Kårebyn, Kraktorpet, Bolstadmyran

Kategori: Torp

Koordinater: 58.571693, 12.523602

Information om Kårebyn, Kraktorpet, Bolstadmyran

Nr 10 Kraktorpet eller Bolstadmyran.
Eva Andersdotter föddes 1827 i Kraktorpet på Kårebyns hemman. Platsen låg mycket vackert på en bergshöjd med utsikt över slätten. Hennes far kom hit omkr. 1815. Eva fick alltid gå under namnet ”Knas Eva”, varför det kan man fråga. Nu finns det ett litet gärde som heter Knaselycka alldeles bredvid Trädgårdstorpet, om det kan ha något samband? Torpet som Eva bodde på heter Kraktorpet.
Eva hade tre syskon. De två äldsta bröderna har jag inte funnit. Man kan förmoda att de åkte över till Amerika. Som ung fick Eva tjäna piga. Första platsen var hos Lars Larsson, Lillebyn. Han hjälpte Eva senare i en rättegång, som hon fick uppleva. Den sista platsen var i Torp. Där bar det sig inte bättre än att Eva blev med barn. Föräldrarna hade gått bort, så Eva stod ensam. Ett tag bodde hon på Qvantenburg med sin dotter Ingrid. Senare var hon på en ölstuga vid Hålevik. Men Eva var ju tvungen att tjäna ihop sitt levebröd. Vid Hålevik var det fest med dans och annat håll igång på lördagsvällarna. En lanthandel och ett stort spannmåls-magasin fanns på denna plats. Stora utskeppningar till båtar fanns även. Man får anta att Eva hade roligt där på Hålevik. Det finns ju inga kort från den tiden. Eva flyttade hem till Kraktorpet. Där öppnade hon en egen ölstuga. Hon bodde nu ensam med sin dotter, för fadern till Ingrid ville inte gifta sig med Eva. Han hade även en flicka med Evas syster på stället bredvid. Fattigvården var ju inte utbyggd på den tiden, så några pengar den vägen var nog inte att räkna med, kanhända lite vedbrand. Eva hade en liten trädgård utanför sitt hus. Där odlade hon grönsaker och blommor, vilka hon saluförde till lite bättre situerade. Eva utförde en del hantverk, bl. a. målade hon tavlor, brickor och andra träsaker. Hon drog sig fram med detta samtidigt med serveringen. Det kom nog rätt många hästskjutsar med spannmål till hamnarna vid Hålevik och Vadholmen.
Nu blev ju serveringen hennes olycka. Detta hände 1871 då Ingrid var 16 år. Det var en man från Bodane som de kallade ”Trädgårds-Kalle.” Hans rätta namn var Carl Josefsson. Han var en mycket illa sedd man, som mest var full och opålitlig. Han ödelade Evas liv. Carl gick en kväll till Evas stuga och ville dricka ett glas öl. Samtidigt gjorde Carl en del närmande på Evas dotter, vilket Eva uppfattade som att Carl skulle våldföra sig på Ingrid. Då tog det eld i Eva, hon fick tag i en hacka slog den i huvudet på Carl, så han segnade ner och såg ut som han skulle ha dött. På kvällen tog Eva och Ingrid och släpade ner Carl till en brunn, som låg nere vid vägen och släppte ner Carl i den för att undanröja vad som hänt. Carl dog. Det uppdagades strax efter och Eva blev misstänkt. Nu blev det rättegång i Österbyn och Eva blev dömd till 1-2 månaders fängelse, eller tukthus som det kallades på den tiden.

Var Eva satt av straffet står inte i några papper. Nu blev Ingrid ensam. Hon var endast 16 år. Vad gör man då? En närboende präst tog hand om henne, men hon vantrivdes hos prästen och hon rymde ifrån honom. En källa säger att hon var hos prosten Lizell i Bolstad prästgård.
Vart Ingrid rymde, dröjde länge innan man fick veta. Hon tog sej troligen till Amerika för att senare komma tillbaka till Norge, där slutar alla spår. Socknens förtroendevalda blev nöjda med att Eva slagit ihjäl Carl. Han var en farlig man för dessa. En del av sockenborna skrev en nådeansökan för Eva, att hon handlat i självförsvar. Detta hjälpte säkert till att Eva fick ett mycket kortare straff. Enligt en del källor fick hon nåd redan efter 1 månad.
Från några gamla personer har hörts berättas, att när Eva var frigiven gick hon till kyrkan och ville få nattvarden. Då gick prosten förbi henne med sakramenten. Den handlingen diskuterades mycket i socknen. Om detta var sant var det ett hårt slag för Eva. Var det rätt, att hon skulle vara en synderska och icke värdig nattvarden. Idag låter detta fruktansvärt, men det var 130 år sedan och tiden förändras. Eva sörjde sin dotter. Ovissheten om hennes öde gjorde, att Eva blev rastlös och orolig. Hon sökte tröst hos familjer hon hade förtroende för. Pastor A Lunderqvist boende på Bergs prästgård strax intill, besökte Eva. Lunderqvist blev sedermera prost i Frändefors, och Eva besökte honom även där. En gång fick Eva glädjas. Hon gifte sig 1878 med en målare från S Åker. Men glädjen varade inte länge. Hennes man Karl Johan Jonasson dog redan efter 1 ½ år. En gammal man, Lars Eriksson i Nygården, flyttade till henne. De levde tillsammans i några år. Han dog 1913. Sista året bodde Eva hos släktingar. Eva fick hjälp av socknen med mjöl och lite andra förnödenheter, även pengar enl. protokoll. Huset fick hon också hjälp med att laga provisoriskt, då det var i dåligt skick. Ena gaveln hade ramlat ner. När Eva dött 1917, sålde socknen stugan för 56.87. Det räckte nästan till begravningen, som kostade 60:- När stugan revs, och alla filtar och bolstrar igenomplockats, hittades 230:- undanstoppade, mycket pengar på den tiden. Det berättas i ett sockenprotokoll, att när dessa pengar hittades beslutades, att Evas kläder inte skulle säljas, vilket var brukligt förr, utan kläderna eldades upp. Pengarna som hittades gick till andra fattiga i socknen. När man läst om detta öde, som Eva fick uppleva, vill man inte kalla henne ”Knas Eva”. Man känner mycket medlidande med henne. Hon var mycket fattig och fick ett tragiskt liv.


Bilder och dokument från Kårebyn, Kraktorpet, Bolstadmyran

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Karin Nilsson