Hagstad Södregård

Kategori: Gård

Hagstad Södregård. Hagstad.

Koordinater: 56.670177, 14.672537

Information om Hagstad Södregård

I Södregården fanns under 1700-talet en långstuga med jordgolv i förstugan och köket. Den ersattes år 1848 med nuvarande mangårdsbyggnad, som fortfarande finns på plats i oförändrat skick och med bibehållen rumsindelning. Huset uppfördes av arrendatorn Jonas Andersson (1819-1896). Den innehåller ”förstuga, stuga ( med öppen spis som uppe vid taket har ett krypin för luffaren), kök och kammare i nedre samt två rum jämte erfordeliga bodar å öfvra våningen” enligt 1896 års besiktningsprotokoll. Huset hade torvtak.
Av besiktningsprotokollet framgår även att den halmtäckta ladugården var 20 alnar lång, 10 alnar bred och 5 alnar hög (12 x 6 m, dvs 72 kvadratmeter) och utvändigt 3 meter till taket. Den var uppförd i skiftesverk och innehöll fähus, fårkätte, foderlada, stall, loge, lada och redskapshus. Ladugården finns kvar idag med undantag av en mindre del som rivits. Dessutom finns en badstuga, 10 alnar lång, 6 1/4 alnar bred och 2 1/4 aln hög, dvs 22,5 kvadratmeter sor och utvändigt 1,35 meter till taket samt källare- invändigt uppförd som ett brovalv, hemlighus och brunn.
I Södregården brukades 452 ar åker och 990.80 ar äng år 1881. Därutöver fanns samfälda ägor.
Hagastad Södregård gick också under namnet Hagstad Boställe under slutet av 1800-talet. Från Hagstad Norregård ledde en gångstig förbi Almelund (som inte fanns då) genom en äng med många stenrösen och slånbärsbuskar. Vägen till Norregården från häradsvägen hade en annan sträckning än idag och gick förbi Almelunds bostadshus.
Arrendatorer i Södregården.
Jonas Andersson (1819-1896) född i Agnäs, och hans hustru sedan 1844, Elin Johannisdotter (12827-1912) arrenderade Hagstad Södregård i 52 år., innan gården säldes till J S F Stephens på Huseby. Släkten räknar anor i Hagstad då bl a Elins far , Johannes Nilsson som blev 100 år gammal, var född i Södergården. Jonas och Elin hade 14 barn, varav fem flickor och en pojke nådde vuxen ålder. Barnen fostrades till präktiga, arbetsamma och redliga samhällsmedborgare. Någon skolgång i egentlig mening bestods inte de äldsta barnen då de tidigt fick hjälpa till med arbetet ute och inne. De lärde sig emellertid att läsa ganska bra, men inte att räkna eller skriva. Att skriva och räkna var det f ö inte många av Hössöborna som kunde på den tiden. Läsförmågan var i många fall också mycket svag, vilket inte minst framgår av prästens betygsättning av ”läsning uti bok” i husförhörslängderna.
Jonas Andersdson bortförde från de oerhört stenbundna åkrarna i Södregården en mängd sten. På en enda åker bortskaffade han inre mindre än 80 st stenrösen, Detta skedde enligt tidens bruk uteslutande men en ”stenrulle” och handkraft utan hjälp av dragare, oaktat att både oxar och hästar fanns på gården.
All säden på gården, som höll 12 nötkreatur och en häst skars med handskära. Det myckna ängshöet bars in i ladugården med två sammanbundna halmåneformade vidjeramar som hade ett grovmaskigt nät av rep. Då man inte ville gå så många gånger var ”höbyrorna” både ansenliga och tunga. Att köra häst och vagn var i många fall svårt bland alla stenarna. Kvinnorna såväl som män deltog i slåtterarbetet och hemtransporten av höet.
Det lin som odlades bereddes på höstarna för att kunna spinnas under vintern. Vintertid arbetade kvinnorna vid spinnrocken i stugan och vävstolen i kammaren, Sockar och vantar stickades.
Om Elin har det berättats att hon en gång skulle följa sin make till Växjö, när han skulle betala arrendet, Hon so då till sin man: ”Blir det några pengar över när vi betalt arrendet, så det räcker till en bibel, skall jag köpa en sådan”. När de så betalt arrendet blev det endast 6 kronor och 50 öre över. Mor Elin gick då till bokaffären och efterhörde där priset på en bibel, men fick svar att den kostade 8 kronor. Då vände Elin tillbaka till stadens torg och träffade där kyrkovärden på Julås. Hon tillfrågade honom om han kunde låna hennet 1,59 kr så att hon kunde köpa bibeln. Men kyrkovärden kunde inte låna henne några pengar. Mor Elin lät emellertid inte avskräckas utan då hon senare träffade en torpare från Bräkenskalla, som de kallade ”Petter vid leet” (grinden) ,frågade hon honom om han kunde låna henne 1,50 kronor. ”Jo”, sa han ”det skall du få”. Elin gick då tillbaka till affären och köpte bibeln för 8 kronor. Härav ser vi nutida människor hur våra förfäder kunde försaka och sträva för att få en bibel i sina hem. Boken blev väl använd av såväl Elin som hennes barn.
Den siste brukaren av Södregården var Gustav Samuelsson. Han flyttade därifrån på 1930-talet. Familjen bestod av 10-talet barn. Samuelsson och Gustav i Vackratorp arbetade delvis med kolmilning. Får betade på Södregården fram till början av 1960-talet. Fåraherden hette Schulten och var bosatt på Hallen. Mangårdbyggnaden användes även under mitten och slutet av 1950-talet som sommarstuga av amiralen Schneider med familj från Stockholm, som var släkt med fröknarna Stefens i Huseby, Torne och Ålshult.
Vid 1800-talets slut fanns omkring 30 torpställen och backstugor på Hössöhalvön under Huseby, Agnäs, Hagstad, Julås, Järnsmedbacken. Torparna, backstugesittarna och deras familj levde under mycket små omständigheter. Brännvinet var i många fallen tröst. Det gällde inte minst det sk ”julabrännvinet”. Juletid besökte torparna varandra och drack ur vad som fanns, Man bör i detta sammanhang komma ihåg att den genomsnittliga årskonsumtionen låg på 46 liter per person vid mitten av 1800-talet. att jämföra med dagens 6 liter plus mörkertal. Då åkerlapparna var små och stenrika, dagsverken dryga och familjerna stora var närheten till sjön Åsnen och fisket av stor betydelse för uppehället. Fisket i Åkavik blev av denna anledning aldrig skiftat.


Bilder och dokument från Hagstad Södregård

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Göran Högstedt
Har under många år arbetat inom förvaret som utbildare och krigsplanläggare. Samtidigt jobbat aktivt med föreningslivet inom Kalvsvik. Medlem i Hembygdsföreningen sedan 1980-talet. Fd Ordf .