Västergarn hamn

Kategori: Hamn

Koordinater: 57.437789, 18.142290

Information om Västergarn hamn

Här finns olika berättelser med anknytning till Hamnen;

– En berättelse om släkten Nyman – Handelsmän och sjöfarare från Västergarn finns att läsa på www.skeppare-nyman.se Texten är skriven av Bengt Nyman, Nybro

– Ur Gotlands Tidningar, april 1978, en artikel om Västergarns Hamn, se i Dokument nedan.

– Ur tidningen BADARBLADET 1935:

Gamla Västergarnsfiskarna berättade att när de var unga var fiskehamnsfrågan på tal.1907 tog fiskareföreningen upp det på ett sammanträde och planerna tog form. Förslag blev en hamn för en kostnad av 50 000 kr. Något hamnbygge blev det dock inte.

1911 var det på tal igen. Västergarn skulle bli en skyddshamn på västsidan.Kriget kom i vägen och först 1923 togs frågan upp på nytt. Frågan var då om skyddshamnen skulle ligga i Västergarn eller Gnisvärd. Dispyter uppstod mellan dessa och Gnisvärd gick segrande ur striden. Besvikelsen blev mycket stor i Västergarn men man gav sig inte. 10 år senare, 1933, beviljade Kungl. Maj:t anslag på 49 500 kr till fiskehamnsbygge och fiskarna fick själva erlägga 5500 kr plus förvärvande av marken.

På våren 1934 påbörjades byggandet, Efter ett år var bygget färdigt. Det blev den 7:e fiskehamnen på Gotland och den bästa av alla.

Vid Gotl. Fiskarförbundets Sommarting 27-28. juli 1935 invigdes hamnen.

Ur programmet kan nämnas: Lörd 27 juli uppträdde Delsbo-Stintan, dans till ”Stormvågen”. Entré: 50 öre.

Sönd. 28 juli. Precisions och hastighetstävling mellan fiskemotorbåtar, invigningstal av landshövding A.E. RODHE, musik av Kungl. Gotl. Infanterikårs musikkår, dans till ”Stormvågen”. Entré: 1 kr.

Henry Carlsson, Västergarns Hembygdsförening, skriver januari 2003 ”Historia om Västergarns fiskehamn och fiskeriförening”; västergarns fiskehamn invigdes den 27 och 28 juli 1935. Då flyttades samtliga bodar från Valbyte gamla fiskeläge till nya Hamnen. Nu startade en ny epok för våra fiskare, nya stora båtar anskaffades och man kunde angöra en riktig hamn och ligga vid kaj utan att tänka på båten vid dåligt väder. Den 6 december 1936 var en olycksdag för både Västergarn och Kovik då 2 fiskare från varje plats blev borta vid laxfiske. Den 15 januari 1939 diskuterades att bygga ett hus för saltning och konservering av fisk. Ärendet bordlades tillsvidare. Föreningen var även kulturbärare; det beslöts att ett lånebibliotek skulle startas och Lennart Klintbergs affär skulle sköta utlåningen till en kostnad av 10 öre per bok och vecka. Den 14/7 1940 beslöts vid extra sammanträde att ett kafé skulle byggas. 1942 var salteriet klart. Man föreslår att bekosta en hydroforanläggning i salteriet för kläckning av fiskyngel. Den 4 maj 1943 beslöts att ny väg skulle byggas till salteriet, detta är den väg som idag kallas för hamnvägen. Den 26/10 1947 beslöts att styrelsen fick i uppdrag att inköpa den mark som ligger söder om hamnen. Föreningen har nyttjanderätten, markägare är Arthur Söderdahl, Reinhold Myrgren, Albin Olsson och Karl-Herman Johansson. Den 11/2 1953 beslöts att hamnen var i behov av muddring, tillstånd skall då sökas. Den 1/2 1954 får styrelsen i uppdrag att avsluta bytesavtal om Mark med Västergarn Lanthamn Lauritze 2:1 och Lastageplatsen 1:1. 1956 beslöts att ny dansbana skulle byggas. Den 28/2 1959 får föreningen tillstånd att öppna upp och leda in ån genom hamnen. Därefter skapades även nya båtplatser bakom strandbodarna. Den 10/2 1968 lämnade en gammal trotjänare föreningen efter 38 år som sekreterare och blev därefter hedersmedlem, hans namn var Emil Nilsson. 1970 beslöts inreda små redskapsutrymmen i Salteriet för uthyrning till båtägare. 1976 beslöts antaga anbud från Grevebacks gräv på 21.000 kr för rensning av hamnbassängen. På 1990-talet bygger man en ny brygga på insidan av lanthamnskajen där det blev plats för flera småbåtar. Föreningens verksamhet har haft många strängar på sin lyra. Bland annat utplantering av fiskyngel vilket gjordes under många år. Under 1940 och 1950talen var Västergarn gotlands mest besökta festplats. Under den tid som strömmingsfisket var omfattande var det ett antal kvinnor som arbetade där med Karl Nyström som bas för salteriet. Vid midsommarfester under 40 och 50talen besökte alltid Visby Segelsällskap hamnen, det var flaggspel och många båtar sida vid sida. Idag är hamnen småbåtshamn och sommarviste, de flesta strandbodar är sålda till turister. Hamnen sköts mycket bra av Västergarns Fiskeriförening, det är snyggt och prydligt och hamnen besöks sommartid av många badande. När vi idag ser tillbaka hur det blev, nu med facit i hand kan man tänka att hamnen egentligen skulle ha byggts vid Valbyte. En av dem som faktiskt framförde detta 1933 var Hilmer Öberg som då var med och fiskade vid gamla Valbyte. Dessa uppgifter äro hämtade från Fiskeriföreningens protokollsböcker och från Badarbladet. Mina egna minnen finnes även,”

– I boken En gammal strand/Ett gammalt fiskeläge, 2004, Ingvar Ronström står följande om Västergarns fiskehamn; Där ett vattendrag rinner ut ligger en mycket skyddad hamn en pir går ut och det finns faktiskt tre bryggor. De flesta båtarna som ligger där är små plastbåtar. Det har sagts mig att detta fiskeläge (om det ska kallas fiskeläge) är ganska nytt. Taken är av varierande utseende. Det finns några bodar med faltak men även mycket plåttak. Det är visserligen välordnat och snyggt, men på de solaltaner och andra moderniteter kan man se att det är fritidsfolket som tagit över. Husen är i stort sett byggda i trä. Husen är stora för att vara fiskebodar.

– Henry Carlsson berättar om fisket i Västergarn före hamnbygget:

Båtarna var av typen gotlandssnipa två och tremänningar, som var grundgående för att kunna angöra en kust som saknade riktiga hamnförhållanden. Länningar var det enda skyddet och båten måste alltid dras upp på land. Båtarna drevs med åror och segel. Först fram på 1920-talet kom den första motorn. I början av 1930-talet kom tankarna på att bygga en ny hamn som till mångas glädje stod klar för invigning 27-28 juli 1935 i samband med Fiskeriförbundets sommarting. I samband med den nya hamnen flyttades bodarna till den nya platsen och Valbyte var snart ett minne blott. För omkring tio år sedan började hembygdsföreningen diskutera om att i någon mån rekonstruera Valbyte för att till kommande generationer kunna bevara detta andningshål mot havet, och för att av ortsbefolkningen kunna användas för fiske med mindre båtar. Ett gemensamt beslut togsd av Sanda Hembygdsförening och Västergarns Stiftelse för Hembygdsvård om upprustning av Valbyte. Man har iordningsställt länningar och satt upp lysarstång. Bandfast tun och och en gemensam bod som användes av alla har även i ordningsställts. Enligt gamla handlingar upptog 44 fiskare som var och en betalade 36öre var för skötslen av ”branden”. 16 strandbodar var på den tiden i bruk med tillhörande gistrum och länningar. Av detta förstår man hur viktigt fisket var för strandbefolkningen.

I Hamnen finns en kalklada som sägs vara från 1600-talet, byggd av samme Schröder som verkade i Västergarn och skänkte votivskeppet till kyrkan… Kalkstenen brändes i Hejde och transporterades till Västergarn, varifrån den skeppades ut.

Det som numera kallas Festplatsen, hade tidigare betydelse som upplagsplats för balkar, dvs ”Balkgården”, som togs ur den gotländska skogen och skeppades främst till England. Det fanns ju ingen egentlig lasthamn utan balkarna drogs ut i sjön med häst och sen med mindre båtar till de skepp som ankrade längre ut på djupt vatten.

Aktuellt, dvs 2012 från Hamnen; om föreningen Träibatn, www.traibatn.se/hamnen.html

Kulturföreningen ”Träibatn”Föreningen Traibatn startades 1977 och är en ideell sammanslutning med hemmahamn i Västergarn på Gotland.
Föreningens uppgift är att: verka för att de gamla gotländska en-, två- och tremänningsbåtarna bibehålls, brukas och nytillverkas.
Sprida kunskap om dessa träbåtar, hur de seglas och ros på traditionellt vis samt om deras ursprungliga användning inom fisket.
Samla och arkivera uppgifter om de gamla gotländska båttyperna.
Verka för en fortsatt god strand- och sjökultur.


Bilder och dokument från Västergarn hamn

Visa fler bilder & dokument ›


Platser i Västergarn hamn



Okategoriserat

Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Karin Persson