Medskogen

Kategori: By

Koordinater: 62.442189, 12.964540

Information om Medskogen

Medskogen
av Kerstin Ljungberg

Medskogen är verkligen ingen stor ort på kartan, men där har hänt mycket under århundradena.

Att färdas genom Härjedalen förr i världen var strapatsrikt. Kärrväg fanns på Ljusnans norra sida från Kolsätt till Långå. Men sedan var det att ta sig fram genom vildmark tre och en halv mil om man ville nå Tännäs eller Ljusnedal. Ungefär mitt på denna färdled hade Tännäsbor fäbodar trots att marken av hävd ansågs höra till Långå.

Fina herrar från Skeppsbron i Stockholm, som ville inspektera Ljusnedals bruk, där de hade intressen, och äventyrslystna ”turister” kom vägen fram och önskade vila och vederkvickelse när de kommit halvvägs. Även hästarna behövde ta igen sig. Därför beslöt Landstinget 1767 att byamännen i Långå och Tännäs skulle bygga en skjutsstation i Medskogen bestående av hus med förstuga, tre kamrar, riktiga fönster och dörrar spisar eller kakelugnar samt ett stallrum för 10 hästar. Annars skulle de minsann få böta.

Om det var påfrestande att vara resenär var det inte mindre svårt att utföra detta värv för byborna. De hade kanske inte så bra husrum hemma! Alltså blev det ingenting gjort åt saken men under årens lopp försökte i alla fall en del personer att vistas i Medskogen och vara resande till hjälp. Men de personerna fick föga stöd av sina byamän och gav upp. Myndigheterna kom med påminnelser då och då, t.ex. 1808 och 1809, då det var oroligt ute i världen och Sverige faktiskt åter befann sig i krig. 1807 kom en man från Bruksvallarna till Långå på väg hem från Hälsingland, där han hittat en hustru åt sig i Håvra, Färila. På vägen vort hade han haft en del affärer med folk i Långå, och nu gällde det att hitta en plats att bo på. Byamännen ville inte få in en åbo till och det slutade med att Anders Persson, född 1770, och hans fru bytte till sig Medskogen mot Skanstäkten. Hans startkapital var enligt sägnen en get och så mycket sättpotatis som rymdes i en handske. Hur det nu var redde han sig bra i Medskogen och hade över 1000 Riksdaler i kvarlåtenskap när han dog 1870, 100 år gammal.

Förmodligen tog sig Anders Persson an uppgiften att ordna husrum åt vägfarande och deras hästar eftersom den stuga, som flyttades från Neri gåla till PÖst i högen (”mormorsbiten”) just hade de tre rum med riktiga fönster och dörrar som myndigheterna krävt. Huset finns inte kvar i Medskogen. Ett stall, som stod i Hansgården och som numera tillvaratagits av Ragnar Dahlsten och uppförts vid hans ställe i Uggvallen kan ha varit den färdstall man fordrade skulle finnas. Även den kan ha stått Neri gåla förr.

Medskogen har haft en rik skatt av sagor, sägner och visor. Man har haft lätt för att sjunga och leka. Utflykt till Ulvberget har hört försommaren till. Där har barnen plockat liljekonvaljer till ”examen”, där växer den större getramsen, tibasten blommar på bar kvist, häggen doftar, hallon och smultronblom lovar gott för sommarens besök. Ovanliga växter finns det gott om genom den kalkhaltiga berggrunden, så botanister har säkert glädje av ett besök.

Trots att byn ligger litet vid sidan av allfarvägen är det en livaktig by med tre jordbruk som är i gång. Där bor unga familjer, som har barn som hämtas med skolskjuts varje dag. Och mjölkbilen bör också sina rundor i Medskogen.

Till Medskogen kom Madeleine Enckell för att bli bondmora i ”Dahlstens”. Hennes far, Gerald Enckell, blev intresserad av släktledens väv och började forska kring bygdens historia och dess människor. Det är ett stort material han fått fram, och vi har använt oss av hans uppgifter men har a vutrymmesskäl fått ta med endast det viktigaste för att för sena tiders barn försöka klargöra deras rötter. Barn och barnbarn till helt utflyttade har inte tagits med.

Nedtecknat i skriftserien Hede socken förr och nu, nr 18.


Bilder och dokument från Medskogen

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Eva Tönne