Järnskog församling

Kategori: Församling

Koordinater: 59.688925, 12.147125

Information om Järnskog församling

Församling i Köla pastorat, Eda kommun Järnskogs socken av komminister Hilding Malmgren

Järnskogs socken nämnes tidigast 1531 i en skriftlig källa. Att ortens historia emellertid går flera hundra år bakom detta årtal, därom vittna en del fornlämningar. Vad som tilldragit sig under dessa tysta århundraden, är höljt i dunkel.
Socknens namn skrevs år 1531 Herneskog. Men i jordeböcker i början av 1540-talet förekommer Hieraskoffh, Hiernaskoffh och Hierneskog. Redan efter 1550 finns dock namnformen Järnskogh och på 1600-talet Jernskog.
Järnskogs socken är belägen i norra delen av Nordmarks härad. Dess gränser äro: i väster Östervallskog, Norge och Skillingmark, i norr Skillingmark och
Köla, i öster Köla och Älgå och i söder Karlanda.
Socknen omfattar två nord-sydliga dalgångar, men består till största delen av höglänt skogs- och bergsterräng. Den mäktiga höjdsträckningen Glomsfjället sträcker sig genom Järnskogs västra del i nordvästlig riktning med bergstoppar, som nå upp mer än 300 meter över havet. Den högsta av dessa, ”Björn”, är belägen i Kronfjällsmassivet och når en höjd av 339 m. ö. h. Socknens östra del behärskas av ett annat höjdmassiv, vars högsta topp, ”Gråberget” eller ”Svartningen”, når upp till 349,6 m. ö. h. I berget öster om kyrkan finnes en mäktig, djup klyfta, ”Klöftaspräcken”.
Den djupa och smala dalgången utmed Glomsfjället genomflytes av Kölaälven, som utgör utlopp för sjön Björklången i Skillingmark och går genom sjön Vadjungen, som jämväl mottager vattnet från Hemsjön, belägen mellan Köla och Järnskogs socknar. Kölaälven flyter efter utloppet ur Vadjungen först mot söder och förenar sig med ett från söder kommande vattendrag, varefter den viker av mot nordost och flyter fram utmed den östra höjdsträckningen.

Av inom Järnskog belägna sjöar kan förutom Vadjungen och Hemsjön nämnas Långvattnet i västra delen av socknen och i östra delen de båda Mjögsjöarna och Nässjön samt Södra och Norra Yxsjöarna, vilka sistnämnda delvis utgöra gräns i söder och öster. Den vackra Järnskogsdalens naturskönhet skulle ytterligare förhöjas, om några av dessa sjöar låge i de mera bebyggda områdena.
Socknens areal utgör enligt 1957 års fastighetstaxering 24.100 hektar, varav åkerareal 2.281,3 hektar, tomt och trädgård 78,2 hektar, kultiverad betesmark 173,3 hektar, naturlig äng 490,3 hektar, skog 16.022,8 hektar och övrig mark 3.270,1 hektar.

Jordbruksvärdet utgör 2.941.300 kr. I jordbruksvärdet ingår värde av skogsmark 1.386.800 kr. Skogsvärdet är 8.967.900 kr. Tomt- och industrivärde 17.800 kr. Summa 16.953.700 kr. Annan fastighet: markvärde 630.300 kr., byggnadsvärde 7.334.100 kr. Summa 7.964.400 kr.
Kölaälven utgör allmän flottled, men numera forslas det mesta timret på lastbilar. Genom skogsbilvägar underlättas i hög grad framforslandet av timret även från avlägsna skogsområden.
Av fasta fornlämningar har man på den s. k. Kanikekullen i Boda kunnat spåra rester av en forntida gravplats. Två gravar ha där funnits. Även på Borgaråsen i samma hemman har man påträffat en större och två smärre gravar. På Söppleåsen finnas två kummel från bronsåldern. Det ena å den s. k. Brudåsen är ännu bevarat, medan av det andra endast lämningar av själva hällkistan finnas kvar.
Bland fornfynd märkas flera stenyxor från stenåldern. I Statens historiska museum i Stockholm förvaras en tjocknackig, håleggad flintyxa, som funnits i Hajom, och en skafthålsyxa utan närmare angiven fyndort. I Mosstakan har man funnit en tjocknackig flintyxa, som förvaras i Kristinehamns museum.

I Järnskogs hembygdsförenings samlingar finnas en tjocknackig flintyxa och en skafthålsyxa samt tre andra stenyxor. Åtskilliga andra stenåldersfynd, som gjorts inom socknen, ha tyvärr försvunnit eller hamnat hos uppköpare. De flesta Järnskogsfynden härröra från gånggriftstiden omfattande åren 2500-2000 f. Kr. Fynd av skafthålsyxor ha inte varit ovanliga i Järnskog.

Från järnåldern kan Järnskog uppvisa flera intressanta fynd. Det mest omtalade av dessa, som förvaras i Statens historiska museum, är ett silverspänne, förgyllt och niellerat, med foten smyckad med djurhalsar och djurhuvuden. Det anträffades hösten 1858 vid grävningar i en kulle i Boda 2 alnar ner i jorden. Fyndplatsen har troligen varit en grav. Alldeles i närheten hittades 1860 och 1864 två guldbrakteater, som sannolikt använts som amuletter och
haft religiös-symbolisk innebörd. Bilden å dessa brakteater återger ett människohuvud över ett fyrfota djur samt framför huvudet en fågel.
Folktraditionen berättar jämväl om ett kanikekloster i Boda, och den angivna platsen bär ännu namnet Kanikekullen. Ävenledes har folktraditionen vid en av Yxsjöarna i Järnskogs finnskogar velat berätta om en forntida gudstjänstplats ”Yxesjölinna”, möjligen ett härbärge.
I Boda hemman finnes en kulle, som utgör begravningsplats för ett hundratal krigsmän, som under 1808 års fälttåg dukade under för fältsjukan! År 1878 inhägnades gravplatsen av hemmansägaren Olof Olsson i Boda, vilken också reste en minnessten, som han själv huggit och som han försåg med inskriptionen: ”Kongl. Dalregementets begrafningsplats under fälttåget 1808. Rest 1878 av O. O. S.” År 1899 restes där ett värdigare monument med
inskriptionen: ”Åt minnet av 100 krigsmän vid Kongl. Dalregementet, som här funno den sista vilan 1808”. I porten till inhägnaden är anbragt Dalregementets vapen, och å platsen äro uppställda 8 st. sexpundiga kanoner, som skänktes av Livrustkammaren.

Av historiskt intresse är gamla kyrkplatsen i Stommen, där Järnskogs första kyrka stod, tills den ersattes med den nuvarande. Härom mera nedan.

Någon ålderdomlig bybebyggelse finnes ej, men åtskilliga gårdar och gårdsgrupper ha ålderdomlig prägel och datera sig till början av 1800-talet. Gods och större gårdar saknas med undantag av Koppoms herrgård, som under tidernas lopp utvidgats genom köp av bondgårdar, varvid dessas boningshus så småningom försvunnit.
Bebyggelsen har under de sista årtiondena undergått en viss förändring. Sedan tillkomsten av Dal-Västra Värmlands järnväg år 1928 med två järnvägsstationer inom socknen och genom expansion av Koppoms bruk ha en del nya bostadshus, butikslokaler, kaféer och ett hotell tillkommit, varigenom en del av hemmanet Skönnerud sammanväxt med Koppoms bruk och hemmanet Samteg till en tätort. Efter krigets slut ha mera moderna villor uppförts, från och med 1950-talet sådana med fasadtegel. I övrigt har bebyggelsen ej förändrats.

Enligt de äldsta fullständiga folkmängdsuppgifterna utgjorde Järnskogs befolkning år 1749 sammanlagt 910 personer och hade år 1800 stigit till 1.334.

År 1805 uppgick antalet till 1.405 men hade år 1810 sjunkit till 1.284. Minskningen var en följd av 1808 års fälttåg och den därpå följande farsoten. År 1861 utgjorde invånarantalet 2.875, och år 1867 hade det stigit till 2.888, det högsta i Järnskogs historia. Då i slutet av 1860-talet emigrationen tog sin början, vidtog också en stark nedgång ifråga om folkmängden. Denna utvandring till Amerika betydde för Järnskog under ett femtiotal år en åderlåtning på 800 invånare. Befolkningen, som den 31 december 1910 uppgick till 2.786, utgjorde den 31 december 1962 endast 2.010 personer.

I äldre tider var jordbruket bygdens huvudnäring. I slutet av 1800-talet fanns betydligt större områden odlad jord än vad nu är fallet. Under 1600- och 1700-talen hade befolkningen i huvuddalgången avsevärt ökat. Antalet nötkreatur ökades jämväl i hög grad, och det uppstod foderbrist. Detta föranledde stegrat intresse för anläggning av sätrar eller fäbodar. Järnskog har ägt inte mindre än 35 sätrar. Numera är denna form av boskapsskötsel endast ett minne. Jordbruket har under de senaste årtiondena gått tillbaka. Endast 15-20 procent av åkerarealen odlas. Stora områden planteras med skog.

Jordbruket, som mest består av småbruk, skötes numera i regel rationellt. Täckdikning med rör är vanligt. På grund av brist på arbetskraft har mekanisering framtvingats tämligen allmänt. Foderen silering förekommer på en del gårdar. Växtföljden är i allmänhet följande: skyddssäd i form avvete, korn eller havre 1 år, vall 3 år, havre 2 år.
Som förut nämnts, finns endast en större gård, nämligen Koppoms herrgård, som har ett mycket välskött jordbruk.
Av kreatur förekomma SRB-rasen samt fjällkor, vilka hållas för mjölkproduktion. Den mjölk, som ej åtgår för det egna behovet, säljes till mejeri. För kreatursaveln hållas tjurar dels i tjurföreningar, dels enskilda.
Trädgårdsskötseln är ej av större betydelse utan avser huvudsakligen det egna behovet. Fruktodlingen har främjats genom fruktodlarförening. Järnskog
har ibland varit omtalat för välskötta trädgårdar, som gett bygden ett tilltalande utseende.
Skogen har för befolkningen varit en av de viktigaste inkomstkällorna. Det var först på 1700-talet som skogsbruket började bli av större betydelse. De
bästa skogsmarkerna ha Påterud, Krona, Strömsmark, Fjäll, Remjeng och trakterna vid Yxsjöarna. Endast omkring 11 procent av skogen äges av bolag, det övriga av bönderna. Skogsavverkningar pågå numera hela året. Avverkningsplatserna äro ofta avlägsna, men avverkningen underlättas väsentligt genom skogsbilvägar. Som skogsbostäder nyttjas bl. a. en del av de forna säterstugorna,. I många fall transporteras arbetarna med bilar eller ha egna bilar eller motorcyklar. Hästar för skogskörslorna forslas stundom i särskilda vagnar, dragna av traktorer.
Det virke, som avverkas, utgöres av sågtimmer, props, massaved och bränsle. Timmerflottning, som tidigare var det vanliga, ersättes mer och mer avtransport med lastbilar.
Skogen skötes numera rationellt genom röjning och gallring. För återväxten sörjes genom skogsplantering och genom fröträd, som få stå kvar på hyggena.

Bruksrörelsen i Järnskog är av sent datum. Dåliga kommunikationer och osäkra politiska förhållanden lade hinder i vägen för industriell utveckling i Västvärmland på 1600- och 1700-talen. År 1643 fanns i Koppomsforsen en kvarn. Denna inköptes år 1792 av regementskommissarien Axel Bauman, som anlade en tullmjölkvarn och en såg. År 1811 övertogs den av majoren, filosofie magister Hans Juel, som år 1836 uppförde Koppoms stångjärns- och manufaktursmedja. Dess privilegier beviljades den 1 november 1836. Smedjan hade 2 härdar och 1 hammare. Tillverkningen uppgick 1841-50 till 23 skeppund stångjärn, 16 skeppund spik och 5 skeppund annan manufaktur. Största delen av produktionen såldes till Göteborg och Norge.
Koppoms bruk övertogs 1884 av Fredrik Canell. Genom honom började nu en betydande tillverkning av spadar i en manufaktursmedja, vilken först 1913blivit nedlagd.
Under 1900-talet gick järnindustrien hastigt tillbaka. I dess ställe kom massatillverkning. År 1880 anlades i Koppomsforsen en slipmassefabrik och 1891 ett pappersbruk, det första i Värmland. År 1904 tillkom en sulfitfabrik. Aktiemajoriteten i bruket såldes 1916 till ett Göteborgsbolag. Det hade nu sin blomstringstid byggande på sulfitverk, slipmasseverk, pappersbruk med tre större maskiner, såg och kvarn, skogsegendomar både i Sverige och Norge och ett väl skött jordbruk.
I början av 1930-talet måste produktionen inskränkas. Exporten på Kina och Manchuriet undanträngdes då av den japanska pappersindustrien. År 1933 nedlades sulfiten. Produktionsminskningen medförde vid 1930-talets mitt stor arbetslöshet.

Mot slutet av 1930-talet steg produktionen åter och arbetsstyrkan kunde ökas. Och för att bruket skulle bli mera konkurrenskraftigt, genomgick det under senare delen av 1950-talet och början av 1960-talet en kraftig ombyggnad, vilket medförde en rationalisering av driften.

Under våren 1964 uppstod emellertid en svår kris, som resulterade i att bolaget begärde sig i konkurs. Efter omfattande förhandlingar har dock bruket inköpts av Rottneros bruk, och driften, som några veckor varit nedlagd, har åter satts igång. Arbetsstyrkan har likväl nedsatts till cirka 100 man.
Då Åmotfors ända till 1928 var Koppoms närmaste järnvägsstation, måste produkterna fraktas den cirka två mil långa vägen med hästskjuts. Socknens hästägande bönder fingo därigenom en betydande extra inkomst genom att frakta papper till Åmot och med returfrakt av stenkol, koks och styckegods.
Efter tillkomsten av Dal-Västra Värmlands järnväg har emellertid transporten av produkterna övertagits av denna. Sista året före tillkomsten av järnvägen skedde transporten på lastbilar.

Koppom – eller Koppomsfors, som det oftast benämnes i sockenstämmoprotokollen från 1800-talet – har varit av mycket stor betydelse för Järnskog. I början av 1930-talet voro ungefär 200 arbetare anställda där.
Även i Skönnerudsforsen fanns under förra hälften av 1800-talet kvarn och såg samt ett järnbruk. År 1825 inköptes Skönnerudsforsen ”med kvarn, såg, och utmål” av D. Bergman. Adolfsfors, som sökte hävda sig vara ägare och ha köpt forsen år 1744, öppnade process, men genom dom den 20 oktober 1834 fastställdes köpet av häradsrätten, varigenom Bergman blev ägare. Han sålde sedan bruket till C. A. Oterdahl, som i sin tur överlät det till G. Kennedy. Bruket förvärvades sedan 1840 av D. Wennerström, som samma år sålde det till A. Groth. År 1870 inköptes det av Järnskogs jordägare genom A. Groth. Numera äges Skönnerudsforsen med dess anläggningar av Järnskogs kommun, som nu besitter såg, kvarn, kraftstation och frörenseri.
Kraftstationen är f. n. under ombyggnad. Jordägarna i Skönnerud och Fjuserud hade vid försäljningen betingat sig fri malnings- och sågningsrätt, vilken förmån de fortfarande äga.

Inom Järnskog finnas två snickerifabriker, av vilka den ena sysselsätter endast 3 arbetare, den andra 11 personer, tre sågverk, där arbetet är säsongbetonat, två smedjor, en i Skönnerud och en i Beted, samt tre bilreparationsverkstäder.
I Beted märkes en syfabrik med cirka 15 anställda, som ha sysselsättning året runt. Tillverkningen består av sovsäckar, vadmalsbyxor och storvästar.
Hemslöjd, som tidigare hade en framskjuten ställning här och stod på en hög nivå, utövas numera endast till husbehov.
Lantbrukarnas produkter avyttras mestadels inom socknen, utom mjölken, som befordras till mejeri i Årjäng, varjämte slaktdjuren omhändertas av slakteriföreningen. Inköpen för jordbruket förmedlas genom centralföreningen.
Socknen är väl försedd med handelsbutiker. Vid mitten av 1800-talet fanns endast en butik, nämligen vid Koppom, företrädesvis avsedd för brukets folk.
Ett sockenstämmoprotokoll från 1847 upplyser, att bruksförvaltaren Bergqvist sökt tillstånd att vid Skönnerud idka handel. En enhällig sockenstämma ansåg dock, att detta ej skulle bli till någon nytta för socknen, ”helst man härifrån icke hade mer än 3 mil till Arvika köping, dit man i alla fall vore nödsakad att göra en eller annan resa under året och då lätt kunde förse sig med erforderliga förnödenheter i den vägen”. Brukspatron Juel på Koppom anmärkte, att handel är tillåten vid bruken: Adolfsfors låg på 1 1/4 mils avstånd och Koppom endast 1.000 alnar från Skönnerud.

Genom tåg- och bussförbindelser, taxi och otaliga privatbilar har befolkningen numera lätt att komma till Arvika eller Årjäng, därest den önskar större urval vid sina inköp.

Av tidningar har Nya Wermlands-Tidningen den största spridningen, därnäst kommer Arvika Tidning och Värmlands Folkblad.
Järnskogs kyrka har ett dominerande, centralt läge på den s. k. Betedsmon. Den äldsta kyrkobyggnaden, som var av trä, var belägen på hemmanet Stommen, ungefär en kilometer väster om den nuvarande. Den hade troligen blivit byggd samtidigt med Skillingmarks äldsta kyrka någon gång under 1300-talet. Vid slutet av 1600-talet befanns den för liten och mycket bristfällig, varför församlingen beslöt att bygga en ny. När fråga blev om platsen för den nya kyrkan, tvistades länge. Några ville ha den på den gamla platsen, andra en halvmil längre åt väster, andra åter på Betedsmon. Enligt Fernows Archivum Vermelandicum avgjordes tvisten genom lottkastning, vilket även gällde materialet. Karl XI bestämde i oktober 1693, att kyrkan skulle byggas av sten och på den plats, ”nemligen Bethes moen, som dertill är utsedd, dit redan en hop matrialier äro förde”. Den första söndagen i advent 1699 blev den invigd.

Den nya kyrkan hade intet torn, ja, inte ens en sakristia. Det var en prestation av församlingen, som år 1700 endast omfattade 800 personer, att åstadkomma det mäktiga stentemplet. Murningen av tornet påbörjades I707 men kom att uppskjutas flera gånger. Man hade också uppoffringar för att skaffa en kyrkklocka förutom den, som fanns. Tornmuren blev färdig 1729. Men ej förrän 1855 framträdde tornet i sitt nuvarande fullbordade skick. Med sakristian gick det fortare. Beslutet fattades 1834, och i augusti följande år var den färdig.

Kyrkan har under tidernas lopp undergått flera restaureringar, den sista år 1949. Den har tre klockor, den äldsta gjuten i Lübeck år 1557, den andra i Karlstad 1724 och den tredje i Stockholm 1929. Altartavlan är rikligt försedd med sniderier, likaså predikstolen, som har skulpturer, föreställande Kristus och de fyra evangelisterna. Den är ett verk av Isak Schullström från 1846. Han anses också ha förfärdigat en liten ljuskrona av trä. En större sådan, också av trä, tillkom på 1700-talet. Kyrkliga arbetsföreningen har i vår tid bekostat en ny klocka och textil utstyrsel. Den första orgeln kom 1896. Den harsenare ombyggts och utvidgats.
Vid sidan av kyrkan bedrives religiös verksamhet av Svenska missionsförbundet, baptistsamfundet och pingströrelsen. Järnskogs missionsförsamling bildades 1872 med stadgar avfattade av komminister Juhlin. Den stod i gott förhållande till statskyrkan, och föreningen fick ofta använda sockenstugan och skolhusen som samlingslokal. Endast ett 30-tal medlemmar hade den vid sin begynnelse inom Järnskogs socken.

Större väckelser har församlingen fått uppleva, den sista mera betydande år 1932. Medlemstalet har under åren växlat. F. n. äro 317 medlemmar anslutna.
Därtill kommer ungdomsföreningen med 100 och juniorföreningen med 63 medlemmar. Söndagsskola har bedrivits sedan 1871, och i 8 söndagsskolor deltaga 166 barn. Ungdomsföreningen bildades 1904, och juniorarbete upptogs 1918. Bibelskola inrättades 1920, i vilken 240 elever under årens lopp deltagit. Församlingen har en livaktig kör. Även musikförening finns. Missionsförsamlingen äger 8 fastigheter. År 1877 fick den sitt första missionshus, i Beted. Numera finnas ytterligare fyra samlingslokaler.

År 1929 bildades i Köla en pingstförsamling med ett tiotal medlemmar. Den har haft verksamhet även i Järnskog och Skillingmark. Numera kallar den sig Filadelfiaförsamlingen Koppom och har 74 medlemmar. Den bedriver verksamhet på 5 platser och äger kapell i Koppom, Elgestad och Hångstad. Den bedriver även söndagsskola.
Baptistförsamlingen i Koppom bildades den 24 september 1887 och hade vid sin början 11 medlemmar. Medlemsantalet ökades under 1890-talet, och önskan uppstod om eget kapell. Denna önskan uppfylldes år 1905. Församlingen bedriver f. n. ingen ungdomsverksamhet. Numera är medlemsantalet.endast 11, som troget samlas till möten, då tillresande predikanter eller evangelister besöka församlingen.
Skolans utveckling är av intresse. En skolfond hade bildats redan 1769 genom upptagande av kollekter vid högmässan tre gånger om året. Före 1815 var en läsemästare anställd, vilket framgår av sockenstämmoprotokollet den 4 maj nämnda år, där det heter: ”läsemästaren Olof Nilsson i Fjäll som ännu fortfar med fattige barns undervisning och därvid använder en berömlig flit, beviljades ur scholefondskassan 5 rdr rgs”. Den 8 juni 1834 fattades beslut om inrättande av en flyttande skola enligt växelundervisningsmetoden. En skolkommitte utsågs, lön för läraren bestämdes liksom tid och ordning för undervisningen. Man hade också vidtalat en lärare, men denne hade sedan avsagt sig. Då man ej fann någon annan, beslöts, att ledamöterna själva eller genom andra skulle bestrida barnens första undervisning. Den 3 januari 1836 hade man emellertid fått en lärare, och nu beslöts, att skolan skulle börja den 15 januari. På grund av att ”stafnings- och läsningstabellerna” icke kommit från bokbindaren, kunde skolan ej börja på den utsatta tiden. Men anstalter skulle vidtagas, för att den skulle kunna börja så snart som möjligt. Till lärare antogs skolläraren Johan Gustaf Andersson från Hammarön, och kontrakt upprättades och underskrevs. Lönen bestämdes till en fjärdedels tunna råg, en fjärdedels tunna korn, en halv tunna havre av varje hemman och 4 tunnor av fattigmagasinet; tillsammans 5 tunnor råg, 5 tunnor korn och 14 tunnor havre.

Efter folkskolestadgans tillkomst kom en ny skolordning till stånd med sex skolrotar och två lärare. år 1862 inrättades tre småskolor med var sin lärare.
År 1863 beslöts, att varje skolrote skulle bygga sitt skolhus. Dessa skulle vara färdiga inom två år. Sedan fortgick organisationen mot fasta skolor, som funnos i alla rotarna i slutet av år 1912, då tillika fortsättningsskolor voro inrättade i samtliga rotar. Från och med läsåret 1962-63 tillämpas grundskoleprincipen.
Socialvården är välordnad. Församlingen äger ett modernt vårdhem, som togs i bruk år 1955 och har plats för 38 personer. Dessutom finnas 2 pensionärshem med inalles 8 lägenheter.

År 1870 hade beslut fattats om inrättande av ”fattigvård” och i Skönnerud hade en fastighet inköpts för ändamålet. I oktober 1872 kunde ett tjugotal fattiga intagas till nödtorftig försörjning. Tidigare hade man sökt lösa dessa frågor genom understöd från enskilda och genom utdelning av säd ur fattigmagasinet. Åt yngre och arbetsföra fattiga sökte man skaffa arbete ute i socknen samt som stöd åt kvinnornas hemarbete utdelning av ull och lin. Påstötning från myndigheterna att inrätta s. k. fattigstugor hade man avböjt.
Vid den påbjudna kommunsammanslagningen förenades Skillingmark med Järnskog nyligen till en storkommun, benämnd Järnskogs kommun.
Den äldsta sammanslutningen inom församlingen var en nykterhetsförening, som bildades 1843 av vice komministern And. Melen. F. n. finns en M. H.F.-förening, som har en livlig verksamhet. Nykterhetstillståndet är mycket gott, och missbruk av alkohol förekommer knappast.
Redan 1858 bildades en sångförening. Som belöning för att den ledde kyrkosången upplätos de två främsta bänkarna på läktaren på både manfolks- och kvinnosidan åt densamma. Numera finns en mycket livaktig hembygdskör.
En skarpskytteförening existerar sedan slutet av 1860-talet. Den har f. n. över 70 medlemmar. Vidare finnas idrottsförening, två travklubbar, hembygdsförening med hembygdsgård, kvinnogille och en avdelning av centerpartiets kvinnoförbund. ABF bedriver föreläsnings- och studieverksamhet.
Järnskogs arbetarkommun har 200 medlemmar. En fackförening, ansluten till Svenska pappersindustriarbetarförbundet, bildades 1915. Ett Folkets hus finnes, byggt 1923, och äges av Koppoms Folkets hus-förening.
Bankrörelse bedrives inom socknen av Värmlandsbanken, Karlstads Sparbank och Jordbrukskassan.
I Skönnerud finns läkarmottagning och bostad för provinsialläkare samt distriktssköterska jämte apotek. I Koppom är folktandvårdsklinik anordnad. Även veterinär finns i Skönnerud.

Järnskogs landsfiskalsdistrikt har sin huvudort i Skönnerud. Kommunen tillhör Nordmarks härads norra polisdistrikt med polisstation i Skönnerud.

Även inom Järnskog gör sig flykten från landsbygden gällande, och folknumerären minskas för varje år. Då fråga är om nedläggande av trafiken på D. V. V. J., är ett av de främsta önskemålen bättre vägar samt åtgärder för att hejda flykten till städer och tätorter och att finna metoder att göra odlarens gärning mera lönsam och tillfredsställande. geometrisk jordebokskarta från år 1643. Tomten är bebyggd. Med äldsta skriftliga belägg från 1542.

.

 

RIKSANTIKVARIEÄMBETETS


Bildgallerier från Järnskog församling

Visa fler bildgallerier från Järnskog församling ›


Bilder och dokument från Järnskog församling

Visa fler bilder & dokument ›


Hembygdsföreningar

Visa fler hembygdsföreningar ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Kermith Myrvold