Valskog järnvägsstation

Kategori: Stationsbyggnader

Koordinater: 59.442729, 15.950571

Information om Valskog järnvägsstation

Tjugofyra anställda och 3 väntsalar ölstuga för drängar i tredjeklassen.

 

 

Genom Kungl. resolution av den 27 nov 1845 erhöll Greve A.E. von Rosen rätt att genom ett eller flera bolag under de närmaste 20 åren anlägga järnvägar i Sverige. Sverige var på den tiden ett fattigt land, så engelskt kapital måste anlitas. På grund av detta blev det också engelska byggherrar.

Det hade beslutats att järnväg skulle byggas mellan Köping och Hult vid Vänern. Detta projekt måste dock övergivas och beslut fattades i stället, att om att bygga en bana mellan Örebro och Köping, vilken skulle vara färdig för trafik senast vid 1855 års utgång. Att det inte gick efter beräkning berodde på att kapital saknades.

Man hade kommit i närheten av Ålsäng, då arbetet avstannade på grund av penningbrist. Det var 1500 arbetare som ej fått sin avlöning och det fattades 50 000 riksdaler. Orsaken härtill var att den person i England som hade hand om medlen hade förskingrat allt och senare begått självmord.

Man måst nu avyttra en stor del dragare, samt foder och filtar mm. Ja det gick så långt att rälsen skulle sättas i pant eller att man eventuellt skulle erbjuda staten att övertaga järnvägsbygget.

Arbetet fördyrades dessutom betydligt av att det byggdes för dubbelspår. Särskilt mycket kostade marklösen och brobyggen.

 

 

Carl XV invigde

 

På grund av stagnationen reste ett par styrelsemedlemmar över till England och lyckades få tillstånd utgivande av nya aktier, så att arbetet kunde fortsätta, att man till sist kom fram till Arboga. Järnvägen Örebro – Arboga kunde således invigas år 1857 av Carl XV under stora högtidligheter. Den 26 augusti 1857 öppnades trafiken.

Men så var det stopp. Penningvärdet var sådant att någon fortsättning av järnvägsbygget inte kunde äga rum.

Inte förrän i juli 1866 konstituerades Arboga- Köpings Järnvägsaktiebolag på initiativ av grosshandlare A L Örström, Arboga. Bolagsordningen fastställdes den 10 augusti samma år. Bolagets säte skulle vara i Köping. Arbetet med bygget påbörjade genast och 1867 öppnades bandelen för trafik.

Det var en fin prestation, om man betänker att sten måste anskaffas för broar över två vattendrag. Många gånger har jag stått och betraktat mittenpelarna vid Östuna bro, hur fint de är huggna.

Banan byggdes rakt fram från Högsta över Ullvi gärde till den gamla stationen. Då SWB tillkom byggdes den nuvarande kurvan. De som färdades gamla landsvägen över Ullvi gärde kommer säkert ihåg att det var ett par vinklar på vägen strax intill varandra, det var där järnvägen korsade landsvägen.

 

 

 

Skolbarn pumpade

 

Valskog station tillkom alltså 1866-67. Bangården bestod väl då av endast två spår, samt ett stickspår till magasinet och lastkajen. Stationshuset låg på andra sidan om spåren jämfört med nuvarande byggnad och omkring 70 meter söder om denna.

Då Oxelösundsbanan tillkom flyttades det första stationshuset till Ullersäter, och de nuvarande byggdes. Samtidigt utökades bangården till fem spår och så uppfördes lokstall, vattenpump samt vändskiva och kolbod för loken. I pumphuset hade ”Pumpar Johan” sitt tillhåll. Han fick pumpa upp vatten för hand. Av skolbarnen fick han god hjälp. På den tiden fanns det gott om barn och alla som hade sin väg förbi stationen, gick banan, . Det såldes gångbiljetter som berättigade personer att gå på banan. En familjebiljett kostade tre kronor och för enskild person kostade det 1:50. Då fick man gå ett år.

Alla pojkar skulle naturligtvis gå in och pumpa. Då två stycken dragit hundra slängar så blev dom avbytta, och ett par andra fick ta vid. De första blev då bjudna på snus. Det var ju inte så trevligt, många lärde sej här den vanan.

Då Johan kom flyttande till Valskog fanns det ej så gott om bostäder som nu. Det fanns två knektstugor samt skomakare Nygrens stuga på andra sidan landsvägen. Den nuvarande affären som Konsum har, byggdes av lokförare Frans Gustavsson ( kallad ”Smålänningen”).

För att ”Johan” skulle ha någonstans att bo tilläts han bygga en stuga till sej och sin hustru ”Pumpar-Cari. Det är den stugan trädgårdsmästare Åkerlund ägde på sin tid.

Då malmtrafiken ökade och större lok tillkom räckte ej vattnet i brunnen. Vattenstationen flyttades till Kungsör och då följde Johan och Cari med.

 

 

Dålig belysning

 

När undertecknad började i Valskog år 1897 var det dåligt med belysning på bangården. Det fanns fem 140 lampor på stolpar, och det var så gott som intet. Det var inte lätt att vid växling se var man hade vagnar ståendes.

Vid sekelskiftet kom en firma från Sala och installerad acetylengasverk både för inner och ytterbelysning. På bangården sattes två strålkastare upp som spred sken åt två håll, en i vardera änden av mittplattformen. Dessa spred nog ett gott ljus men var till förargelse för lokpersonalen , ty de hade svårt att uppfatta signalerna från våra rovoljelampor. Även till lokstallet drogs rörledning för gasen.

Det gick några år, men vad är bestående i denna världen? Gasverket började sluka för mycket karbid. Vad var orsaken? Snart nog kom man underfund med den. Det luktade karbidgas ute på bangården, i synnerhet ner mot lokstallet. När saken undersöktes visade det sej, att rören var uppfrätta. Av försiktighetsskäl hade rören lagts i kolaska, för att kondensvatten ej skulle uppstå, kondensvattnet skulle frysa och täppa till gasen. I denna kolaska fanns ingredienser som frätte upp järnrören.

Nu blev det luxljus till ytterbelysning (sju lampor) . Efter några år skedde åter en ändring. Det kom då till el-ljus från Jädersbruk.

 

 

Stearinljus i vagnarna

 

Var det dåligt beställt med belysning på bangården i början, så var det inte bättre på tågen. I de gamla engelska vagnarna med fyra dörrar på vardera sidan bestod belysningen av ett stearinljus. Var vagnen avdelad till damkupé, fanns det två stearinljus.

Dessa ljus kunde ej tändas inifrån, utan man måste gå upp på taket. Där fanns en kåpa med lock över och så fick man lyfta upp ljushållaren och tända. När det blåste och regnade var det ganska svårt att tända ljusen. Diverse knep fick då tillgripas t. ex skydda lågan med en regnrock. Det hände mer än en gång att lågan ändå var släckt då man hade gått ner från stegen. Expeditionen fick då göras om.

Svårt var det under vintertid, då det kunde komma glanskis på taket och förenat med livsfara. Mer än en gång måste man krypa på alla fyra för att klara sej. Omkring sekelskiftet blev det bättre vagnar och fotogenlampor. Efter ytterligare år kom gasbelysningen. Nu vet alla hur det ser ut i en järnvägsvagn.

 

Ny vändskiva

 

Liksom vattnet inte räckte, då loken blev större, räckte inte heller den gamla vändskivan, utan en ny måste anskaffas år 1907. Den lades i andra änden av bangården i närheten av Valskogsallén. Min far var bas för arbetet. Det skulle gjutas en cementplatta som centrum skulle stå på. Då arbetet har på gått ett tag träffade man på ”jäsmo”. Då sade min far till bankdirektör Andersson – Här måste vi påla ty annars stoppar det ej. På detta svarade bankdirektören – Det begriper ej Johansson..

Men vad hände? Första vintern försköt sej plattan så att vi fick spetta och använda alla medel för att lyckas vända loken. Arbetare från Eskilstuna kom och kilade upp på en sidan så det gick att vända; snart blev det dock likadant. Åter nya kilar så gick det ett tag igen, men sedan var det stopp. Skivan hade förskjutit sej i sidled så det gick inte med kilar längre.

Nu kom bankdirektören ut för att se på eländet. Då frågade min far: – Var sitter begreppet nu?

Bankdirektören vill dock inte tala vidare om den saken…….

Det blev bestämt att skivan skulle lyftas och grunden skulle undersökas. Det visade sej att det fanns berg på ca en meters djup. Nu fick man åter gräva. Men man stötte på ett nytt hinder, en källåder som var så kraftig att den säkert räckt till hela Valskogs samhälle. Vattnet måste nu avledas innan arbetet kunde fortsätta. Vändskivan blev stående på fast grund, men nu vänds inga lok längre. – den påminner om ”fornstora dar”.

 

 

Besvärliga fotogenlampor

 

År 1912 anlades förreglering av växlar, och samtidigt blev det nya semaforer och försignaler. En åt Arboga hållet mitt för Joh Anderssons smedja i Vavle, en åt Köpingshållet mitt emot ålderdomshemmet och en nedanför Vadstenavägen. I alla dessa var det fotogenlampor vilka skulle tändas och släckas morgon och kväll. När det var kallt och ruskväder kändes det mindre angenämt att ge sej iväg att utföra detta, efteråt var man glad att få gå hem och lägga sej vid elvatiden på kvällen. På den tiden tillämpades ingen ersättning för obekväm arbetstid. Efter några år fick vi Dahle´n-ljus i försignalerna viket blev en stor lättnad. Sedermera infördes elektriskt ljus i semaforerna.

Det är vemodigt att komma hem till Valskog nu och minnas då trafiken hade högkonjunktur. Valskog var ju en stor övergångsstation. Vid sextiden på kvällen hade vi fyra tåg inne på en gång och tre av dom skulle vända. Förutom detta skulle 63 flaskor in i snälltåget till Stockholm varje kväll. Brokvist katt satt troget och väntade på tåget från Stockholm. Han fick då alltid en strömming.

Stationen var på den tiden bemannad med en stins, två stationsskrivare, två kontorsbiträden, en yngling som biträde vid posten, två förmän, 14 stationskarlar,två vagnslyftare och en lokputsare. Nu har det på slutet endast varit en man, och även han är borta.

Det stora fina stationshuset har förändrats betydligt under årens lopp, inte så mycket till det yttre som mer inuti. Vad det yttre beträffar, så har plattformstaket mellan de båda huskropparna försvunnit.

 

 

 

 

 

Tre väntsalar

 

Invändigt har stora förändringar skett. Den lilla huskroppen utgjordes av boningsrum. Den stora huskroppen innehöll på övre botten stinsens våning. Den undre bestod av kök, pigkammare, samt första och andra klass väntsalar. Dessa var ej delade med någon vägg utan åtskildes med en valvbåge. I sidorna var speglar infällda. Det fanns ett grönt draperi vid vardera sidan, mycket vackert!

I mitten mellan dessa huskroppar var, från bangården sett, tredje klassens väntsal tvärs genom hela huset. Där serverades öl. Det kunde gå rätt livligt till lördags och söndagskvällar då traktens drängar var samlade. Varje bonde hade ju en eller två drängar på den tiden.

 

 

Visan om lilla Calle

 

I Vadstena var det två som var lite poetiska av sig och diktade en visa, vilken började så här:

 

 

På Valskog station har varit

jag mången gång

och även i dess väntsal jag

sjungit mången sång

då kommer lilla Kalle, han

vrålar som en tjur:

ni skall skämmas ni

bondekreatur!

 

(Lilla Kalle var stinsen)

 

 

 

 

Vidare hade vi bagagerum och expedition, samt en vestibul som förenade som förenade de båda väntsalarna.

Så skedde ombyggnad av lokalerna, blev helt omkastade. Expeditionen förlades till tredje klassens rum och tredje klassen kom att flyttas till expeditionens och vestibulens forna yta. Första klass slopades och blev boningsrum.

Till sist: Man kan knappast tala om vilken revolution som då vidtogs. Andra klassen har förvandlats till pannrum, den väntsal som var så snygg och påkostad under Marcus Agrelius tid. Det känns vemodsfullt. Första klassen var buffé och matservering. Förstklassig och fint var det verkligen under Carl Holmbergs tid. Då han slutade omkr. 1895 upphörde också all servering. Innanför andra klassen var det damrum.

De kontrakt som gjordes upp då patron Norman sålde mark till järnvägen, har nu fallit i glömska. Det skulle vara fri passage över bangården. Därför var det alltid noga med att koppla isär vagnar och dra väg mitt för gångvägen. En gång hände det att det var blott fyra vagnar för mycket, och då tyckte vederbörande att de kunde väl gå dessa steg . Men vad hände? Fru Norman kom med tåget från Arboga och hon vägrade bestämt att gå dessa stegen så stationskarlarna fick lyfta henne över vagnarna. Förman Fallén ,som var en stor spjuver sade efteråt – Jag är säker på att hon har märken i låren after alla mina fingrar ty jag nöp så mycke jag kunde.

Ja, de var då de. Nu får vi lämna Valskogs station och minnena!

 

Anton Johansson

 

Valskogs järnvägsstation stängdes den 31 maj 196I


Bilder och dokument från Valskog järnvägsstation

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Arne Strand