Hålanda är Ale kommuns nordligaste socken, en skogsbygd nordväst om Alingsås med odlingsbygd längs Grönån. Här finns en kyrka med rötter i 1200-talet, säteriet Livered och gravfältet Kungsstenarna.
Hålanda socken
- Landskap
- Västergötland
- Härad
- Ale
- Kommun
- Ale sedan 1974
- Areal
- 78,53 km², varav 73,85 land
- Invånare
- 695 (2000)
- Församling
- Skepplanda-Hålanda sedan 2010
Bygden
Grönån rinner i väster och skogsområdet Risveden tar vid i öster. Bland sjöarna finns Vanderydsvattnet, Hålsjön, Holmevattnet och Stavsjön. Verleskogen är kommunalt naturreservat.
Den medeltida ridvägen mellan Lödöse och Skara gick genom socknen. Hålvägar syns fortfarande vid torpet Krogen och vid gårdarna Klovet och Heden. Vid Verle fanns ett gästgiveri.
Hålanda kyrka
Delar av den ursprungliga kyrkan från 1200-talet finns kvar i långhusets västra del. Kyrkan fick sin nuvarande form 1756, när det tresidiga koret byggdes och vapenhuset blev torn. Takmålningarna i tunnvalvet målade Jonas Dürchs 1776, med Treenigheten i koret och Yttersta domen över långhuset. De har aldrig målats över.
Dopfunten av täljsten är från 1200-talet. Fasaden på orgeln är kvar från Salomon Molanders orgel 1887.
Livereds säteri
Livered nämns som sätesgård 1574, skrivet Liffwarodh. Namnet tolkas som Lives röjning. Sedan 1834 hör säteriet till Kobergs fideikommiss. Gustav III övernattade här 1766 på väg hem från Köpenhamn med sin blivande drottning Sofia Magdalena, som själv bodde på grannslottet Gräfsnäs.
Pehr Osbeck, Linnés lärjunge som reste till Kina, föddes på torpet Oset under Livered. Hålanda hembygdsförening reste en minnessten vid torpets ruin den 2 juni 1973.
Fornlämningar
Från stenåldern finns boplatser och en hällkista. Bronsåldern har lämnat gravrösen. Järnåldern finns representerad med gravar och en domarring. Det mest kända gravfältet är Kungsstenarna vid Livered, som har en egen sida.
År 1810 bodde 936 personer i socknen. Folkmängden steg till 1 486 år 1870 och sjönk sedan under hundra år.
Wikipedia, Hålanda socken och Hålanda kyrka. Riksantikvarieämbetet, Kulturmiljöregistret