Börstil församling

Kategori: Församling

Koordinater: 60.243482, 18.348868

Information om Börstil församling

BÖRSTILS SOCKEN

Av Kyrkoherden FRIDLEW FRYLMARK

Börstils socken ligger i den nordöstra delen av Uppland, som i egentlig mening benämnes Roslagen. Slätten och havet möts i denna jordbruks och fiskarbygd, som enligt en teori skall ha fått sockennamnet Börstil av att vattenpassagen från Ålands hav till innersjöarna skars av genom ett ed vid kyrkan, där åsens höjdsträckning gick fram, och tvingade till att man bar bördorna över från farkost till farkost (Bårstil).
Börstil är också trakten kring städerna Östhammar och Öregrund, vilka fått sina områden avsöndrade från socknen. Tidigare omfattade socknen eller Börstils skeppslag även Gräsön m. fl. öar, och alltjämt hör till socknen bl. a. Stora och Lilla Roten på vägen över vattenvidderna till Understens fyr. Det har tvistats flitigt om äganderätten till och fiskerätten vid yttre öar och skär. I dessa gräl har Norrtälje stads invånare även deltagit, men de oklara gränserna och förhållandena har sedermera reglerats.
Börstils socken omfattar dels fastlandet norr om Hökhuvuds sockens östra del, varvid Olandsån i sin sista rätt breda vattenfåra utgör västgränsen mot Valö, varefter denna går över till åns vänstra sida ned till Kallrigafjärden, dels halvön mellan sistnämnda fjärd, Öregrundsgrepen, Gräsöfjärden och Granfjärden, dels slutligen en rad öar: Raggarön, Länsö, Slätö, Fälön, Alnö, Ersholmen, Björktögen m. fl. Man skiljer i Börstil på uppsocknen, som utgöres av fastlandet, samt Norrön och Söderön på den utskjutande halvön med tillhörande öar.
I det hela är Börstil en obetydligt kuperad slättmark, skogklädd längs kusten, på halvön utom nordost om Granfjärdens innersta del samt på öarna, medan däremot nejderna kring Olandsån och sjöarna Rönmaren och Assjön är skogfattiga. De dominerande trädslagen är tall, gran och björk.
Jordmånen i Börstil är mer eller mindre mullblandad sand och lera. På sina håll är dock jorden stenbunden, men den är också genomgående rätt kalkrik, varom bl. a. den talrika förekomsten av orkideer bär vittne, och denna förmånliga egenskap hos jorden förskriver sig från material, som transporterats hit med inlandsisen från silurområden vid södra Bottenhavet. Från norr till söder stryker i Uppland mer eller mindre mäktiga rullstensåsar, och längst österut i landskapet märkes ett stråk av sådana bildningar, som sammanfattas under namnet Börstilsåsen.
Inom den uppländska bergslagen har Börstil i gamla tider och i synnerhet under 1800-talet bidragit med en del järnmalm, och järnhanteringen spelade då en huvudroll i socknen. Bland socknens nu helt nedlagda gruvor märkes Jakob Edsbergs gruva, gruvorna vid Aspö, Barkö, Börstilsby och Skedika samt Jonsgruvan i Söderby; de tre senare var längst föremål för brytning, nämligen fram till 1900-talet.
Viltbeståndet i Börstil är ganska gott både vad det gäller hare, räv, skogsfågel och inte minst älg. Inom jaktvårdsområden och jaktvårdsföreningar socknen har sedan ett flertal år tillbaka utförts ett förtjänstfullt arbete för jaktvården.
Under tiden 1925-50 har inom Börstil genom utdikningsföretag torrlagts 72 hektar dikningsbara kärr, som överförts till produktiv skogsmark.
Arealen utgör 206,51 kvadratkilometer, varav enligt senaste fastighetstaxering 4.021 hektar är åker och 10.474 hektar är skogsmark.
I Börstil får man tänka sig en relativt sen bebyggelse utom på de platser, som redan tidigt höjde sig över vattnet. Alltefter som landhöjningen då betydligt mer markerad än nu fortskred, koloniserades den ur havet vunna terrängen, och det var säkert ett utpräglat jägar- och fiskarfolk, som utförde denna gärning, varvid utan tvivel sälens betydelse som jaktdjur var stor. Börstils socken var länge genombruten av otaliga vattendrag och sund, varom de många bynamnen på -ö vittnar. De grå byarna kom att ligga spridda, på det stora hela som vi nu påträffar dem. Bebyggelsen i varje by var samlad till ett ställe, men genom laga skiftet, som beslutades 1827 och i Börstil genomfördes på 1830-40-talen dock i Assjö by först så sent som på 193Otalet ? fick man gårdarna mera spridda över byns marker. De flesta gårdarna i Börstil är också nyuppförda under 1800-talet. Såväl dessa som de gamla, som fick stå kvar, har under 1900-talet ombyggts. Endast en äldre gårdstyp, byggd i fyrkant men med husen löst anknutna till varandra, är representerad i socknen. Det är på hemmanet Ytternuttö 2: 2, ägt av Nils Holmberg. Gården antas vara från 1700-talet.
Socknen har endast en herrgård, nämligen Snesslingeberg, som 1646 förvärvades från Kronan av Per Brahe. Släkten Geete ägde gården 1657-1832 och släkten af Ugglas 1832-1934, varefter den äges av godsägaren Erland Forsman. Mangårdsbyggnaden, som med sina flyglar bildar en vacker anläggning, uppfördes 1736.
På grund av att socknen alltid varit fattig på herrgårdar, har den också saknat någon större torpbebyggelse. S. k. backstugor har givetvis funnits samt även små ställen med en åkerlapp och någon ko. De senare har ofta varit köpta på vissa år av någon hemmansägare, och de har under 1900-talet friköpts enligt ensittarlagen. En mängd backstugor och ”ensittarställen” har rivits, men en del har ombyggts under 1900-talet. Någon tätbebyggelse finns ännu inte i Börstil, och fullt moderna är endast enstaka bostadsfastigheter.
Börstils socken kan ifråga om nutida näringsfång sägas karaktäriseras av ett par gamla symboler för bygden. Börstil ligger i det gamla Frösåkers härad och kommer för övrigt att fr. o. m. 1952 ingå i den nybildade storkommunen Frösåker. Detta Frösåkers härad för enligt Salvius (1741) ”3 Ax uti sit Vapen”, och Frösåkers härads sigill av år 1569 upptar i mitten ett fartyg. Härav kan man dra den slutsatsen, att det är både åkern och sjön ? sjö- farten och fisket som utgör huvudnäringarna. Åkerbruket i Börstil, bedrivet med växlande lycka alltefter den omfattande socknens skiftande jordförhållanden, suppleras i det yttre mot havet liggande området och på öarna av fisket.
Boskapsskötseln är den viktigaste inkomstkällan. En animalisk produktion i Börstil betingas nämligen av såväl klimatiska förutsättningar som jordmån och är därför mest lönande. Socknens skiftande jordförhållanden och klimatet med synnerligen torra försomrar ställer stora fordringar, när det gäller sortval för växtodlingen. Sandjordsområden vid bl. a. Sund och Norrskedika är särskilt lämpliga för odling av kvalitetspotatis. Socknens taxeringsvärden per hektar åker kan i medeltal anges till 1.000 kr. Det totala taxeringsvärdet för jordbruks- och skogsarealerna är: jordbruksvärde i dess helhet 4.571.100 kr. för enskilda ägare och 7.100 kr. för aktiebolag, i jordbruksvärde ingående värde av skogsmark 477.280 kr. för enskilda och 2.000 kr. för bolag samt skogsvärde (växande skog) 1.583.230 kr. för enskilda och 9.800 kr. för bolag. Arealerna, i hektar räknat, inom socknen är för åker 4.021, tomt och trädgård 183, slåtteräng 300, kultiverad betesäng 149, annan betesäng 1.8- 4, skogsmark (produktiv) 10.522 och övrig mark 2.916. På aktiebolag kommer därav 5 hektar åker, 0,4 hektar slåtteräng, 48 hektar skogsmark och 19 hektar övrig mark.
Ett framträdande drag i socknens sociala struktur är att jordbrukarna så gott som uteslutande är självägande bönder med tämligen fullständiga jordbruk, alltså innehållande även s. k. husbehovsskog. 400 brukningsdelar med i medeltal 10 hektar odlad jord finns i socknen.
Moderna metoder både ifråga om jordens bearbetning och gödsling samt bättre utsäden, beteskultur och avelsdjur har inlett en fortgående stegring av resultaten även i Börstil. Dock är endast en mindre procent av jorden täckdikad. Igenläggning av vissa öppna diken med rör och avloppsförbättringar har på senare år utförts för åstadkommande av bättre arronderingsförhållanden för att lättare kunna utnyttja maskinell kraft. Jordbrukets mekanisering i Börstil och framför allt då anskaffandet av traktorer har nämligen skett i stor utsträckning. Ett led i mekaniseringen är också bl. a. ökad anskaffning av höinjektorer. Större maskiner såsom skördetröskor o. dyl. finns dock icke. Ej heller har anordnats maskinstationer, utan jordbrukarna inköper själva sina maskiner, vilket ofta blir nog så ekonomiskt betungande för dessa mindre lantbrukare.
Anläggandet av kulturbeten har gått starkt framåt. På vissa brukningsdelar är det dock svårt att få fram lämplig betesmark. Gödselvården i Börstil betecknas som ett bedrövligt kapitel, och endast en mindre procent av jordbrukarna har en tillfredsställande ordnad gödselvård med cementtirad gödselstad och urinbrunn.
På de större brukningsenheterna har man gått in för foderensilering. Huvudfoder vid inläggningen har hittills varit återväxt på vallar, men en förändring håller på att komma till stånd på så sätt att man i stället tar första skörden till inläggning. Därigenom får man mera foder till inläggning, och vidare uppstår en utjämning av arbetskraftsbehovet, och vallskörden blir då ej så krävande. På de flesta mindre brukningsdelarna har man icke skaffat anordningar för foderensilering.
En viss byggnadsverksamhet, egentligen endast reparationer, förekommer trots de för mindre jordbruk alltför höga byggnadskostnaderna samt svårigheterna att få materiel och arbetskraft. Många byggnader är otidsenliga och tungarbetade och behövde moderniseras.
Den vanligaste växtföljden är den sjuåriga, nämligen: träda, höstsäd, vårsäd, vall, vall, vall, vårsäd. Lika ofta förekommer dock att växtföljden är fri, beroende på olika jordarter inom samma brukningsenhet. Inom växtslagen intar höstvetet en ganska framskjuten plats, men allmän odling förekommer av både höstråg, vårvete och blandsäd. Enbart korn eller havre odlas endast på små arealer. En viss odling av potatis förekommer. R.otfruktsodlingen är minimal liksom odling av spånadslin, och oljeväxter odlas icke. Trädgårdsskötsel, som nu sker endast till husbehov, skulle kunna bli ekonomiskt lönande på områden med mullhaltiga till mullrika sandjordar, som finns inom socknen.
Småbruken har mest kor på varje hektar odlad jord, och i regel är det många kor på varje brukningsenhet. Nötkreatursbesättningarna är av SRB-ras. Huvudsakliga koantalet är anslutet till tjurföreningar. En kontrollförening med fullständig avkastningskontroll finns. En del jordbrukare är anslutna till Ckontrollen, de s. k. provmjölkningsringarna. Mjölken fraktas till Mjölkcentralens mejerier i Norrskedika och Östhammar, som dock bara är uppsamlingsställen för vidare befordran.
Ardennerrasen är övervägande bland hästraserna. Dock existerar ett visst inslag av nordsvenskar. Avelshingstar hålles av en hingstförening på Söderön och vid Snesslingebergs gård. Svin-, får- och fjäderfäskötsel bedrives mest till husbehov, och blott en mindre del går till avsalu.
Inom socknen finns i runt tal 1.700 nötkreatur, 500 hästar, 700 får och 1.000 svin. Skogsbruket har för Börstils små jordbruk den stora betydelsen, att det lämnar ett absolut behövligt ekonomiskt stöd genom avsalu av skogsprodukter från gårdarna. Dessutom ger skogsbruket arbete såväl åt gårdarnas eget folk som åt andra sockenbor under vinterhalvåret. Jordmånen i skogarna är mycket varierande. En rationell skogsvård med planlagd avverkning, gallring och skydd mot betande kreatur har slagit igenom på de flesta håll. Skogarna i Börstil decimerades åtskilligt vid en storm den 15 december 1931, i bygden kallad ”det stora skogsraset”. De flesta av socknens skogsägare fick därvid stora delar av sina skogar omkullblåsta och åsamkades stora ekonomiska förluster genom de då rådande dåliga priserna på skogsprodukter.
Strömmingsfisket var fiskarenas viktigaste näringsgren i Börstil fram till 1946, men sedan dess har strömmingen varit så gott som försvunnen. Vetenskapliga undersökningar har företagits, men någon förklaring till att ”havets silver” är uttömt har ännu inte kunnat åvägabringas. På finska sidan av Ålands hav är det dock gott om strömming, och vintern 1949-50 har strömmingen faktiskt ånyo börjat uppenbara sig inomskärs i Börstil. Även fiskarena på utsidan mot havet har därför fått nytt hopp om att kanske även de ännu en gång kan få skötarna fulla. Torskfisket är numera det mest betydande och bedrives året om med långrev med krok. Torskfisket sker långt ute till havs med däckade fiskarebåtar, och avsättning vinnes hos Stockholms läns fiskförsäljningsförening och hos en av fiskarena i Grisslehamn bildad torskförening. Laxen går i april och maj norrut upp till älvarna för att leka och återvänder under tiden augusti november. Börstilsfiskarena ligger under dessa tider ute i Ålands hav och fångar den värdefulla fisken med laxnät och laxrev. Mera inomskärs fiskas sik i storryssjor på våren, när isen går bort, och med nät i november, då siken går in till grynnorna för att leka. Längre in fjärdarna fångas abborre, gädda och id, medan ålen är tämligen sällsynt. Fiskarebefolkningen i Börstil, som endast har naturliga hamnar, lever på fisket i kombination med ett par kor och en eller annan åkerlapp för husbehovet.
I äldre tider fanns det mycket skutor, men ångmaskinens och motorns genombrott har reducerat segelfarten till ett minimum. Däremot vore det underligt om inte sjön lockade och drog, och många unga Börstilsbor ger sig ut som sjömän, inte så sällan för att skramla ihop medel att överta ett jordbruk eller etablera sig som fiskare på något äldre dar. I denna bygd finns ännu många djupvattenssjömän och världsomseglare kvar. Östhammars Bilcentral i Gammelbyn är Börstils enda industri med ett 3Otal anställda. Verksamheten omfattar smides-, svetsnings- och reparationsverkstäder samt försäljning av gummi- och motortillbehör m. m. Rörelsen startades för 26 år sedan. I övrigt drives i socknen i mindre omfattning , med högst fem anställda ett cementgjuteri och grustag i Börstilsby, ett cementgjuteri i Norrskedika, en motorreparationsverkstad i Norrskedika, en gummiverkstad i Gammelbyn, en kvarn i Sund, en kvarn i Älvsnös, ett båtbyggeri i Snesslinge och en snickeriverkstad för tillverkning av byggnadssnickerier i Snesslinge. En del Börstilsbor sysselsättes med brunnsborrning på olika platser i landet. Det är småföretagare, som själva jämte någon eller några anställda arbetar inom branschen. Största företaget är Brunnsborrningskompaniet, Gammelbyn, som äges av Östhammars Bilcentral.
Lanthandelsbodar finns i Älvsnäs, Långalma, Sund, Snesslingeberg, Norrskedika och Draknäs, den senare en liten filial, samt järn- och färghandel i Norrskedika, som säljer lantbruksmaskiner. Lanthandeln i Norrskedika driver i mindre omfattning affärer med utsäde och spannmål. Lantbrukarnas produkter säljes till Mjölkcentralens uppsamlingsstationer i Norrskedika och Östhammar, Stockholm-Gävle slakteriförenings slakthus i Valbo i Gästrikland och Mälardalens lantmannaförbunds filial i Östhammar. Den sistnämnda föreningens filial säljer utsäde och maskiner. Handelsförbindelser upprätthålles med Stockholm och Uppsala, och ”stan” i dagligt tal är Uppsala.
Så länge Börstil var eget vägdistrikt fram till slutet av 1930-talet, undergick socknens vägnät betydelsefulla förbättringar och omläggningar och betecknas nu som ganska bra. Sedan dess har intet åtgjorts. Till Östhammar och Öregrund leder goda vägar, och bussförbindelser finns genom socknen från Gimo och Hallstavik till nämnda städer, från Dannemora till Östhammar, från Gävle till Öregrund, från Älvsnäs över Söderön och Norrön till Öregrund och från Valö till Östhammar. Med Stockholm har Börstil utmärkt landsvägsförbindelse genom en under 1930- talet byggd permanentad väg av modern konstruktion, medan den naturliga kontakten med Uppsala, som ligger 70 km. från Börstil eller ungefär hälften så långt som Stockholm, är mindre välgynnad. Landsvägen till Uppsala är mindre god, och bussförbindelse dit saknas, men med en smalspårig järnväg från Gimo över Faringe, driven av Stockholm-Roslagens järnvägar, den s. k. Roslagsbanan, upprätthålles förbindelsen mellan Börstil och Uppsala. Den naturliga gravitationen mellan denna bygd och Uppsala bevisas bäst genom den seghet, varmed kontakten mellan dessa områden trots de mindre goda kommunikationerna håller sig oförändrat livlig. Busslinjerna i orten drives även av Roslagsbanan. Då Börstil saknar järnväg, betyder givetvis lastbils- och personbilstrafiken mycket för förbindelserna utåt. Båttrafik finns sommartid med en mjölkbåt från Börstils skärgård in till Östhammar, och vissa dagar i veckan på somrarna går en passagerarbåt i trafik mellan Söderön och Östhammar. Vintertid upprätthålles vinterväg över Östhammarsfjärden mellan Söderön och Östhammar.
Postgång är anordnad varje vardag, och poststation är Östhammar, men några platser inom socknen har Forsmark och Öregrund till postadress. 1 Börstil finns 402 telefonabonnenter, fördelade sålunda: 60 under Östhammars telefonstation, 55 under Nolsterby, 57 under Långalma, 70 under Snesslingeberg, 10 under Raggarö, samtliga automatiserade stationer under Östhammar, 5 5 under Norrskedika, 3 under Valö och 12 under Ånö stationer under Östhammar samt 65 under Sunds och 15 under Kavaröskatens automatiserade stationer under Öregrunds telefonstation.
Mest spridda dagliga tidningar är Stockholms-Tidningen, Upsala Nya Tidning och Svenska Dagbladet. Största spridning som varannandagstidningar har Östhammars Tidning och Upsala Nya Tidnings landsupplaga.
Kommunalstämma och kommunalnämnd är gamla institutioner. 1919 in- rättades kommunalfullmäktige i Börstil med 25 ledamöter, nu på olika partier fördelade sålunda: bondeförbundet 12, socialdemokraterna 7 och högern 6. Såsom den utpräglade bondsocken Börstil är, har bondeförbundet alltid haft majoritet i kommunalfullmäktige. Från början och under många år enades dock alla partier i socknen om en gemensam samlingslista, och därefter hade de borgerliga en samlingslista och socialdemokraterna en egen lista vid valen. Sedermera har emellertid även de borgerliga partierna gått fram med egna listor. Kommunalnämnden har nio ledamöter. Utdebiteringen för 1950 för den borgerliga kommunen var kr. 4: 50 per bevillningskrona, och antalet skattekronor 1949 var 32.000.
Börstils sockens invånare har i Östhammar länslasarett, provinsialläkare, distriktssjuksköterska, barnmorska och BB-avdelning på länslasarettet, hem för kroniskt sjuka och apotek. Närmaste större sjukhus är Akademiska sjukhuset i Uppsala och Stockholms läns centrallasarett i Mörby. För tandvården har Stockholms läns landsting inrättat distriktstandpoliklinik vid länslasarettet i Östhammar, och vidare finns leg. tandläkare i Östhammar och Öregrund, som driver privat praktik. Socknen har hälsovårdsnämnd, arbetslös- hetsnämnd, nykterhetsnämnd och hemhjälpsnämnd. Den senare nämnden sysselsätter hemvårdarinnor.
Fattigvården var tidigare ordnad med en fattigstuga på den s. k. Löten el- ler nuvarande skoltomten i Börstilsby, men 1875 köptes ett hemman i Börstilsby och byggdes en s. k. fattiggård. De på fattiggården intagna någorlunda arbetsföra personerna fick delta i skötseln av gårdens jordbruk under befäl av en rättare. Detta hemman är numera utarrenderat av kommunen. 1931 byggdes ett modernt ålderdomshem i Börstil, och detta har grundligt restaurerats och moderniserats 1947 och 1949.
Något nämnvärt enskilt välgörenhetsarbete finns icke i socknen. Mindre donationer har gjorts till fattigvården. Bl. a. utdelas varje år pengar ur kyrkvärden Jan Perssons och Hedlunds donationsfonder för hjälp till beklädnad av behövande skolbarn.
Börstils socken hör till Frösåkers landsfiskalsdistrikt, och landsfiskalen är bosatt i Östhammar. Börstil utgör eget polisdistrikt med en ordinarie fjärdingsman.
En brandkår är under uppsättning, och brandbil har anskaffats. Brandstation skall byggas i Norrskedika, som för övrigt skall bli huvudort för brandväsendet i Frösåkers storkommun. Branddammar skall byggas på olika platser i socknen. Något särskilt vatten- eller avloppssystem finns icke. Folkmängden, som under 1800-talet uppgick till omkring 5.000, har nedgått avsevärt. Trots födelseöverskott, tidvis betydande, var invånarantalet vid sekelskiftet nere i 3.935. Denna folkminskning har stadigt fortsatt under 1900-talet, och vid 1950 års ingång var 2.635 personer kyrkoskrivna inom församlingen. Denna utveckling är nu gemensam för alla landsortskommuner, där inte industrier och liknande företag hållit folket kvar. Emigrationen, speciellt till USA, har betytt en kraftig åderlåtning för Börstil, men städerna och tätorterna har dragit de flesta ungdomarna till sig. Under de senaste två decennierna har, särskilt ute i skärgårdsbyarna, många gamla lantbrukare sett sig nödsakade att sälja sina gårdar, som kanske gått i arv flera släktled. Det är intressant att iakttaga, hur det under 1800-talet fanns ett betydande kvinnoöverskott, och hur detta successivt minskades samt från 1930-talets början övergick i underskott. Av den nuvarande folkmängden är blott 1.238 kvinnor. Vad yrkesfördelningen beträffar, sysselsätter jordbruket, stundom i förening med fiske, minst 80 % av befolkningen.
Börstils kyrka
grundlades under den äldre medeltiden. På 1300 -talet utvidgades kyrkan och dekorerades under 1400-talet med kalkmålningar. Under det svåra oåret 1719 trängde de härjande ryssarna fram till Börstil och brände allt vad de kunde i socknen, varvid även kyrkan svårt eldhärjades. Kyrkan återställdes på 1720-talet, då valv och väggmålningar överkalkades, och ny klockstapel byggdes 1726 . Den förutvarande stapeln brändes ned av ryssarna. Kyrkogården var omgiven av murar, uppförda av gråsten i murbruk och skyddade av tjärade spåntak, av vilka varje gård i socknen hade sin del att underhålla. Överbyggda portar s. k. stigluckor fanns i norr och söder. En bom fanns också över landsvägen ”att hindra resande fara förbi kyrkan om helgdagarna”. Kyrkan måste med sina enkla, kraftfulla linjer och sina resliga gavlar tillsammans med den taktäckta bogårdsmuren och de murade stigluckorna ha gjort ett mäktigt intryck.
I början av 1850 -talet förvandlades emellertid Börstils kyrka till det yttre till en s. k. Karl-Johans-kyrka. Tornet, kraftigt tilltaget med spånklätt pyramidtak och vitmålad lanternin med plåtklädd karnissvängd huv, tillbyggdes i väster liksom sakristian vid koret på norra sidan. Samtidigt spritputsades kyrkans murar. Kyrkan fick en tungt monumental och värdig stil.
1926 framkallades korets målningar liksom ursprungliga färger på bänkdörrar och läktarbarriär. 1928 utvidgades kyrkogården, som nu omges med vackert lagda gråstensmurar med ingångar i söder och väster. 1932 byggdes bårhus. Kyrkan är försedd med värmeledning och elektrisk belysning och klockringning.
Invändigt är kyrkan täckt med stjärnvalv av tegel. Altaruppsatsen från 1737 har Olof Gerdman till upphovsman. Predikstolen skänktes 1725 av dåvarande ägaren av Snesslingeberg, överstelöjtnant Carl Gustaf Geete och hans maka, Katarina Hermelin. Orgeln, som utgör ett märkligt prov på svensk orgelbyggarkonst, byggdes 1783 av Olof Schwan och har på senare år moderniserats.
å den större kyrkklockan upplyser en inskrift, att klockan efter att 1719 tillsammans med stapeln och kyrkan ha blivit förstörd av ryssarna år 1726 omgöts och upphängdes i den nya stapeln samt att den efter att ha rämnat på nytt omgöts i Stockholm 1735. Inskriften lyder:

”När siutton hundrad skrefs och nitton med der til
tå ryssen här på ort månd sköfla plundra bränna
fick äfwen och så iag hans grymma finger känna
Ia kyrkia stapel med han icke skona wil
Siu år derefter sen när siutton hundrad skrefs
och tjugusex der til iag som war bränd och bruten
samt utur askan sökt blef åter wäl omguten
att kalla follket hop i stapel nu jag drefs
När jag fyllt åtta år mig tå ej better gick
jag remnad bräkter wardt och giorde ingen nytta
ty måst jag samma tid til Stockholm flytta
der jag till Börstils frögd nu denna skapnad fick
Gud lät mig nu få stå i många hundrad år
til Herans lof och pris Gud lät min kläpp och tunga
för Börstils menighet så liuda klinga siunga
när man med hopen all till Herrans huse går.”

Den mindre klockan, som ursprungligen göts av klockgjutaren Meijer i Stockholm 1744, har inskrifter, som omtalar, att den omgjutits av Gerhard Horner 1801 och av K. G. Bergholtz & Co 1931.
En framstående prästman var Eric Klint, kyrkoherde i Börstil 1730-70. Börstil har haft två kyrkoherdar och kontraktsprostar, som var födda inom församlingen, nämligen Johan Nordmark (1862-77) och Fredrik Flemming 1877-1921). En annan kyrkoherde och kontraktsprost var Jacob Emanuel Arpi (1812-45) . En son till honom, Oscar Arpi, född i Börstils prästgård 1824, var anförare för allmänna sången i Uppsala 1852-72.
Sedan 1942 har församlingen kyrkofullmäktige med 20 ledamöter. Den frikyrkliga verksamheten i Börstil började 1880, då Söderö friförsamling bildades efter väckelsemöten av bonden och kolportören Nils Persson från Söderby-Karl, som även fick predika i kyrkorna. Några år senare byggde församlingen, som är ansluten till Svenska missionsförbundet, missionshus i Tuskö. Den kände riksevangelisten K. Agaton Essloff, som nyligen avlidit, var 1913-16 predikant inom församlingen. Snesslinge missionsförsamling grundades 1881, och missionshus uppfördes vid Snesslingeberg med föreningens dåvarande predikant, sedermera distriktsföreståndaren L. W. Nordqvist, som byggmästare på av hemmansägaren M. Palmgren i Snesslinge skänkt tomt. Söderö baptistförsamling började också verksamheten i början av 1880-talet och fick samtidigt egen lokal i Elimkapellet i Nolsterby. Evangeliska fosterlandsstiftelsen har sedan många år tillbaka haft en grupp på Raggarön, som disponerat öns blåbandslokal. Samarbetet med statskyrkan har alltid varit gott. Söderö och Snesslinge friförsamlingar har numera predikant gemensamt med Öregrunds missionsförsamling.
Enligt 1686 års kyrkolag skulle klockaren lära barnen läsa. Nämnda kyrkolag föreskrev också, att inga fick trolovas, som icke kunde Luthers katekes och hade begått nattvarden. Kyrkoherden tillsade också föräldrarna på sockenstämman i Börstil den 27 februari 1732 att lära barnen läsa i bok och tillkännagav, ”att de som ville giva sig uti det heliga äktenskapsståndet måtte före lysningen infinna sig till förhör i prästgården”. Det blev emellertid klent beställt med undervisningen, och några skolor inrättades icke. På grund av konsistoriebrev föreslog kyrkoherde Klint sockenstämman den 21 augusti 1768 att en skolmästare skulle anställas och ”terminera” 3 månader på Söderön, 3 månader på Norrön samt 3 månader vid kyrkan i sockenstugan, men detta ansågs av stämman onödigt, enär det fanns skolor i Östhammar, Öregrund, Hargs och Forsmarks bruk.
Genom 1842 års folkskolestadga ålades varje församling att inrätta minst en fast skola, och skolgången blev obligatorisk. Ännu på 1860-talet fanns i Börstil endast två fasta skolor, varav en i Långalma och en i Snesslinge. Ambulerande skolor fanns här och där i byarna, och barnen lärde sig läsa i Luthers katekes och biblisk historia av läskunniga gamla gummor och gubbar.
Undervisningen bedrevs enligt Lancasters system, varvid alla skolklasserna undervisades i samma rum och av en enda lärare med hjälp av äldre elever. 1868 inrättades skola i sockenstugan vid kyrkan, där undervisningen först handhades av en bondson Anders Andersson från Skäfthammar och senare av skomakarmästare Gustaf Schedin sedermera handlande i Öregrund som fått god skolunderbyggnad i Stockholm. 1872 övertogs undervisningen av organist Per Pettersson, som tidigare varit skollärare både vid Långalma och Snesslinge skolor. En ovanligt framstående lärarkraft i Börstil var komministern i Börstils församling K. V. Öhlander, som vid sidan om sin komministerbefattning även under en följd av år i början av 1900-talet var lärare vid kyrkskolan.
För närvarande finns följande skolor och skolformer i Börstil: kyrkskolan, B: 1, Snesslinge skola, B: 1, Långalma skola, B: 2, Yttersby skola, B: 2, Söderby skola, B: 2, och Simundö skola, B: 3. Raggarö skola indrogs 1945, och barnen från denna skolrote undervisas i Yttersby skola. Ytternuttö skola indrogs 1949, och barnen skjutsas med bil till kyrkskolan. Från Långalma skolrote skjutsas småskolans barn till Yttersby skola. Småskolan i Långalma är nämligen indragen. Planer för A-form för sjunde klassen med centralisering för uppsocknens skolrotar och Söderby skolrote till Snesslinge skola föreligger. Socknens struktur bereder emellertid svårigheter för en mera omfattande centralisering. Skoltandvård är inrättad, och frågan om skolfrukost är under utredning. Bibliotek finns vid samtliga skolor. Några yrkesskolor är ej inrättade i socknen.
Under jordbrukets depressionstid på 1920-30-talen började jordbrukarna organisera sig i ekonomiska och fackliga föreningar för att bättre kunna tillvarata sina intressen. 1931 grundades Börstils RLF-avd., och i mitten av 1930-talet började anslutningen till Mjölkcentralen och dåvarande Stockholmsortens slaktdjursförsäljningsförening, numera Stockholm-Gävle slakteriförening, som nu har nära nog hundraprocentig anslutning i socknen. Skogs- och flottningsarbetarna och vägarbetarna fick också fackföreningar i socknen på 1930- talet. Grovarbetarna är anslutna till fackföreningen i Östhammar, som grundades samtidigt. Mälardalens lantmannaförbund började värva medlemmar i början av 1940-talet och har många jordbrukare anslutna.
Inom det politiska området har bondeförbundet, som startade inom socknen redan 1916, med en avdelning i uppsocknen och en avdelning på Söderön de flesta medlemmarna. Högerföreningen tillkom i mitten av 1920-talet och socialdemokratiska arbetarkommunen ungefär samtidigt. I början av 1940- talet bildades också en folkpartiavdelning. Inom bondeförbundet finns två SLU-avdelningar och två SLKF-avdelningar. 1938 byggde bondeförbundets avdelning på Söderön en bygdegård i Långalma.
Blåbandsrörelsen har föreningar på Raggarö, Söderön, i Söderby och i Draknäs med egna lokaler på Raggarö och i Söderby. Samtliga bildades 1902 efter utbrytning från Östhammars blåbandsförening.
Inom godtemplarrörelsen grundades logen Riddarborgen 1895 med lokal i Övernuttö. Ordenshuset skall enligt testamente av grundaren Johan Andersson i Övernuttö tillfalla Börstils kommun, när det inte längre upplåtes för nykterhetsarbete och religiöst arbete. Logen Engelbrekt på Söderön tillkom 1897 och fick egen ordenslokal i Långalma 1907. I Norrskedika startade logen Nordstjärnan 1904. En ungdomsloge har tillkommit på senare år. Ordenshus byggdes 1906. NTO har logerna Enighet i Snesslinge, grundad 1891, med egen lokal sedan 1893 samt Sunds Väl, också från början av 90-talet med lokal från samma tid.
1925 startades Norrskedika idrottsförening, som varit mycket livaktig och 1947 invigde en modern idrottsplats. Börstils sportklubb är verksam på Norrön och Söderön och grundades 1948. Börstils skytteförening bildades 1902 och Norrskedika skytteförening 1938. Den förstnämnda hör hemma på Söderön. Två kyrkliga syföreningar är verksamma.Offentliga bibliotek finns hos samtliga nykterhetsföreningar samt hos Svenska Landsbygdens Studieförbund, som har en avdelning i socknen. Utredning pågår för närvarande om att få samtliga bibliotek centraliserade och få böckerna ambulerande. Nöjeslivet omfattar huvudsakligen offentlig dans, som anordnas på somrarna av Norrskedika idrottsförening i dess idrottspark och vid enstaka tillfällen sommartid av Börstils skytteförening vid Mälby samt på vintrarna i bygdegården i Långalma av olika sammanslutningar. Endast i Långalma bygdegård äger biografföreställningar rum. Biografer och andra nöjesplatser såsom restauranger och danslokaler finns emellertid i de båda intill socknen gränsande städerna Östhammar och Öregrund. Inom Börstils socken men omedelbart intill Östhammars stads gräns ligger en större folkpark Gammelhus, som äges av en byggnadsförening inom godtemplarlogen i Östhammar, och här förekommer på somrarna regelbundet minst tre kvällar i veckan dans och uppträdanden m. m. samt stora festligheter på midsommaren.
Vid Snesslingeberg finns ett gravfält med ett 3 0-tal stensättningar, därav en nära 15 meter lång skeppssättning. Vid Mälby påträffas också ett gravfält med 59 högar och rösen, vid Kulla två gravfält med 63 högar och 25 rösen samt två skeppssättningar, vid Sund en mängd gravhögar och några stensättningar, även tresidiga stensättningar, samt skeppssättningar, vid Husbacken i Ed ett gravfält med 11 rösen på anmärkningsvärt ringa höjd över havet, vid Ed gravhögar och stensättningar, vid Yttersby ett gravfält med 17 rösen och två skeppssättningar och vid Gångaretorp ett röse. I Sund finns en runsten, ursprungligen rest på byns gamla gravfält men i senare tid lagd först i en källarmur och sedan i en trädgård i byn. Den är huggen omkring mitten av 1000-talet av Upplands skickligaste ornamentiker Wigmund från Örby i Rasbo socken. Inskriften betyder: ”Gerhild lät (göra) vården till minne av sin son Spå-Banke”. Namnet Spå-Banke vittnar om att den döde var en märklig man, som kunde förutsäga kommande händelser. I Sund finns ytterligare en runsten med mycket rik ornamentik, men runorna är avnötta.
Bland de i Uppland gjorda guldfynden, som vittnar om livliga förbindelser med utlandet, är de s. k. ormhuvudsringarna från tredje århundradet särskilt praktfulla. Ett dylikt fynd har gjorts vid Långalma i Börstil, och även andra fynd av guld har förekommit i socknen. Från senare tid är att anteckna rester av det gamla Östhammar, som ju ej låg inom det nuvarande stadsområdet utan väster därom på Edshammaren, d. v. s. på Eds bys och Gammelbyns ägor i Börstil.
Fridlysta platser och föremål finns ej inom Börstil.
Källa: Sveriges Bebyggelse, Stockholms län del I, 1951

Dokument ändrat 2011-01-02


Bilder och dokument från Börstil församling

Visa fler bilder & dokument ›


Platser i Börstil församling




Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Viveka Westman