Allmänt om Jättene By, historier, händelser mm.

Kategori: By

Koordinater: 58.209310, 13.554123

Information om Allmänt om Jättene By, historier, händelser mm.

Samtal med Olle Hermansson i Jättene den 28 januari 2010.

Olle säger sig ej veta var Nabbasten ligger någonstans eller har hört talas om denna.

Vem Sackes-Gustav var har Olle inget minne av, men har hört talas om Sackes-Anna.

Sackes-gustav, Darius och K-G Johansson omnämns i FB, i sambans med laga skiftet av Korvagården 1842-1847.
Sackes-Gustav bodde då i Hoggården tillsammans med två syskon varav den ena var Sackes-Anna.
Darius bodde där efter Sackes-Gustav.

K-G Johansson är Agne Johanssons fader som kom flyttandes till Hoggården från Bjurum. Darius flyttade då till Rumpegården.

Beträffande sandtaget och Jacopa-stuga så känner Olle ej till något om dessa.

Jacopa-stuga skulle ligga intill Jättes-stuga.

Spekulationer är att Jacop kan ha bott i Byrons stuga efter det änkan Byron som hyrts in hos Anders Ström (för en riksdaler i månaden) boende i Lilla Övergården i Jättene enligt protokoll från kommunalstämman i Friggeråker, och senare fick flytta in i fattigstugan i Friggeråker eller i Jättene.

Inget har hittills gått att få fram om byggnaderna som Byrons bodde i.

Ytterligare ett bostadshus fanns intill Byrons närmare bäcken enligt gammal karta. Kan det vara detta hus som benämns Jacopa?

Olle känner inget till om denne Anders Ström har släktskap med Alfred eller August Ström. Kan han vara Alfred Ströms fader?

Olle som är född 1922 flyttade alltså till Rumpegården 1927 som fyraåring eller möjligen fem år.

Det fanns ett knektaboställe med en knekt som troligen bekostades av Bossgården. Wallgren?

En sann historia berättade Olle; att en annan boende i byn kallades för ”Surken”. Denne ”Surken” blev osams med knekten och yttrade att det kostar bara en shilling att slå ihjäl en knekt!
Knekten kontrade då med att säga: Att slå ihjäl en surk det kostar ingenting!

Denna knektastuga låg vid eller intill Järvadreven och huset bestod endast av ett rum.
I mitten fanns spisen som värmde upp hela huset samt bakugn för att kunna baka bröd.
Intill spisen uppe vid taket eller i varje fall en bit upp fanns sängmöjligheter.Troligt var att det var avsett för barnen i första hand för att hålla värmen vid sträng kyla.

Detta hus minns Olle då han flyttade hit, men kan inte minnas då det revs eller de andra husen som låg på rad intill Järvadreven.

Skrivet av Stig Svensson, Jättene

Olle berättar 2009-11-02

Olle berättade att han inte kommer ihåg någon bebyggelse vid Järvadreven eller utmed kanalen då han flyttade hit 1927?
Någon fattigstuga vet han inget om.

Beträffande Alfred Ströms så låg den stugan intill nuvarande Konsulic. I köket hade de kakel över spisen med en rand av annat motiv. Likadant var det hos August och Lina. Detta hade utförts av Karl Ström som var murare och bodde uppe i Fälia.

Anna Ström var troligen syster till denne Karl Ström.

Det andra huset på Anna Ströms tomt beboddes av Ida som hade en dotter som hette Gerda och som var predikant och missionär. Ida kom flyttandes från Friggeråker.

Emma och Tilda bodde i huset som senare köptes av Anders (Smesken). Emma bodde i köket och Tilda i rummet, då de aldrig var riktigt sams.

Olle uppger att det var 1939 som kapellet flyttades ned till sin nuvarande plats. Kapellet gick under benämningen Betel.

Eventuellt var brodern Åke med och åkte inne i kapellet tillsammans med Everfalk.

Då Kapellet fördes förbi Dariusa så hände någonting. Huset tog i hörnet på ladugårdsbyggnaden/skjulet av någon anledning.

Olle kommer ihåg Werner Nilssons och att de var många barn. Stället låg i hörnet Missunt, intill gränser till Bläsekull. Ruiner efter en källare fanns mitt i hörnet på Bläsekulls mark.
I den fördjupning som uppstod efter det att källaren rasat ihop så fylldes den med matrester och dylikt av Gustav i Bläsekull.
Gustav hämtade tunnor med matavfall från sjukhuset eller sanatoriet och dessa innehöll en hel del annat än mat.
Det fanns bestick och sådant som dumpades i den inrasade källaren vid Missunt.
Gustav grävde med händerna igenom tunnornas innehåll för att inte grisarna skulle få i sig något vasst då de utfodrades med innehållet. Detta skedde så sent som i början av 50-talet.

Nilssons far flyttade senare upp till berget och Olle tror att det var till stället som senare ägdes av Hjalmar Karlsson (Lillemannens).

Olle och Iris berättar 2009-11-10.

Runes fader Natanaels föräldrar hette Karl och Manda och bodde på gården vid Nålsögat.
De hade sönerna Natanael, Linus, Gustav och Manfred samt en dotter. Vid föräldrarnas död så ärvde Natanael Övergården, Linus Jutagården och Gustav Drygstorp. Manfred var vid den tiden i Amerika och blev utan gård.

Skrivet av Stig Svensson, Jättene

Kapellsflytten

Kapellet i Jättene låg ifrån början i hörnet av Lunnavats boställe.
Hur och när Kapellet kommit till är okänt, men en av de drivande krafterna var Axel i Lunnavat och det är väl kanske därför som det blivit liggande på Lunnavats mark. Byggmästare/snickare var vid bygget snickare Olsson från Sätuna.

Lunnavadets boställe är dubbelt så stort som de övriga beroende på att Ströms vid skiftningen avstod sin del, som då köptes/tillskiftades Lunnavadet. de två andra delarna skiftades till Erik Anderssons och Abrahamsson i Övergården. Tiden var 1911 och klart år 1913.

!939 så skulle kapellet flyttas till sin nuvarande plats på Rumpegården.
Kapellet som då bestod av den mindre delen (barack-liknande) pallades upp och skulle dras av en traktor från Åkatorp. (Den enda traktor som fanns i närheten).
Traktorn klarade ej av att dra kapellet varför Hans skoog från Bjurum anlitades med en lastbil.
Denna lastbil klarade av att dra kapellet, men krockade med ladugårdsväggen till Dariusa. Någon större skada uppstod ej, men Sigurd Lindqvist var nära att klämmas emellan….

Då färden startade så öppnade Nils Everfalk dörren och hoppade in i huset. Ingen märkte detta utan nils fick åka med hela vägen ner till Rumpegården…nils är således den ende som har åkt inne i kapellet under flytten.

Källa och skrivet av: Stig Svensson, Jättene
Inskrivet av :Cecilia blomberg, Jättene

Mjölkakörningen

Under 50-talet så körde Bergviken mjölklinjen i Jättene. Linjen omfattade Backgårdarna, där mjölken sommartid hämtades uppe vid hyttorna. Därefter genom Jättene by upp mot Tunhem där vändpunkten var uppfartsvägen till Skräddaregården. Nästa del var upp till Övergården, där Thorins/Svenssons var vändpunkt.

Alltid på lördagar så åkte Smeskes-Anders till staden med sin lilla bruna unika. Anders som var ekonomisk/snål liftade vid flera tillfällen med mjölkskjutsen.
En lördag under vinterhalvåret så stod Anders och väntade på mjölkskjutsen som den dagen kördes av Olle Bergviken. Ekipaget bestod av grålle med hytt och tillkopplad kärra.

Anders kröp in i hytten och ställde sig på högersidan eftersom Olle skulle hoppa ur och i och lasta flaskorna vid varje mjölkbord.
Då allt var lastat och klart så ställdes färden mot mejeriet i Falköping. På Skaravägen vid Holmagården så skulle Anders ändra ställning varvid han ställde sig på höger styrbromspedal.
Detta medförde att traktorn i full fart rände rakt in i snövallen åt högersidan. Kärran vek sig och de flesta av mjölkflaskorna hamnade på vägbanan.

Då Olle och Anders konstaterat vad som inträffat så vänder sig Anders till Olle och säger: ”HUR SKAM KÖR DU EGENTLIGEN?”
Olle svarade då: ”Det var ditt fel , det var ju du som ställde dig på styrbromsen”!
”SKAM HELLER (Sade Anders) DET ÄR FÖR HELLSIKKE DU SOM STURAR”.

Båda hjälptes åt med att plocka upp flaskorna på flaket så att vägbanan blev fri för trafik och fortsatte därefter till mejeriet.
Hur många liter mjölk som fanns kvar för leverans till mejeriet har ej framkommit.

Om Anders efter denna incident fick åka med i traktorn finns ingen uppgift om.

Då Anders inte åkte med mjölkskjutsen så åkte han med Skarabussen och gick då på vid Skattegården.
Vid ett tillfälle så ska Anders ha hoppat upp och satt sig på den lilla låda som fanns bak på bussens utsida och på så vis undvikit att betala för skjutsen.

Skrivet av: Stig Svensson, Jättene

Jättenerackartyg

Rackartyg nr 1

Smeskes-Anders hade sin trovärdighet hos Anna-Lisa och Rune. Han försvarade dem vad som sades om dem.

På hemgång hade Anders varit i staden och köpt ett par nya skor. På hemvägen besökte han Lisa och Rune. Anders satt vid köksbordet och berättade om sina nya skor som han hade på pakethållaren på cykeln utanför.

Lisa passade på medan Rune underhöll Anders där inne och gick ut och tog skopaketet och gick til ladugården och bytte där ut Anders nyinköpta skor mot ett par skitiga och gödsliga skor och slog in paketen igen.

Väl inkommen förmådde hon Anders att gå ut och hämta skopaketet för att visa sina nya skor.

Anders öppnar paketet och får till sin förvåning se de gödsliga skorna.. Vad Anders sade förmäler inte historien, men Lisa fick tala om sitt tilltag och så var allt bra igen.

Källa: Stig Svensson, Jättene

Jättenerackartyg nr 2

Sven Karlsson (Cartwright) höll på att harva på Ströms skifte.

Olle och Rune gick över för att samtala med Sven och medan en av dem uppehöll Sven sittande i hytten så gick den andre runt och inspekterade traktorn och harven.

Vid lämpligt tillfälle så passade den andre på att spänna ned harven i dess djupaste läge utan att Sven märkte det.

Cartwrightarna var kända för att plöja och harva mycket grunt.

Efter samtalet så lämnade Rune och Olle platsen.

Då Sven skulle köra igen så fick han motorstopp ett par gånger och fick därför växla ned innan traktorn orkade.

Efter ett tag så sågs Sven lämna traktorn och gå mot Backgården och kom tillbaks bärande på en hink och fyllde på traktorns kylare. Traktorn hade av allt att dömma börjat att koka…

Då Sven kom på anledningen till djupharvningen är inte känt.

Källa: Stig Svensson, Jättene

Jättenerackartyg nr 3

Damerna nere i byn gick till varandra på så kallde kafferep.

Aktuell gång så var de hos Ann-Gret i Jäppagården.

Det var bl.a. Majlis i Bossgårn, Hillis i Hedegårn och Anna-Lisa i Rumpegården.

Ann-Gret talade om att de skulle få så gott kaffe för hon hade tömt ut sumpen samt diskat kaffepannan väl.

Då Ann-Gret var upptagen och inte såg så passade någon av damerna på och tog en papperstuss och stoppade den i pannans pip så det blev stopp.

Då Ann-Gret senare skulle hälla upp kaffet så kom det inget ur pipen trots att pannan var så rengjord och diskad.

Ett gott skratt förlängde det kafferepet!

Källa: Stig Svensson, Jättene

Jättenerackartyg nr 4

Smeskes-Anders var hos Rune och Lisa och berättade då att Bergsgårds hade köpt en självbindare.

Rune förundrade sig över detta och sade att: ”Då måste de väl ha lånat pengar av ”Makris”.

Hjalmar Karlsson gick under namnen Lillemannen men även ”Makris”.

Bergsgårds var inte ovän med ”Makris”, men drog heller inte jämt, därför att Bergsgårds ansåg sig lite förmer än ”Makrisa.”

Och ”Makris” skulle nog vara den siste som de skulle låna pengar av.

Detta kände Rune väl till då han fällde uttalandet och var medveten om att Anders skulle föra det vidare….

Då Anders nästa gång gick upp till Bergsgården så talade han om vad Rune hade sagt.

Vid ett symöte i Backgården så gick damerna Järvadreven ned till byn.

Astrid på berget tog då Anna-Lisa avsides och skällde ut henne och frågade vad hon hade för man egentligen som trodde att de inte hade råd till att själva betala självbindaren utan låna pengar av ”Makris”.

Källa: Stig Svensson, Jättene

Jättenerackartyg nr 5

Luffaren i Jättene

Början till luffarhistorien började med att några hade hittat en vinflaska i staden som ingen ville dricka ur.

Flaskan lades utanför stenmuren till Smeskes-Anders tomt intill porten och samtidigt så lades gräset ned så att det skulle se ut som någon hade legat där.

Det var vid slåttertid och mitten av 50-talet.

Anders uppmärksammade vinflaskan och tog om hand om den och drack ur den. ”Den smakade jäkla gott” enligt Anders.

Sedan pratade Anders med grannarna om denna flaska och vem som kunde ha glömt den kvar? Han måste nog ha varit full trodde Anders.

Anders talade med Linnar i Bläsekull och frågade om han hade sett någon o.s.v.?

Linnar hade då sagt att han dagarna innan sett en luffare som åkte på en cykel.

Linnar som hade många cyklar gick och ställde/slängde vårdslöst en cykel intill stenmuren till Lunnavads gärde mitt för Bläsekull.

Då Anders nästa gång pratde om luffaren så uppgav Linnar att det låg en cykel intill Lunnavadsmuren och att det troligen var luffarens.

Dagarna gick och flera involverades om luffaren enär Anders gick runt i hela byn och talade om luffaren.

Vid nästa sammanträffande så hade Linnar sett och pratat med luffaren och det var hans cykel samt så hade luffaren gått och lagt sig i en ”häs” som Linnar hade bakom ladugården.

Luffaren var mycket argsint av sig så det var riskabelt att tilltala honom.

Anders vågade endast gå förbi på vägen vid Bläsekull. Vid något tillfälle i början så hade Anders varit intill cykeln som låg vid Lunnavadsmuren. Det satt ett paket på pakethållaren, men Anders vågade ej vidröra detta.

Everfalk var involverad i det hela och han och Linnar hade lagt ut stövlar och stoppat upp ett par blåbyxor som stack fram vid ”häsen” då man stod på logen och tittade bakåt.

Då Anders kom gående utanför på vägen så sa Linnar att han kunde komma med in på logen och se var luffaren låg. Men luffaren var arg så det var inte värt att gå närmare.

Då Anders och Linnar öppnade gluggen på baksidan av logen så fick Anders se stövlarna och blåbyxorna sticka fram.

Plötsligt började stövlarna och blåkläderna att röra på sig och samtidigt så hördes ett svärande och gormande därifrån.

Anders blev rädd och sade; ”Att det var hemskt vad han var arg! Det är nog bäst att vi går härifrån ifall han kommer”.

Anders gick hem och hade stora nyheter att föra vidare ned till byns invånare.

Vad Anders inte visste var att bakom ”häsen” låg Nils Everfalk och gormade och svor samt ryckte i blåbyxor och stövlar.

Everfalk kunde ej gå hem förrän Anders hade gått ned till byn för att inte avslöja att han kom från Bläsekull. Det dröjde dock inte så länge.

Allteftersom tiden gick så spred Anders ut historien allt vidare bland annat till stadens invånare och det började bli lite pinsamt för aktörerna.

Då beslutades att det hela måste ta slut varför det talades om för Anders att det hela var påhittat och skoj.

Men se de lyckades inte att övertyga Anders om detta. ”Jag har både sett och hört honom så försök inte lura mig”.

Det hela avslutades med att cykeln försvann och det blev höst och kallt och att luffaren inte kunde ligga ute på vintern.

Anders undrade så om luffaren skulle komma tillbaks nästa vår men det gjorde han ej.

Källa: Stig Svensson, Jättene

Inskrivet av Cecilia Blomberg, Jättene

Mopedfärden

Smeskes-Anders skaffade en moped av märket King. Han hade åtskilliga bekymmer med mopeden, b.la. att komma ihåg att öppna bensinkranen.

Mopeden fick trampas igång och Anders gick då först upp till Bläsekull där han satte sig på. Sedan utnyttjade han nedförslutet ned till Anna Ströms. Var det så att mopeden ej startade så var det till att leda den upp till Bläsekull igen och börja om. Detta kunde inträffa 10-15 gånger innan Anders gav upp.

Mopeden tog Anders in i förstugan för att ingen skulle röra den.

Linnar i Bläsekull hade en lättviktare 98 kubikare. Anders och Linnar företog utflykter tillsammans.

Vid ett tillfälle var de ute och åkte och Linnar körde först. Då Linnar passerade en järnvägsövergång så började signalerna att ljuda varför Linnar stannade då han kommit över. Detta på grund av att Anders ej skulle hinna över före tåget.

Anders observerade ej signalerna eller visste förmodligen ej vad det var för något och kör över mot rött ljus och ljudande signaler strax innan tåget susar förbi. Han har änglavakt då han är ett hårsmån från att bli påkörd.

Anders stannar intill Linnar där denne står förstummad efter att ha sett hela händelseförloppet och hur nära det egentligen var att Anders blivit påkörd.

Det första Anders säger är: ”VAD SKAM STANNAR DU HÄR FÖR?”

Linnar försöker förklara för Anders varför han stannat.

Anders säger då att: ”DÅ SKULLE DU VÄL FÖR SKAM HA STANNAT PÅ ANDRA SIDAN!”

Vem hade rätt?

Källa: Stig Svensson, Jättene

Galoscherna

Anders hade varit på kalas hos Gilbert och Sigrid i Backgården.

Då han gick hem så glömde han galoscherna.

Dagen efter så går han till Estera och talar om detta och ber dem ringa till Backgården och fråga efter galoscherna.

Anders bad Åke som var hemma att slå nummret till Backgården.

Åke som var en filur slog istället numret till Artur och Edla i Skattegården varefter han lämnade över luren till Anders.

Edla svarade och Anders sa: ”Tack för senast har du sett mina galoscher?”

Edla som inte varit med på kalaset och inget visste om några galoscher svarade att det måste vara fel och att det var Edla i Skattegården som han pratade med.

Anders säger då: ”Ditt dumma helsikes nöt har du slagit fel nummer?”

Detta uttalande var riktat mot Åke, men Anders höll fortfarande luren framför munnen varför det gick fram till Edla.

Därefter lade Anders på luren utan att säga något mera.

Källa: Stig Svensson, Jättene

Dikesvandringen

Det hade varit kalas hos Signe och Arne i Hoggårn (Jutagården).

På hemvägen över Gällshögen så hade Anders sällskap med Åke Hermansson och de gick jämsides. Det var mörkt och snö.

Åke drog sig närmare och närmare inpå Anders som i sin tur drog sig längre ut åt dikeskanten. Tillslut så hamnade Anders i diket.

Efter att ha börjat om på vägen så gjorde Åke likadant igen vid ett flertal tillfällen.

Anders sade då att: ”Det var jäkla konstigt, han gick ju som om han vore fuller och vägen inte räckte till men vi fick ju ingenting!”

Källa: Stig Svensson, Jättene 2010

”Jäppen och Åke”

Gustav i Jäppagården gick under namnet ”Jäppen”.

Gustav ville gärna ha sig en ”hutt” på lördgaskvällen, men Ellen gillade inte detta supande och Gustav fick inte köpa någon sprit.

Under en tid så kom Åke så gott som varje lördag bort till Gustav och hade då brännvin med sig som han bjöd Gustav på.

Både Gustav och Åke höll masken med att det var Åke som bjöd trots att det var Gustav som betalat men som Ellen inte visste om.

Gustav hade under veckan gått bort till Åke med pengar för att han skulle köpa ut brännvinet.

Till slut så tyckte Ellen att detta var genant, att Åke varje gång fick bjuda Gustav.

Ellen påpekade då detta att Gustav inte kunde dricka upp Åkes brännvin jämt utan att Gustav fick lov att bjuda tillbaks någon gång.

Därför fick Gustav tillåtelse att själv köpa ut brännvin för att bjuda igen till Åke.

På så vis kunde de bjuda var sin gång.

Källa: Olle Hermansson/ Stig Svensson, Jättene

”Järven och Surken”

Invid Järvadreven, mellan byn och bäcken låg ett antal stugor förr. Bland annat var det en fattigstuga tillhörande Friggeråker socken.

Ytterligare tre eller flera bostadshus låg där och där bodde; Järven, Surken, Otters och Lökars.

I Otters stuga bodde ett kavat fruntimmer som tog sig an bybarna och lärde dem att skriva och läsa.

Järven och Surken var vid ett tillfälle osams och då yttrade Surken: ”Att slå ihjäl en Järv kan väl inte vara så farligt och kan väl inte kosta så mycket!”

Järven svarar då.”Att slå ihjäl en Surk det kostar ingenting”.

Berättat av Olle Hermanson, Jättene

Källa: Stig Svensson



Bilder och dokument från Allmänt om Jättene By, historier, händelser mm.

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Cecilia Blomberg