköpte handlaren K V Andersson f 1875 d 1925 g m Ebba Hasselström (senare Ebba Gull-brantz f 1891 d 1961.
Barn: Inga f 1915 d 2002, Ebbe f 1922 d 1991. Inga var från ett tidigare äktenskap, far Ragnar Hasselström, Vänersborg.
K V Andersson hade barn i ett föregående äkten-skap, Malvina f 1905 d 1973, Gladies f 1909, Karl 1912 d 1991 och Klein f 1912, de två sistnämnda antog namnet Kvantenberg.
Malvina var g m Sven Georg Svensson, se Kleven 1:5.

Från 1925 drevs gården som sterbhus, 1939 gifte sig Ebba Andersson med Gunnar Gullbrantz f 1896 d 1949. Han flyttade in 1931.
Ebba var ägare av gården, och var tillsammans med maken G Gullbrantz ett mycket driftigt lant-brukarpar som ryckte upp hela Qvantenburg, så jordbruket började bära sig igen. Gunnar Gull-brantz dog 1949, då övertog dottern och mågen till Ebba Gullbrantz, Inga g m Sture Carlsson f 1912 d 1988 från N Rödjan, driften och ägandet av Qvantenburg.
Barn: Britt Marie (Kickan) f 1943, Sören f 1946.
Kickan g m Even Björk f 1938 från Mellerud, har varit flera år i USA, men återkommit till Qvanten-burg.
Barn: Susanne f 1962, Johan f 1964.
Susanne äger en blomsteraffär i Mellerud (Bloms-ter Maja), g m Christian Slaughter.
Barn: Christian f 1990, Linnea f 1996, Gabriella f 2000. Familjen bor i Flåmossen.
Sören antog namnet Kvantenå, övertog Qvanten-burg 1973 g m Eva Beijer f 1948 i Hunnebo-strand.
Barn: Katarina f 1976, Fredrik f 1978, Anders f 1979, David f 1983.

Sture Carlsson hade olika kommunala uppdrag. Bl. a. i Kommunstyrelsen Mellerud, innehade pos-ten som distriktsordförande i L R F.
Egendomen har dränerats och dess avkastning per hektar lär nu kunna mäta sig med flertalet gårdar i de bördigaste svenska jordbruksdistrikten.
Sonen har fortsatt i pappas spår, kanske ännu mer expansivt. Parken i Qvantenburg har förskönats. Sören har ytterligare förstärkt utseendet med ett stort lusthus. Nedanför parken mot Dalbergsån växer jättestora ekar. 1947 gick en stor tromb över Bolstad. Parken i Qvantenburg fick också påhäls-ning, med stor ödeläggelse till följd.

Gården drivs nu i aktiebolagsform, Qvantenburgs säteri AB.
Idag är arealen c:a 1230 tunnland åker, med arren-degårdar. (År 2005). Gårdar som tillköpts: Åker, Slättäng, Flytut och Råskog i Grinstad. Sonen Fredrik är delägare i Ödetorp och arrenderar Sjö-bergs Nya Slottsbacken och Baumanns Stockenäs samt Hultet, Grinstad.
Alla gårdarna drivs i sambruk med Qvantenburg som har 3 fast anställda. Svinproduktionen omfattar c:a 10000 grisar per år. Företaget äger även Dalslands Gris AB, Hästefjorden, som producerar 9000 slaktsvin per år.
Sören är mycket engagerad i jordbrukets föreningsrörelse. Sitter som ordförande i ”Swedish Meat”, Sverige.
En stor torkanläggning är i drift under skördetiden på c:a 12 ton med 2000 tons lagringskapacitet.
Maskinparken är mycket modern med maskiner som passar till stordrift.


Bilder och dokument från Qvantenburg

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Karin Nilsson