Mosstakan

Kategori: By

Koordinater: 59.217704, 12.482470

Information om Mosstakan

Mosstaka låg troligen under vatten liksom Ödebyn nedanför kanalen för omkring 10 000 år sedan. Krossade trindyxor (3 och 4 på kartan) har upphittats från denna tid. Man sökte sig till höjder med fin utsikt över vatten och hade många ritualer med shamaner, som sökte kontakt med andevärlden, för att kunna se både bakåt och framåt i tiden. Freja eller Fröa (det finns liv i ett frö) var fruktbarhetens gudinna och utförde även sejd. I dag upptar man och bygger Hallar för denna asatro, eftersom det inte fanns plats för några gudinnor inom kristendomen. Vid Hedane och Asurs berget Näs hade man kultplatser och troligen Hallar (Hallanda). Det finn även en Dolme (stenröse) i Näs för kulthandlingar. De visade solskuggan på marken och även årstiderna. Ebba Andersson i Näs berättade, att när hon var barn, ropade man till varandra vid lek: ”Assuran kommer”. Då blev man rädd och sprang hem. En äkta tradition som bevarats från tron på Asar och Asynjor. I kristen tid döpte man om Assurs berget till Middagsåsen.

Läs mera om trakterna i Jägarstenåldern av Magnus Hynell. Han känner våra trakter väl.

På höjden mellan Mosstaka och Ödebyn finns två synliga Hällkistor och en Fornåker. Utsikten börjar återkomma efter skogsavverkning. Kokgrop på Västra sidan av vägen upp mot Rök har daterats till 400 talet.

Svanskog tillhörde då Norge och residerades enligt historien av Svaner Finnalfsson.

Han föddes omkring 415. Fadern Finnalf Raumsson uppfostrades i trakterna av Torsby av sin morbror. Hans föräldrar hade vandrat från Finland till Trondheim och vidare ner mot Raumsdal. Två Guldbrakteatrar av norsk typ från 400 talet, som hittades 1820 vid Ed Svaneholm, samt namn som Svanskog, Svaneholm, Svanholmen och Svansjöarna styrker denna historia.

På senare tid gick Pilgrimer från Laxarby via Norane, Skeppenäs, Bäcken, Mosstaka, Kyrkudden till Nidarosdomen Trondheim. Mynt från 1200 talet har hittats vid Kyrkuddens gamla kapell.

Krigshistoria Mosstaka

 

Hannibalsfejden 1645

Från Noraneälven Sillerud tågade överstelöjtnant Judelbach i januari 1645 över Mosstaka mot Bråten i Bäcken. Här hade Svanskogsborna byggt upp strategiska bråtar för att försvara sig. Anfallarna blev först slagna och flydde. När de kom tillbaka med flera hundra man till fots och häst blev våra försvarande bönder rädda och begav sig hem. Alla hemman skövlades mer eller mindre. I ett grustag vid Rösstegen, har man hittat många benrester, troligen från denna härjning.

Efter att ha bränt byar och även Åmål retirerade man till Silleruds prästgård.

Gyldenlöwefejden 1679

I början av 1679 bestämde sig Gyldenlöwe för att Ruinera Värmland och Dalsland.

Anfallen kom från Örje över Fågelvik. Det var 4000 man som skövlade och brände.

I Leverheden brändes allt utom en Badstuga. Syftar man på Bastun vid Dalen?

Lilla Fjällane och Skeppenäs förbrändes. Fienden kom över Silsjöarna till Svanskog via vintervägen över Mosstaka.

I Mosstaka förbrändes för den ena åbon alla huse och för den andra mangården och de flesta uthusen. Det fanns således bara två gårdar här vid denna tid.

Många blev begravda i Gravtjärnet, efter kamper på Kampmossen och Kampåsen i närheten.

Under slutet av 1600-talet låg således Mosstaka nästan i träda, innan Marketta d.ä. tydligen startade uppbyggnaden. Hon ägde mycket mark även i Hjellen Sillerud och Ödebyn Där Oppe.

 Soldattorp

 Ett stycke mark för Soldattorp avstyckades 1856 på Kimmen gärdet i sydväst som gränsar till Bäcken. Kimmen är Finska och betyder harmoni! Gärdet tillhörde gården Dalen. Soldattorp i närheten är Bäcketorpet.

Skog Mosstakan

I augusti 1722 fördelades skogen mellan Byn, Ödebyn och Mosstaka.

Skogen i Ödebyn tillhör Jon Hansson och Nils Andersson född 1693 i Sköllerud. Dog 14 maj 1738. Nils var kvarnägare tillsammans med Erik Persson i Byn. Hans Segolsson äger skog i Mosstaka. Delningarna utmärkes med fem stens ”krokrå”. Detta hade visare som pekade ut olika delningar. Från änderået mot Ödebyn gärdades en fyra famnar bred gata, så långt ner i mossen på Mosstaka delen för att boskapen skulle kunna få vatten vid torka. I Ödebyn fanns dåligt med skog. Man fick därför hugga timmer, bräder, stängsel och brännved till husbehov på Mosstakaskogen. De fick inte ta näver eller fälla näverskog. Ej heller lövplockning. Som ersättning fick de i Mosstaka fiska i en tredjedel av Ödebytjärnet. 1740 bestod skogen av tall, gran, en al och björk.

 

 


Bilder och dokument från Mosstakan

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

bb2