Lyckebygget

Kategori: By

Koordinater: 56.204774, 13.496043

Information om Lyckebygget

I gamla skrifter skrevs namnet Lökeabyged eller Löcked. Förleden = inhängnad åker, slutleden = bygge arrendegård. Det var ett så kallat utsocknes frälsehemman.

Lyckebygget är den minsta byn i Röke socken. I Jordeboken från 1658 upptas gården som ett ¼ frälsehemman.

Ovisst från när fram till 1887 hörde Lyckebygget till Hörja socken. Att byn kom att höra till Hörja ska enligt berättartradition ha berott på ett mord på en präst. Det har berättats att en dräng från Myrakroken som kallades ”Röde Nisse” ville komma åt pengar för att köpa krut. Det behövdes för att försvara sig mot svenska trupper och rövargäng.

Han lade sig i bakhåll i Misterhult för prästen en söndag då han visste att kollekt tagits upp. Detta gjordes bara tre gånger om året. Prästen rånades och blev också ihjälslagen. Nisse köpte krut av ”Stygger i bygget” i Torup. Så småningom infångades ”Röde Nisse” och hängdes. Eftersom han delat med sig av krutet till de andra männen i de omkringliggande byarna ansågs att även de skulle straffas. Då prästen tjänstgjort i Röke-Torups pastorat skulle byarna inte få tillhöra Röke eller Torup utan överfördes till Hörja. Kyrkoplikt förelåg och de byar som låg längst ifrån Hörja hade flera mil till kyrkan. Byarna fick betala skatt till både Hörja och sin nya församling i tio år.

Det har inte gått att få få fram något om när det så kallade prästmordet ska ha ägt rum. Det man vet är att Lyckebygget och de andra byarna är upptagna i Hörja församling 1658. Bonden i Hökabygget reste till Lund och bad på sina knän ärkebiskopen om att de skulle få återföras till Torup.

Lyckebygget och Myrakroken överfördes 1887 till Röke medan Hökabygget, Angsbygget, Strandböke och Smedjebygget överfördes till Torup.

I mantalslängden från 1659 upptas Aage Suenssön (Åke Svensson) med kvinna och dotter på Lyckebygget.

Lyckebygget med flera byar i Hörja var frälsehemman under dansktiden. De flesta i denna bygd lydde under Jokkum Beck.

Skåne hade blivit svenskt året innan, 1658, och mantalslängd upprättades för att fastställa skatten.

Efter Bornholmsavtalet 1660 fick svenskarna en del adelsgods i kompensation för att de avstod från Bornholm. Även traktens frälsegårdar blev på så sätt svenska kronohemman. På dessa kronohemman inkvarterades 1660 tyska legoknektar. Inte mindre än 900 soldater hystes på gårdarna, främst i Göingebygden.

Karl XI inrättade något som kallades ryttarbruk. På kronogårdar inhystes ryttare som bonden skulle hålla med kost och logi. Sedan förändrades det så att ryttaren fick ¼ av gården till sin försörjning. Ryttarna var inga bönder och skötte ofta sin del dåligt.

Tanken var att ryttarna skulle bilda familj och bidra till försvenskningen. Genom att skriva ut bygdens söner och drängar till krigstjänst i Baltikum och Polen, varifrån någon sällan återvände, och sätta uppsvenska ryttare på kronogårdarna hoppades övermakten på att kunna hålla bättre koll på befolkningen i de erövrade provinserna.

Två år senare förlades 1 000 uppsvenska ryttare i Skåne med inkvartering i huvudsak hos nordskånska och blekingska kronobönder. De skulle ha 30 daler om året i underhåll från bönderna och 3 daler i månaden till sitt kosthåll.

På Lyckebygget blev en soldat vid namn Hans Cruse, född 1622, inkvarterad. Det var stort motstånd till dessa ryttare och 1662 bestämde Gustav Otto Stenbeck att ryttarna skulle skickas ur landet. Bönderna blev tvungna att betala så kallad avdankningspeng till ryttarna. Hans Chruse var troligen inte gift. Han dog 67 år gammal 1690 i Lyckebygget.

I jordrevningsprotokoll från 1671 upptas Bengt Torkelsson som brukare på Lyckebygget.

Peder Bentsson fanns på Lyckebygget 1677. Han var troligen son till Bengt Torkelsson. Peder var gift med Bengta. Peder undertecknade Edsbrevet på Hovdala slott för Lyckebyggets räkning. Kyrkobok från Hörja finns inte bevarad förrän från 1690.

Jöns Svenssons fanns på Lyckebygget på 1680-talet. Det fanns även Jöns Svensson i Äljalt, gift med Elina Jönsdotter. I en anteckning av prästen står ”Lycka Jöns”. 1701 dog ”Lyke-Jönsens” son Nils, 17 år gammal. Möjligen var han bror till Åke Svensson, som fanns i mantalslängde 1659.

Det fanns endast en gård i Lyckebygget fram till 1842 då den delades mellan två bröder. Nytt boningshus byggdes på Lyckeby 1:2. Den gården finns ännu inom släkten medan Lyckeby 1:3 fick andra ägare i början på 1900-talet.

I början på 1900-talet blev det populärt att dika ut mossar och kärrmark. Ett dikningsföretag bildades 1919 och kanalen som går från Rågmyr i Myrakroken och så småningom rinner genom Perstorp grävdes.

Det var ett stort arbete som gjordes för hand. Bönderna tog ett dikningslån som de hade att betala på i 30 år.

Det har berättats att när arbetarna skulle ta sig igenom en höjd kunde de behöva vara upp till fem man som skyfflade dyngan från botten och upp på en planka där näste slängde upp den till nästa planka osv.

Sen kanalen grävts gjordes många täckdiken och mycket kärrmark odlades upp.

Lyckebyggets tre torp ligger alla under Lyckeby 1:2.

 


Bilder och dokument från Lyckebygget

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

bb2