Hagstad 5

Kategori: Historisk plats

William Man gör Hagstad till sätesgård

Koordinater: 56.667703, 14.668109

Information om Hagstad 5

William Man gör Hagstad till sätesgårdWILLIAM MAN GÖR HAGSTAD TILL SÄTESGÅRD
Genom brev den 12 november 1621 förlänades Välborne Capitenis William Man (1590-1632) vid Kronobergs Infanterie Regemente ” för flijtigh och troghen tienst honom och hans manliga bröstarvingar till enväldig ägo tvenne gårdar uti Kalvsviks socken av Kinnevalds härad, Räfsjiö och Hagstad, med ett torp Skärfudden benämnt att dem under adliga privilegiers rättighet obehindrat besitta, nyttja och behålla”. Hagstad blev därmed det första av totalt 4 säterier i Kalvsviks socken. William Man, eller ”Willeman” som han kallades av befolkningen, var av skotskt ursprung och en av Gustav II Adolfs legoknektar under 30-åriga kriget.
William Man var löjtnant vid fälmarskalken Herman Wrangels läger 1618-1619. Han blev därefter kapten 1621 och tillika kompanichefen vid Kinnevalds kompanie. Regementschef var då skotten Patrik Ruthven. I rullorna återfinns även en Jacob Man.
William Man erhöll avgång för sjuklighet 1627. Vid det Rigska tåget 1621. då Riga i Lettland belägrades och erövrades, fick han en obotlig skada. Ett porträtt på Skokloster slott visar honom enögd, troligen efter ett svärdshugg över pannan.
Slaget vid Riga var en dåtida viktig händelse som gav eko i Europa. Det var ”det första efter konstens alla regler utkämpande och med lyckligt resultat krönta fästningsanfallet som en svensk här utfört”.
Varje landskap hade förbundit sig att hålla en här på 1200 man vid början av 1620-talet. Då jordbruket och andra försörjningsmöjligheter var sämre i Småland än i övriga riket beslutades att smålandshären skulle uppgå till 1100 man. För att skapa stadga genomfördes i större delen av Småland att varje knekt tilldelades ett åttondels hemman och befälen mer. I längden blev emellertid detta vid denna tid svårt att uppfylla.
Ett utmärkande drag vid organisationen av smålandsregementena i Kalmar var dte starka inslaget av utländska yrkessoldater. Det var skottar, Engelsmän och adelsmän från de Baltiska provinserna som sattes att leda de småländska bondeknektarna. Herman Wrangel var själv av estnisk börd.
Porträttet av William Man ingår i en samling med porträtt av Herman Wranges krigskamrater. flertalet av utländsk härkomst. Dessa målades 1623 i Kalmar slott då Herman Wrangel var ståthållare där. Den svenska hären omorganiserades inför ett krigshot från Polen. De akuta krigsmolnen skringrades emellertid och sommaren/hösten förflöt under flitig byggenskap av Kalmar fästning. Tid gavs kartritaren och befästningsingenjören Kraill att måla porträtten. Ursprungligen fanns samlingen i Wrangels bostad, Skokloster gård, men flyttades 1664 till det av sonen, riksbekante Carl Gustav Wrangel, nyuppförda Skokloster slott.
Om William Man kan sägas att han klädd enligt den tidens barockmode, framhållande en fyllig figur med hög midja, sk. putmage. Klädedräkten är mycket färggrann och bland detaljerna kan nämnas broderade strumpor, skorosett, axelskärp med höftrosett samt stärkt spetskrage och spetsgarnering på ärmarna. Notera även att William Man har en vid den tiden mer gammalmodig frisyr, med håret längre på höger sida.
Beträffande vapenskölden är denna sannolikt påhittad vid målningstillfället. ”Wiwa Homo” betyder leve människan och i vapnet ser man en ”vildman” med treudd och ovanför Hjälmprydnaden sitter ytterligare en ”vildman”. Inte undra på att Kalvsviksborna kallade honom Villeman, från småländskans ”vill å sej”, dvs vild av sig
Hagstad brukades 1621 av två bröder, Jöns Torsson och Sigfrid i Hagstad. Dessutom bodde där inhysesmannen Trued. Enligt bokapslängden, som endast tar upp klöv- och hovdjur, hade gården 2 hästar och 2 stod. 24 kor, 3 par oxar, ett 40-tal får och getter, 11 svin och 8 ungsvin. Djuren var på den tiden betydligt mindre än isdag. Utsädet uppgick till 7 skäppopr (ca 150 liter).
Kronotorparen Jöns i Billingsnäs, som inte ingick i säteriet, hade år 1623 3 får, 3 kvigor, 6 getter, 3 unggetter och 2 ungsvin. Mellan åren 1623-1632 kom kronotorpet att ha ytterligare tre torpare, Bengt i Billingsnäs, Jon i Billingsudde och Anders i Billingsnäs.
Bönderna i Hagstad, Rävsjö och Skärvudden flyttade mellan ställena under William Mans tid. De fick utföra dagsverken.
Många skottar och tyskar blev ägare till svensk jord som ersättning (sold) för insatser i krigen. Flera av dem blev också ingifta i småländska adelssläkter. William Man gifte sig med en dotter till Lindorm Ulfsax på Osaby. Svärfadern har domböckerna åtskilligt att berätta om. Hans framfart bland bönderna med en ”hop varnaktiega hundar som slipper handlöst till skogs..”, hemfridsbrott, misshandel m.m. medförde att han efter ett flertal frikännanden och lindriga domar medtogs av landshövdingen i Växjö till rådhusrätten i Jönköping. Där blev han slutligen dömd och avrättad 1638 för mordet på underfogden Sven Bosson i Stenslanda trots sitt nekande. Andra beryktade bondeplågare var Gyllensparrarna på Ingelstad, bland dem Lindorms styvson Jöns Gyllensparre på Kläcklinge. Genom de nya herrarna kom de tidigare fria levnadsbetingelserna att ändras för bönderna.
Om Wilhelm Man har också domstolsprotokollen en del att berätta. Ett par av honom föroläpade bönder, Måns och Sven i Helgåkra, tog själva ut sin hämnd vid ett sammanträffande i Växjö hos byfogden. Domboken berättar först, huru bönderna började ordkasta med Wilhelm Man, som svarade spotskt och hånfullt och slutligen hotade att sätta dem i kronans järn. Då utbrast Sven: ”Det skall dig faen förbjuda och tog genast till kniven”. Då tog löjtnanten om båda armarna på Sven och höll honom fast och förde honom till fastugedörren, och i det samma slet sig Sven lös med handen och sade: ”Nu skall jag se ditt hiertablad”. Då gav löjtnanten till rygga och tog värjan, ocj idetsamma kom Måns i Helgåkra ut och slog honom i huvudet med bössan, så att stocken gick sönder och löjtnanten stalp omkull över en svinaho och strax kom andra hugget drabbande fram över huvudet i hon, så att bössan gick iti tu stycken. Och sedan kom bönderna på deras hästar och redo av staden och hem.
1627 fanns i Klavsviks socken 19 frälsehemman, 23 skattehemman och 28 kronohemman. I Jordeboken från 1630 0ch 1632 amnämnes Wilhelm Mans jordegendommar i Klavsvik, som då hade ökat i omfattning sedan 1621. De bestod förutom av sätesgården 1 mtl Hagstad med ladegårdarna ½ mtl Rävsjö och ½ mtl Skärvudden även av 5 gårdar i Klavshaga by med till Hagstad angränsande allmänning. De donerade gårdarna var tämligen fullsuttna gårdar , välhållna till hus och jord, mellan 3 av de andra var i dåligt skick då de förmedlats. Gårdana i Kalvshaga var sannolikt skatteköpta. Då samtliga ladegårdarna låg inom en mils radie (linije recta) omfattades de av skattefrihet.
Egendommarna omfattade: Skattehemman ; Erik i Kalvshaga 1 mantal, Måns ibdm 1 mantal, Jöns i Kalvshaga 1 mantal (förmedlat til 1/4), Biskopshemman ;Sigfrid i Hagstad 1 mantal (sätesgård), Domkyrkohemman;Kalvsvhaga 1 mantal (förmedlat till ½) Cronohemman; Måns i Rävsjö ½ mantal, Nils i Skärvudden ½ mantal, Frälsehemman; Kalvshaga 1 mantal (förmedlat till ½)
1629 hade Hagstad en av de största djurbesättningarna i Kalvsviks socken.
Den första mantallängden för Kalvsviks socken dateras till 1631. Orsaken till dess upprättande var att kvarntullen övergick till personlig skatt som kallades mantalspenning. Alla arbetsföra blev upptagna på en lista. Till en början togs endast gårdsbrukarens namn och antalet arbetsförda upp. Listans tillförlitlighet var inte den bästa. 1631 års mantallängd tar upp 2 personer i Hagstad och 2 i Skärvudde.
I början av 1630-talet var det missväxtår, vilket också kan utläsas av boskaps- och utsädeslängden i Kalvsviks Prestgeld. I Hagstad uppgick djurbesättningen 1631 till 8 kor, 8 getter, 3 grisar, 2 svin, 1 fole och 1 ungstod. Utsädet uppgick till 3 skäppor. Skärvudden hade något större djurbesättning. 1623 hade besättningen i Hagstad minskat ytterligare, till endsat 2 oxar och 2 kor. När Wilhelm Man dog 1632 blev Hagstad kronohemman, då han saknade manliga bröstarvingar och gården förmedlades till 3/4 mantal. Åren 1640 och 1642 är Hagstad ånyo upptagen som frälsehemman. Gården kom då i familjen Ufsax ägo.
Bonden Sigfrid i Hagstad slutade sina dagar omkring 1640 och efterträddes av Måns Nilsson med hustru Elin Sunesdr. De hade barnen Ingeborg och Sune. Därutöver bodde tre inhysesfolk i Hagstad. Sonen Sune kom senare att bruka Hagstad fram till 1680-talet.
Jordeboken innehåller uppgifter om grundskattens storlek (penningar och skyldigheter att hålla krigsmakten med förnödenheter och underhålla soladate, sk rustning och rotering. Denna uppgick 1636 och 1650 för Hagstads del till i daler/öre/penningar:

1636 1650
Penningar : 1 1:1:11
2 lispund smör 3,8 3:8:11 (6,8 kg)
6 dagsverken 1,4 1:4:11
6 åhrlige hästar 1,26 1:12:19 1/5
2 koningshästar 12,19,5 11:12:19
År 1650 nämns ”backstugan” i Hagstad för första gången. Detta torde vara den första noteringen som finns för Gubbalyckan, belägen hundra meter öster om Granelund.
1660 donerades Hagstad och Skärvudden till överstelöjtnanten Per Nilsson Ulfsax (1619-före 1686), sedan 1838 ägare till Osaby i Tävelsås socken. Rävsjö donerades 1661 till Per Lennartsson Ulfsax. Gårdarna var liksom även 1674 upptagna till allmänt frälse.
1678 blev Hagstad, Rävsjö och Skärvudden skattehemman. Hagstad övertogs först av Lars Ulfsax och sedan 1682 av Per Larsson, som ”den 12 augusti 1685 är död bekommen”. Per Larsson var dräng hos Lindorm Ulfsax och medbrottsling på mordet på underfogden Sven Bosson i Stenslanda. Släket Ufsax återkommer därefter 1746-1751 som innehavare av Hagstad genom regementskvartermästaren Nils Iflander, som var måg till löjtnanten Per Ulfsax. Båda var ägare till Osaby.


Bilder och dokument från Hagstad 5

Visa fler bilder & dokument ›



Tillbaka till överordnad plats

Publicerad av

Göran Högstedt
Har under många år arbetat inom förvaret som utbildare och krigsplanläggare. Samtidigt jobbat aktivt med föreningslivet inom Kalvsvik. Medlem i Hembygdsföreningen sedan 1980-talet. Fd Ordf .