Om Torshälla stad

Visa karta
Om Torshälla stad
Koordinater: 59.419464, 16.470064

Information om Om Torshälla stad

Stadens namn har ändrats under åren. Före 1200-talet var namnet Torshaergh, senare Torcharch och vid 1300- talets slut Torsarge. På 1500- och 1600-talen hette staden Torsilia eller Torsilla. Först år 1675 fick staden sitt nuvarande namn; Torshälla (Torshella). Torshälla fick sina stadsrättigheter år 1317 av kung Birger.


Vattnets stora betydelse för Torshällas utveckling 

För ca 1500 år sedan var östersjövattnet ca 10 meter högre än nu. Större delen av Rekarneslättens odlingsmarker stod under vatten och ledungsskeppen och handelsskutorna kunde gå direkt till Tuna, handelsplatsen vid Närjeåns mynning.

Kvarnfallet bildas och platsen blir en om- och utskeppningshamn
Under 1000-talet bildades ett fall där ån bröt sig fram mellan bergryggarna vid Torshälla. Vid Kvarnfallet blev det då omlastningshamn. Den växte och en marknadsplats med permanent bosättning uppstod.
Under medeltiden blev Torshälla utskeppningshamn för Nora och Lindes bergslag samt Rekarnebygdens och Närkes jordbruksprodukter. Dessutom idkade staden fjärrhandel med sina fiskefångstplatser i Ångermanland.

En kortlivad kanal förbinder Mälaren med Hjälmaren
På hertig Karls initiativ sattes år 1596 spadarna i marken för byggandet av kanalen som skulle förbinda Hjälmaren med Mälaren. Man började på Fårakättaängen och 1605 stod tre slussar vid Nyby klara. År 1610 rapporterade slottsfogden i Eskilstuna till Karl IX att kanalbygget, med totalt fjorton slussar som utjämnade höjdskillnaden på ca 21 meter mellan Mälaren och Hjälmaren, Sveriges först fungerande kanal var klar att tas i bruk. Kanalen fick dock problem med vårfloden, vars is slog sönder slussverken på de klena timmerkonstruktionerna. På 1650-talet var det nästan omöjligt att trafikera denna historiska kanalled. Vid denna tid var dock Hjälmare kanal klar.

Järnbrukens transporter går via Torshälla hamn
1604-1636 tillerkändes staden stapelstadsrättighet med rätt till utrikes sjöfart samt rätten att anlägga våghus med metallvåg. År 1668 fick Torshällas- och Arbogas- skeppare ensamrätt att frakta järnet från Arboga Graf till Stockholm.

Stor betydelse för staden och sjöfarten fick Carl Gustavs Stads Manufakturverk som anlades under 1650-talet samt Fristadsinrättningen i Eskilstuna som anlades ett sekel senare. Dessutom valde bruk som Hällefors, Hedensö, Rosenberg, Sundstorp och Tunafors att skeppa Torshälla som hamn. År 1762 återfick Torshälla rättighet att återuppsätta metallvågen och bygga nytt våghus som brunnit ned 1694.

Seglationsrättigheter och Krusgårdens jaktvarv
För att bättre möta järnbrukens transportbehov beslutade landshövdingen i Södermanland år 1766, att staden skulle få seglationsrättigheter för sex större fartyg (enmastade däckade jakter) samt fyra båtar (sannolikt enmastade odäckade storbåtar). År 1787 byggdes ett jaktvarv vid nuvarande Krusgården (gården nr. 100). Skeppsbyggmästaren Johan Fredrik Örn verkade här till sin död 1810, då varvet förvärvades av skråredaren Carl Adam Schepherus. Varvet var i drift fram till 1826 och förefaller ha föregångare på 1600-talet, då det i handlingar refereras till såväl skeppsbyggmästare som varv. 1788 utökades seglationsrättigheterna med ytterligare två jakter. Ett år tidigare ersattes 1658 års skråordning för skepparna. Den sista anteckningen gjordes 1858 och finns samlade vid Landsarkivet i Uppsala. Skråväsendet upphörde på 1830-talet varför skråordningen omformades till de nya förutsättningarna.

Från 1787 seglade i medeltal sex till åtta jakter varje seglationssäsong. På 1830 – 1840 hade antalet minskat till tre till fyra.
År 1854 hade staden, förutom ett par segelslupar, hjulångarna Torshälla och Wikingen. Dessa upprätthöll trafiken från och till Torshälla till 1860, då Eskilstuna nedre kanal invigdes och storfabrikörerna i Eskilstuna hade skaffat egen ångbåtsflotta.

Eskilstuna nedre kanalbolag gräver kanal ”till” Eskilstuna
1853 bildades “Eskilstuna nedre kanalaktiebolag” och pådrivande krafter var industrimännen L F Stålberg och T Munktell. 1855 sattes spadarna i jorden och den 27 juli 1860 var kanalen klar. Förutom torrläggning av mark, muddring och invallningsarbeten byggdes två slussar med längd av vardera 41,5 meter och bredd på drygt 7 meter. Den grävda kanalens längd var 1,6 km och minsta djup 2,52 m.

Torshälla sista fraktfartyg var segelfartyget Maria – “Maja” ägd och seglad av Axel Josef Flodberg 1894-1915.

Fasta broar stoppar båttrafiken
1966 togs den första fasta bron i bruk, “Gasverksbron” och därefter finns minst sju fasta broar från slussarna i Torshälla till Strömsholmen i Eskilstuna.

En ”Paddan-båt” gör schemalagda turer mellan Torshälla och Eskilstuna under turistsäsong, i övrigt är båttrafiken mycket begränsad på sträckan.

—————————————————-

Källa och lästips:

  • Torshälla ABC, Årsbok 2004 Lokalhistoriska sällskapet i norra Sörmland.
  • Torshälla 350 år, Ivar Schnell, Södermanlands hembygds- och museiförbund.
  • Sjöfarten i norra Södermanland och sjöfartsstaden Torshälla, Leif Persson.
  • Eskilstuna museer, Årsbok 1986 Leif Persson.
  • Två kanalers historia, Olle Lorin.

 


Bilder och dokument från Om Torshälla stad

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Lilian Andersson