S:t Elavi Kapell

Kategori: Kyrka

DÄR JORD OCH HIMMEL MÖTER HAV

S:t Elavi kapell – en presentation

Kapelludden kallas en udde i Borgholms nordvästra del, och där ligger numera stadens begravningsplats.

Ett kapell har givit platsen dess namn. Det var helgat åt S:t Evald och uppfört under medeltiden. De sista resterna därav revs så sent som 1820

Koordinater: 56.883638, 16.651522

Information om S:t Elavi Kapell

DÄR JORD OCH HIMMEL MÖTER HAV

S:t Elavi kapell – en presentation

Kapelludden kallas en udde i Borgholms nordvästra del, och där ligger numera stadens begravningsplats.

Ett kapell har givit platsen dess namn. Det var helgat åt S:t Evald och uppfört under medeltiden. De sista resterna därav revs så sent som 1820
Första gången kapellet nämns är i biskop Brask kapellförteckning av år 1515, där det endast uppräknas; ”Elavi in Borgholm”. Men någon beskrivning finns inte förrän i slutet av nästa århundrade i ”Antiquiteter ifrån Calmara Superintendentia ”; en i slutet av1600-talet uppgjord förteckning över fornminnen i Kalmar stift där det heter, att murarna var väl bibehållna, men att det var ”Uthan taak och dörr”. 1768 utkom Petter Åstrands berömda Beskrifning öfwer Öland. Han berättade om kapellet ”hwartill Murarne stå alldeles behållne:…. et på Wästra sidan, twärs över landet, wid Borgehamn ..Uti Capellet skal Gudstjänst under Catolska tiden warit underhållen…

”Han förmodar också, att det förstörts under århundradenas härjningståg mot Öland. Någon beskrivning om hur kapellet såg ut, ger han tyvärr inte. Den viktigaste källan för beskrivning är N J Löfgrens beskrivning och teckning från år 1819, året innan kapellet revs och utplånades ”Detta har varit det minsta och ringaste af alla de Capell, efter hvilka i våra tider synes quarlemningar här på landet. -Dess längd har varit 14 och bredd 11 alnar utom murarne, med tecken efter 1 dörr och ett fenster. -Omkring Capellet synes tecken efter en inhägnad kyrkogård.

-Udden hvarpå det står kallas Capellsudden.” Med anledning av dessa uppgifter kan vi göra oss en viss uppfattning om hur kapellet såg ut. Det bestod av ett enda rektangulärt rum utan särskilt kor, med murar av kalksten, mycket litet till omfånget c:a 6,5 x 8,3 meter. Man kom in genom en liten portal i väster. Rummet upplystes av ett litet fönster på södra långhusmuren, samt eventuellt ännu ett litet fönster högt upp på östra gaveln. Vid dess sydöstra del förefaller det, av Löfgrens teckning att döma, ha legat en liten bod eller dylikt.
Vid kapellet fanns en kyrkogård.

Till det forna kapellet och källan ”S:t Elofs källa”, vid Köping klint samt den gamla fästningen (Borgholm) är knuten till en gammal sägen, som finns bevarad som folkvisa. Denna sägen eller berättelse anses ha passerat i början av den kristna tiden, berättas sålunda:

På Borgholms fästning bodde en sjökonung med sin drottning Gunhild. Under sin bortavaro på krigståg anförtrodde konungen vården om slottet åt sin borgefogde Elav, som även hade nycklarna till tornet där fångarna förvarades. Denne Elav var en ung, vacker man, och drottning Gunhild råkade fatta en häftig kärlek till den unge borgfogden, vilket han av trohet mot sin herre och samvetets övertygelse ej besvarade. Hon beslöt att hämnas och utförde sitt uppsåt på följande sätt: Utan att låtsa om något ordnade hon ett stort gästabud, och då Elav efter tappert drickande slutligen hårt insomnat, tog hon hans nycklar och skyndade till tornet och släppte ut alla fångarna, varefter nycklarna lades tillbaka där hon tagit dem. När konungen sedan kom tillbaka gick drottningen fager och vänlig emot honom på stranden och anklagade borgfogden för otrohet och förräderi. Den stackars Elav svor vid Gud och helgonen sin oskuld, men han kunde ej förklara hur fångarna kommit ut, varför han på drottningens anstiftan dömdes att läggas i en spiktunna, som fastspändes vid två otämda fålar, vilka jagades ut från borgen. Hästarna ilade framåt längs klippbranten åt öster, tills de kom till Köpings klint, där tunnan gick sönder och herr Elavs huvud krossades mot ett klippstycke. På det ställe där detta skedde upprann strax en källa, som kallades offerkällan, och där bredvid finns en väldig stenhög. Denna har tillkommit genom att var och en som drack ur källan till herr Elavs minne kastade en sten på högen. Den livlösa kroppen kastades i sjön. Några sjömän, som om natten seglade förbi den norr om Borgholm utskjutande udden, såg ett sken som av ett klart ljus och landsteg slutligen samt fann skenet svävande över en blodig och sargad människokropp, som var den olycklige Elavs livlösa kvarlevor.

”Visst är här mördad en sanner Guds man,

Ty vilja vi offra en gryta af malm”.

Yttrade de enligt folkvisan. Elav blev därefter förklarad för helgon och på udden byggdes ett bönehus som kallades S:t Elavi Capell” och som sådant 1515 upptogs i biskop Brasks kapellförteckning som kvarstod till 1819

S:t Elavi kapell – från början ett begravningskapell

Redan 1938 bildades en eldbegängelseförening. Tanken var att bygga ett krematorium för hela Öland i Borgholm. Frågan drevs särskilt mycket under kyrkoherde Villhelm Bexell på 1940-talet, men planerna övergavs 1950. Så småningom inriktade man sig i stället på att bygga ett bårhus för att skaffa församlingen en plats för förvaring av de döda. Lasarettsdirektionen hade varit välvillig nog att upplåta Borgholmslasarettets gravkapell, som dock hade begränsat utrymme. Det var på hösten 1969 som kyrko-fullmäktige antog kyrkorådets förslag till gravkapell, men redan 1920 får Borgholms församling ett testamente såsom ett bidrag till ett gravkapell, och 1917 skänktes i ett par omgångar penningsummor till gravkapellets fond. Och genom ett testamente 1957 kom ett bidrag på 23.000 kronor till uppförande av ett gravkapell.

Under hösten 1969 kom ett beslut om byggandet av gravkapellet enligt ritningar enligt ritningar signerade av arkitekt Sven Boysen, Kalmar. Till huvudentrepenör antogs byggnadsfirman Claesson & Anderzèn, Kalmar.

S:t Elavi kapell invigdes den 7:e maj 1971 av biskop Olof Sundby.

Kyrkorådet beslöt enhälligt att det nya gravkapellet skulle kallas S:t Elavi kapell som anknöt till det medeltida kapellet på Kapelludden. Redan dagen efter invigningen förrättades två jordfästningar. Det var stor tacksamhet som rådde då kapellet, som även fungerar som bårhus och bisättningsrum, äntligen kom till stånd. Totalkostnaden för anläggningen belöpte sig till 628 000 kronor. Klockstapeln som finns intill kapellets syöstra hörn, är också utförd av arkitekten Sven Boysen. Klockan som väger 340 kg är levererad av Bergholz AB Sigtuna. Fasadutsmyckningen ”Överskridande – gränsland” i keramisk relief, består av högbränt glaserat material, som monterats på befintlig tegelvägg. Denna utsmyckning tillkom först efter 1985 och är gjord av konstnären Stig Carlsson, Nyhamnsläge.

Inventarier

För armaturleveranserna stod Borgholms elaffär, och Industri AB Ölandsten har levererat och monterat natursten. Verda Träindustri har framställt träkorset och altarbordet. Golvljusstakarna i trä, utformade som timglas på båda sidorna om altaret har K-konsult i Kalmar ritat, efter ide av kyrkoväktare Herbert Sixtensson, medan snickerifarikör Evald Axelsson, Borgholm utfört dem. Kyrkbänkarna modell ”Sala” är tillverkade hos Bröderna Färnqvist Möbelfabrik, Sala. Altarkorset ”Alvastra” från Lindhammars glasbruk är en gåva (1977) från Husmodersföreningen i Borgholm. Det vackra bårtäcket ”Stigande ljus” är levererat av Kalmar Läns Hemslöjd och signerat Hans Mannerhagen. Dopfunten är ritad av arkitekten Leonard Eriksson, Borgholm och tillverkad av Karl-Johan Mitttbrodt, Borgholm. I sakristian finns ett krucifix av naturträ, skänkt av församlingens tidigare diakonissa, Sylva Swärd. Ikonen som hänger på väggen i samtalsrummet föreställande S:t Elav är målad och skänkt av Alf Backhoff, Borgholm.



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Åke Karlsson